Swedish
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Halaven (eribulin) – Produktresumé - L01XX41

Updated on site: 07-Oct-2017

Namn på medicineringHalaven
ATC-kodL01XX41
Ämneeribulin
TillverkareEisai Europe Ltd

1.LÄKEMEDLETS NAMN

HALAVEN 0,44 mg/ml injektionsvätska, lösning

2.KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En ml innehåller eribulinmesilat motsvarande 0,44 mg eribulin.

Varje injektionsflaska om 2 ml innehåller eribulinmesilat motsvarande 0,88 mg eribulin. Varje injektionsflaska om 3 ml innehåller eribulinmesilat motsvarande 1,32 mg eribulin. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning (injektionsvätska).

Klar, färglös vattenlösning.

4.KLINISKA UPPGIFTER

4.1Terapeutiska indikationer

HALAVEN är indicerat för behandling av vuxna patienter med lokalt framskriden eller metastaserande bröstcancer som har progredierat efter åtminstone en kemoterapiregim för avancerad sjukdom (se avsnitt 5.1). Tidigare behandling ska ha inkluderat ett antracyklin- och ett taxanpreparat, antingen adjuvant eller vid metastatisk sjukdom, utom i de fall då patienten inte var lämplig för dessa behandlingar.

HALAVEN är indicerat för behandling av vuxna patienter med icke-resektabelt liposarkom som tidigare erhållit antracyklin-innehållande behandling (såvida det inte är olämpligt) för avancerad eller metastatisk sjukdom (se avsnitt 5.1).

4.2Dosering och administreringssätt

HALAVEN bör endast administreras under överinseende av kvalificerad läkare med erfarenhet av användning av cytotoxiska läkemedel.

Dosering

Den rekommenderade dosen av eribulin som lösning färdig för användning är 1,23 mg/m2 som ska administreras intravenöst under 2 till 5 minuter dag 1 och 8 i varje 21-dagarscykel.

Observera:

Inom EU avser den rekommenderade dosen basen av den aktiva substansen (eribulin). Beräkningen av den enskilda dos som ska administreras till en patient måste grundas på styrkan för den bruksfärdiga lösningen som innehåller 0,44 mg/ml eribulin och dosrekommendationen på 1,23 mg/m2. Nedanstående rekommendationer för dosreduktion avser också den dos av eribulin som ska administreras grundat på den bruksfärdiga lösningens styrka.

I de pivotala prövningarna och motsvarande publikationer samt i vissa andra regioner, t.ex. USA och Schweiz, grundas den rekommenderade dosen på saltformen (eribulinmesilat).

Patienter kan uppleva illamående eller kräkningar. Antiemetisk profylax inkluderat kortikosteroider bör övervägas.

Dosfördröjningar under behandlingen

Administreringen av HALAVEN ska skjutas upp på dag 1 eller dag 8 om något av följande föreligger:

absolut antal neutrofiler (ANC) < 1 x 109/l

trombocyter < 75 x 109/l

icke-hematologisk toxicitet grad 3 eller 4.

Dosreduktion under behandlingen

Rekommendationer angående dosreduktion vid förnyad behandling visas i följande tabell.

Rekommendationer angående dosreduktion

Biverkning efter tidigare administrering av HALAVEN

Rekommenderad dos av

 

eribulin

Hematologisk:

 

 

 

ANC < 0,5 x 109/l som varar i mer än 7 dagar

 

ANC < 1 x 109/l neutropeni som kompliceras av feber eller

 

infektion

 

Trombocytopeni med blodplättar < 25 x 109/l

 

Trombocytopeni med blodplättar < 50 x 109/l som

0,97 mg/m2

kompliceras av blödning eller som kräver blod- eller

 

trombocyttransfusion

 

Icke-hematologisk:

 

Samtliga av grad 3 eller 4 i föregående cykel

 

Återkomst av hematologiska eller icke-hematologiska

 

biverkningar som specificeras ovan

 

Trots reduktion till 0,97 mg/m2

0,62 mg/m2

Trots reduktion till 0,62 mg/m2

Överväