Swedish
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Aldurazyme (laronidase) – Produktresumé - A16AB05

Updated on site: 05-Oct-2017

1.LÄKEMEDLETS NAMN

Aldurazyme, 100 U/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning.

2.KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 ml innehåller 100 U (cirka 0,58 mg) laronidas.

Varje injektionsflaska om 5 ml innehåller 500 U laronidas.

Aktivitetsenheten (U) definieras som hydrolysen av en mikromol av substrat (4-MUI) per minut.

Laronidas är en rekombinant form av humant -L-iduronidas och framställs genom rekombinant DNA-teknologi med användning av mammaliecellkultur, ovarieceller från kinesisk hamster (Chinese Hamster Ovary, CHO).

Hjälpämne med känd effekt:

Varje injektionsflaska om 5 ml innehåller 1,29 mmol natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.LÄKEMEDELSFORM

Koncentrat till infusionsvätska, lösning.

En genomskinlig till lätt opalescent, och färglös till blekt gul lösning.

4.KLINISKA UPPGIFTER

4.1Terapeutiska indikationer

Aldurazyme är indicerat för långvarig enzymersättningsterapi till patienter med en bekräftad diagnos på mukopolysackaridos I (MPS I; α-L-iduronidasbrist) för att behandla sjukdomens icke-neurologiska manifestationer (se avsnitt 5.1).

4.2Dosering och administreringssätt

Behandling med Aldurazyme bör övervakas av en läkare med erfarenhet av att behandla patienter med MPS I eller andra nedärvda metaboliska sjukdomar. Administrering av Aldurazyme bör ske i en lämplig klinisk omgivning där återupplivningsutrustning för att hantera akuta krissituationer finns lätt tillgänglig.

Dosering

Rekommenderad dosering av Aldurazyme är 100 U/kg kroppsvikt administrerat en gång i veckan som en intravenös infusion.

Pediatrisk population

Dosjustering är inte nödvändigt för den pediatriska populationen.

Äldre

Säkerhet och effekt för Aldurazyme till patienter äldre än 65 år har inte fastställts och ingen dosregim kan rekommenderas för dessa patienter.

Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion

Säkerheten och effektiviteten hos Aldurazyme för patienter med njur- eller leverinsufficiens har inte utvärderats och ingen dosregim kan rekommenderas för dessa patienter.

Administreringssätt

Aldurazyme ska administreras som intravenös infusion.

Den initiala infusionshastigheten på 2 U/kg/timme kan ökas stegvis var femtonde minut, om patienten tolererar det, till maximalt 43 U/kg/timme. Den totala administreringsvolymen bör tillföras under cirka 3–4 timmar. För information om premedicinering, se avsnitt 4.4.

För anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering, se avsnitt 6.6.

4.3Kontraindikationer

Svår överkänslighet (t.ex. anafylaktisk reaktion) mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 (se avsnitt 4.4 och 4.8).

4.4Varningar och försiktighet

Infusionsassocierade reaktioner

Patienter som behandlas med Aldurazyme kan utveckla infusionsassocierade reaktioner (IAR), som definieras som alla relaterade biverkningar som uppträder under infusionen eller fram till infusionsdagens slut (se avsnitt 4.8). Några av dessa IAR kan vara allvarliga (se nedan).

Patienter behandlade med Aldurazyme måste noga övervakas och alla fall av infusionsassocierade reaktioner, fördröjda reaktioner och möjliga immunologiska reaktioner måste rapporteras. Antikroppsstatus måste också regelbundet kontrolleras och rapporteras.

Allvarliga infusionsassocierade reaktioner har rapporterats hos patienter med befintliga allvarliga underliggande besvär från övre luftvägarna. Därför skall specifikt dessa patienter fortsättningsvis övervakas noga och endast ges infusioner med Aldurazyme i en lämplig klinisk miljö där återupplivningsutrustning för hantering av medicinska akutfall finns omedelbart tillgänglig.

Patienter med akut bakomliggande sjukdom vid tidpunkten för Aldurazyme-infusion tycks löpa större risk att få IAR. Noggrann hänsyn bör tas till patientens kliniska status före administrering av Aldurazyme.

Baserat på den kliniska fas-3-studien förväntas nästa alla patienter utveckla IgG-antikroppar mot laronidas, oftast inom 3 månader efter påbörjad behandling.

Patienter som utvecklat antikroppar eller symtom på IAR bör behandlas med försiktighet vid administrering av Aldurazyme (se avsnitt 4.3 och 4.8). I kliniska studier var IAR oftast hanterbara genom att sänka infusionshastigheten och genom att (för)behandla patienten med antihistaminer och/eller antipyretika (paracetamol eller ibuprofen), vilket gjorde det möjligt för patienten att fortsätta behandlingen.

Eftersom det finns ringa erfarenhet av återupptagande av behandling efter ett längre avbrott måste man vara försiktig på grund av den teoretiskt ökade risken för överkänslighetsreaktioner efter avbruten behandling.

Vid initial administrering av Aldurazyme eller vid återadministrering efter avbrott i behandlingen rekommenderas att patienterna får förbehandlingsläkemedel (antihistaminer och/eller antipyretika) cirka 60 minuter före infusionsstarten för att minimera risken för att IAR uppstår. Om det är kliniskt indicerat bör administrering av förbehandlingsläkemedel med påföljande infusioner av Aldurazyme beaktas.

I fall av milda eller måttliga IAR bör behandling med antihistaminer och paracetamol/ibuprofen övervägas och/eller en minskning av infusionshastigheten till hälften av den infusionshastighet vid vilken reaktionen inträffade.

I fall av en enstaka, allvarlig IAR skall infusionen stoppas tills symtomen behandlats och behandling med antihistaminer och paracetamol/ibuprofen övervägas. Infusionen kan omstartas med en minskning av infusionshastigheten till 1/2 – 1/4 av den infusionshastighet vid vilken reaktionen inträffade.

I fall av återkommande måttliga IAR eller ny infusion efter en enstaka svår IAR bör förbehandling övervägas (antihistaminer och paracetamol/ibuprofen och/eller kortikosteroider) samt en minskning av infusionshastigheten till 1/2 – 1/4 av den infusionshastighet vid vilken reaktionen inträffade.

I likhet med alla intravenösa proteinläkemedel kan allvarliga överkänslighetsreaktioner av allergityp uppkomma. Om dessa reaktioner uppstår, rekommenderas att infusionen av Aldurazyme avbryts omedelbart och att lämplig medicinsk behandling sätts in. Rådande medicinsk standard för akutbehandling skall iakttas.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller natrium och administreras i natriumklorid 0,9 % infusionsvätska (se avsnitt 6.6). Detta bör beaktas för patienter som ordinerats saltfattig kost.

4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts. Baserat på dess metabolism, är laronidas en osannolik kandidat för cytokrom P450-medierade interaktioner.

Aldurazyme bör inte administreras samtidigt som klorokin eller prokain på grund av en potentiell risk för störning av det intracellulära upptaget av laronidas.

4.6Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns otillräckliga data om användningen av Aldurazyme till gravida kvinnor. Djurstudier indicerar inte några direkta eller indirekta skadliga effekter på graviditet, embryonal/fosterutveckling, nedkomst och postnatal utveckling (se avsnitt 5.3). Den eventuella risken för människor är okänd. Aldurazyme skall därför inte användas under graviditet såvida det inte är helt nödvändigt.

Amning

Laronidas kan eventuellt utsöndras i modersmjölk. Eftersom data saknas om nyfödda som exponerats för laronidas via bröstmjölk, rekommenderas att man slutar amma under behandlingen med Aldurazyme.

Fertilitet

Det finns inga kliniska data om effekterna av laronidas på fertiliteten. Uppgifter från prekliniska studier har inte visat några signifikanta biverkningar (se avsnitt 5.3).

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts.

4.8Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De flesta behandlingsrelaterade biverkningar i de kliniska prövningarna klassificerades som infusionsassocierade reaktioner (IAR), vilka drabbade 53 % av patienterna i fas 3-studien (behandlades i upp till 4 år) och 35 % av patienterna i studien på barn under 5 års ålder (upp till 1 års behandling). En del infusionsassocierade reaktioner var svåra. Med tiden minskade antalet reaktioner. De vanligaste biverkningarna var: huvudvärk, illamående, buksmärta, utslag, artralgi, ryggsmärta, extremitetssmärta, rodnad, feber, reaktioner på infusionsstället, förhöjt blodtryck, minskad

syrgasmättnad, takykardi och frossbrytningar. Uppföljningen efter godkännandet av infusionsassocierade reaktioner visade rapportering av cyanos, hypoxi, takypné, pyrexi, kräkning, frossa och erytem, varav en del av dessa reaktioner var svåra.

Tabell med biverkningar

Biverkningar av Aldurazyme som rapporterats under fas 3-studien och dess förlängning hos totalt 45 patienter som var 5 år och äldre och som behandlats i upp till 4 år är listade i tabellen nedan med hjälp av följande frekvenskategorier: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10), mindre vanliga (≥1/1000 till, <1/100), sällsynta (≥1/10 000 till, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). På grund av den lilla patientpopulationen klassificeras en biverkning hos en enda patient som vanlig.

MedDRA

Mycket vanliga

Vanliga

Ingen känd frekvens

organsystem

 

 

 

Immunsystemet

 

Anafylaktisk reaktion

 

Psykiska störningar

 

Rastlöshet

 

Centrala och perifera

Huvudvärk

Parestesi, yrsel

 

nervsystemet

 

 

 

 

 

 

 

Hjärtat

 

Takykardi

 

Blodkärl

Rodnad

Hypotoni, blekhet,

 

 

 

perifer kyla

 

 

 

 

 

Andningsvägar,

 

Andnöd, dyspné, hosta

Cyanos, hypoxi,

bröstkorg och

 

 

takypné, bronkospasm,

mediastinum

 

 

andningsstillestånd

Magtarmkanalen

Illamående, buksmärta

Kräkningar, diarré

 

 

 

 

 

Hud och subkutan

Utslag

Angioneurotiskt ödem,

Erytem, ansiktsödem,

vävnad

 

svullet ansikte, urtikaria,

laryngealt ödem, perifera

 

 

klåda, kallsvett, alopeci,

ödem

 

 

hyperhidros

 

Muskuloskeletala

Artropati, artralgi,

Muskuloskeletal smärta

 

systemet och bindväv

ryggsmärta,

 

 

 

extremitetssmärta

 

 

Allmänna symtom

Pyrexi, reaktion på

Frossbrytningar,

Extravasering

och/eller symtom vid

infusionsstället

värmekänsla,

 

administreringsstället

 

köldkänsla, trötthet,

 

 

 

influensaliknande

 

 

 

sjukdom

 

Undersökningar

 

Förhöjd

 

 

 

kroppstemperatur,

 

 

 

minskad syrgasmättnad

 

En patient med redan existerande luftvägsskada utvecklade en svår reaktion tre timmar efter påbörjad infusion (i vecka 62 av behandlingen) bestående av urtikaria och luftvägsobstruktion som krävde trakeostomi. Denna patient testades positivt för IgE.

Dessutom fick några patienter som hade en tidigare sjukdomshistoria med allvarlig MPS I-relaterad involvering av övre luftvägarna och lungorna allvarliga reaktioner, däribland bronkialspasm, andningsstillestånd och svullnad i ansiktet (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Biverkningar av Aldurazyme som rapporterats under en fas 2-studie hos totalt 20 patienter, som var under 5 år och i huvudsak tillhörde den svåra fenotypen och som behandlats i upp till 12 månader är listade i tabellen nedan. Alla biverkningar var av lindrig till måttlig svårighetsgrad.

MedDRA

MedDRA

Frekvens

organsystem

föredragen term

 

Hjärtat

takykardi

mycket vanligt

Allmänna symtom och/eller

pyrexi

mycket vanligt

symtom vid

frossbrytningar

mycket vanligt

administreringsstället

 

 

Undersökningar

förhöjt blodtryck

mycket vanligt

minskad

mycket vanligt

 

syrgasmättnad

 

 

I en fas 4-studie fick 33 MPS I-patienter 1 av 4 dosregimer: 100 U/kg iv varje vecka (rekommenderad dos), 200 U/kg iv varje vecka, 200 U/kg iv varannan vecka eller 300 U/kg iv varannan vecka. Gruppen som fick den rekommenderade dosen hade minst antal patienter som drabbades av biverkningar och IAR. Typen av IAR var nästan samma som de som observerades i andra kliniska studier.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Immungenitet

Nästan alla patienter utvecklade IgG-antikroppar mot laronidas. Hos de flesta patienter uppstod serokonversion inom 3 månader efter att behandlingen påbörjats. Serokonversionen hos patienterna under 5 års ålder med en svårare fenotyp inträffade dock oftast inom 1 månad (i genomsnitt 26 dagar mot 45 dagar hos patienterna som var 5 år och äldre). I slutet av fas 3-studien (eller vid tidpunkten för studieavbrytandet) hade 13/45 patienter inga detekterbara antikroppar med radioimmunoprecipitations (RIP)-analysen, däribland 3 patienter som aldrig hade serokonverterat. Patienter med avsaknad av eller låga antikroppsnivåer visade en kraftig minskning av GAG-nivån i urin, medan patienter med höga antikroppstitrar visade varierande reduktion av GAG i urin. Den kliniska signifikansen av detta fynd är inte känd eftersom det inte fanns några konsekventa samband mellan nivån av IgG-antikroppar och kliniska effektmått.

Dessutom testades 60 patienter i fas 2- och 3-studier för in vitro-neutraliserande effekter. Fyra patienter (tre i fas 3-studien och en i fas 2-studien) uppvisade marginella till låga nivåer in vitro- hämmande effekt på den enzymatiska aktiviteten hos laronidas, vilket inte tycktes påverka den kliniska effekten och/eller GAG-minskningen i urinen.

Förekomsten av antikroppar föreföll inte vara relaterad till incidensen av infusionsassocierade reaktioner, även om debuten av IAR oftast sammanföll med bildningen av IgG-antikroppar. Förekomsten av IgE-antikroppar har inte fullständigt utforskats.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9Överdosering

Inga fall av överdosering har rapporterats.

5.FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Enzymer.

ATC-kod: A16AB05.

MPS I-sjukdom

Mukopolysackaridlagringsstörningar orsakas av bristen på specifika lysosomala enzymer som erfordras för katabolismen av glukosaminoglukaner (GAG). MPS I är en heterogen och

multisystemisk sjukdom som kännetecknas av bristen på -L-iduronidas, ett lysosomalt hydrolas som katalyserar hydrolysen av terminala -L-iduroniska rester av dermatansulfat och heparansulfat. Reducerad eller frånvarande -L-iduronidasaktivitet resulterar i ansamling av GAG, dermatansulfat och heparansulfat i många celltyper och vävnader.

Verkningsmekanism

Grunden för enzymersättningsterapi är att återställa en nivå av enzymaktivitet som är tillräcklig för att hydrolysera det ackumulerade substratet och förebygga ytterligare ackumulering. Efter intravenös infusion avlägsnas laronidas snabbt från cirkulationen och tas upp av celler in i lysosomer, sannolikt via mannos-6 fosfatreceptorer.

Renat laronidas är ett glukoprotein med en molekylvikt på cirka 83 kDa. Laronidas består av 628 aminosyror efter klyvning av N-terminus. Molekylen innehåller 6 N-kopplade ställen för oligosackaridmodifiering.

Klinisk effekt och säkerhet

Tre kliniska studier utfördes med Aldurazyme för att bedöma dess effekt och säkerhet. En klinisk studie fokuserade främst på att bedöma Aldurazymes effekt på de systemiska manifestationerna av MPS I såsom dålig uthållighet, restriktiv lungsjukdom, övre luftvägsobstruktion, minskad rörlighet i leder, hepatomegali och försämrad syn. En studie bedömde framför allt Aldurazymes säkerhet och farmakokinetik hos patienter som var yngre än 5 år, men även vissa effektmätningar ingick. Den tredje studien genomfördes för att utvärdera farmakodynamiken och säkerheten hos olika dosregimer med Aldurazyme.

Fram till idag saknas kliniska data som visar någon nytta beträffande sjukdomens neurologiska manifestationer.

Säkerheten och effektiviteten för Aldurazyme bedömdes i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas 3-studie med 45 patienter, som varierade i ålder mellan 6 och 43 år. Även om patienter som representerade hela skalan av sjukdomsspektrat hade rekryterats var majoriteten av patienterna av mellanfenotyp och endast en patient uppvisade den svåra fenotypen. Patienterna rekryterades med en forcerad vitalkapacitet (FVC) som var mindre än 80% av predikterat värde och måste kunna stå i 6 minuter och gå 5 meter.

Patienterna fick antingen 100 U/kg av Aldurazyme eller placebo varje vecka i totalt 26 veckor. De primära effektivitetsutfallen var förändringar i procent av FVC och absolut gångsträcka i gångtestet på sex minuter (6MWT). Alla patienter ingick sedan i en öppen förlängningsstudie där alla fick 100 U/kg Aldurazyme varje vecka i ytterligare 3,5 år (182 veckor).

Efter 26 veckors terapi visade de Aldurazyme-behandlade patienterna förbättrad lungfunktion och gångförmåga jämfört med placebo, vilket anges nedan.

 

Fas 3, 26 veckors behandling jämfört med placebo

 

 

 

 

 

 

 

 

p-värde

Konfidens-intervall

 

 

 

 

(95%)

Procent predikterad

medelt

5,6

-

 

FVC

al

 

 

 

(procent-enhet)

median

3,0

0,009

0,9 - 8,6

6MWT

medelt

38,1

-

 

al

 

 

 

(meter)

 

 

 

median

38,5

0,066

-2,0 – 79,0

 

Den öppna förlängningsstudien visade att dessa effekter förbättrades och/eller bevarades upp till 208 veckor i Aldurazyme/Aldurazyme-gruppen och 182 veckor i placebo/Aldurazyme-gruppen vilket anges i tabellen nedan.

 

 

Placebo/Aldurazy

 

Aldurazyme/Aldurazyme

me

 

Vid 208 veckor

Vid 182 veckor

Genomsnittlig förändring från

 

 

utgångsvärdet före behandling

 

 

Procent predikterad FVC (%)1

- 1,2

- 3,3

6 MWT (meter)

+ 39,2

+ 19,4

Apné-/hypopné-index (AHI)

- 4,0

- 4,8

Axelns rörelseomfång (SROM, Shoulder

 

 

flexion Range Of Motion) (grader)

+ 13,1

+ 18,3

CHAQ/HAQ funktionsnedsättningsindex2

- 0,43

- 0,26

1Minskningen av procent predikterad FVC är inte kliniskt signifikant inom denna tidsram och absoluta lungvolymer fortsatte att öka proportionellt med förändringarna i längd hos de växande pediatriska patienterna.

2Båda grupperna överskred den lägsta kliniskt viktiga skillnaden (-0,24)

Av de 26 patienterna med onormala levervolymer före behandling, hade 22 (85 %) normal leverstorlek i slutet av studien. Det skedde en snabb minskning av utsöndringen av GAG i urin (µg/mg kreatinin) inom de första 4 veckorna, vilken kvarstod under återstoden av studien. GAG-nivåerna i urin minskade med 77 % och 66 % i placebo/Aldurazyme- respektive Aldurazyme/Aldurazyme-grupperna. I slutet av studien hade en tredjedel av patienterna (15 av 45) nått normala GAG-nivåer i urin.

På grund av heterogeniteten i sjukdomsmanifestation hos patienterna användes ett sammansatt effektmått som sammanfattade kliniskt signifikanta förändringar av fem effektvariabler (procent predikterad normal FVC, 6MWT-avstånd, axelns rörelseomfång, AHI och synskärpa). Den totala responsen var en förbättring hos 26 patienter (58 %), ingen förändring hos 10 patienter (22 %) och en försämring hos 9 patienter (20 %).

En öppen, ettårig fas 2-studie utfördes som främst utvärderade Aldurazymes säkerhet och farmakokinetik hos 20 patienter yngre än 5 år vid tiden för inklusion (16 patienter med den svåra fenotypen och 4 med den intermediära fenotypen). Patienterna skulle enligt programmet få infusioner av Aldurazyme 100 U/kg per vecka under totalt 52 veckor. Hos fyra patienter ökades dosen till

200 U/kg under de sista 26 veckorna på grund av förhöjda GAG-nivåer i urin vecka 22.

Arton patienter fullföljde studien. Aldurazyme tolererades väl i båda doserna. Den genomsnittliga GAG-nivån i urin minskade med 50 % vecka 13 och minskade med 61 % i slutet av studien. När studien avslutades visade alla patienter reducerad leverstorlek och 50 % (9/18) hade normal leverstorlek. Andelen patienter med hypertrofi av vänster kammare minskade från 53 % (10/19) till 17 % (3/18) och den genomsnittliga massan av vänster kammare vilken normaliserats för kroppsyta minskade med 0,9 Z-poäng (n=17). Flera patienter visade ökad längd (n=7) och vikt (n=3) för ålderns Z-score. De yngre patienterna med svår fenotyp (<2,5 år) och alla 4 patienterna med intermediär

fenotyp visade normal hastighet för mental utveckling, medan äldre patienter med svår fenotyp visade begränsade eller inga förbättringar av kognition.

En fas 4-studie genomfördes för att utvärdera de farmakodynamiska effekterna på GAG-nivåer i urin, levervolym och 6MWT med olika dosregimer med Aldurazyme. I denna 26-veckors öppna studie fick 33 MPS I-patienter 1 av 4 dosregimer med Aldurazyme: 100 U/kg iv varje vecka (rekommenderad dos), 200 U/kg iv varje vecka, 200 U/kg iv varannan vecka eller 300 U/kg iv varannan vecka. Ingen klar fördel visades med de högre doserna jämfört med den rekommenderade dosen. Regimen 200 U/kg iv varannan vecka kan vara ett acceptabelt alternativ för patienter som har svårt att få infusioner varje vecka. Det finns dock inga bevis för att den långsiktiga kliniska effekten av dessa två dosregimer är likvärdig.

5.2Farmakokinetiska egenskaper

Efter intravenös administrering av laronidas med en infusionstid på 240 minuter och med en dos av 100 U/kg kroppsvikt mättes farmakokinetiska egenskaper i vecka 1, 12 och 26.

Parameter

Infusion 1

Infusion 12

Infusion 26

 

Mean ± SD

Mean ± SD

Mean ± SD

Cmax (U/ml)

0,197 ± 0,052

0,210 ± 0,079

0,302 ± 0,089

AUC (h•U/ml)

0,930 ± 0,214

0,913 ± 0,445

1,191 ± 0,451

CL (ml/min/kg)

1,96 ± 0,495

2,31 ± 1,13

1,68 ± 0,763

Vz (l/kg)

0,604 ± 0,172

0,307 ± 0,143

0,239 ± 0,128

Vss (l/kg)

0,440 ± 0,125

0,252 ± 0,079

0,217 ± 0,081

t1/2 (h)

3,61 ± 0,894

2,02 ± 1,26

1,94 ± 1,09

Cmax visade en ökning över tid. Distributionsvolymen minskade efterhand som behandlingen fortsatte, eventuellt relaterad till antikroppsbildning och/eller minskad levervolym. Den farmakokinetiska profilen hos patienter som var yngre än 5 år liknade den hos äldre och mindre svårt drabbade patienter.

Laronidas är ett protein och förväntas brytas ner metaboliskt genom peptidhydrolys. Följaktligen förväntas inte försämrad leverfunktion påverka farmakokinetiken för laronidas på något kliniskt signifikant sätt. Renal eliminering av laronidas anses vara en underordnad väg för clearance (se avsnitt 4.2).

5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa. Gentoxicitet och karcinogenicitet förväntas inte.

6.FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid

Monobasisk natriumfosfat, monohydrat

Dibasisk natriumfosfat, heptahydrat

Polysorbat 80

Vatten för injektionsvätskor

6.2Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 6.6.

6.3Hållbarhet

Oöppnade injektionsflaskor: 3 år

Utspädda lösningar:

Ur mikrobiologisk säkerhetssynpunkt bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används

omedelbart, får brukslösningen inte förvaras längre än 24 timmar i 2 C–8 C förutsatt att spädningen ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2 C–8 C)

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3

6.5Förpackningstyp och innehåll

5 ml koncentrat för lösning i en injektionsflaska (typ I-glas) med en propp (silikoniserat klorobutylgummi) och en försegling (aluminium) med ett snäpplock (polypropen).

Förpackningsstorlekar: 1, 10 och 25 injektionsflaskor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Varje injektionsflaska med Aldurazyme är avsedd endast för engångsbruk. Koncentratet till infusionsvätska, lösning måste spädas med natriumklorid 9 mg/ml (0,9%) infusionslösning med användning av aseptisk teknik. Det rekommenderas att den utspädda Aldurazyme-lösningen administreras till patienter med hjälp av ett infusionsset utrustat med in-line-filter på 0,2 µm.

Beredning av Aldurazyme-infusion (använd aseptisk teknik)

Bestäm antalet injektionsflaskor som ska spädas baserat på den enskilda patientens vikt. Ta ut de erforderliga injektionsflaskorna ur kylen cirka 20 minuter i förväg så att de får rumstemperatur (under 30 ˚C).

Före spädning, okulärbesiktiga varje injektionsflaska beträffande partiklar och missfärgning. Den genomskinliga till lätt opalescenta och färglösa till blekt gula lösningen skall vara fri från synliga partiklar. Använd inte injektionsflaskor med partiklar eller missfärgning.

Bestäm den totala infusionsvolymen baserat på den enskilda patientens vikt, antingen 100 ml (om kroppsvikten är mindre än eller lika med 20 kg) eller 250 ml (om kroppsvikten är mer än 20 kg) natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) infusionsvätska, lösning.

Dra upp och kassera samma volym av natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) infusionsvätska, lösning från infusionspåsen som den totala volym av Aldurazyme som ska tillsättas.

Dra upp erfordrad volym från injektionsflaskorna med Aldurazyme och kombinera de uppdragna volymerna.

Tillsätt de kombinerade volymerna av Aldurazyme till natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) infusionsvätska, lösning.

Blanda infusionsvätskan försiktigt.

Före användning, okulärbesiktiga lösningen beträffande partiklar. Endast genomskinliga och färglösa lösningar utan synliga partiklar får användas.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Genzyme Europe B.V., Gooimeer 10, NL-1411 DD Naarden, Nederländerna

8.NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/03/253/001-003

9.DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 10 juni 2003

Datum för den senaste förnyelsen: 10 juni 2008

10.DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu/.

Kommentarer

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
  • Hjälp
  • Get it on Google Play
  • Om
  • Info on site by:

  • Presented by RXed.eu

  • 27558

    Listade receptbelagda läkemedel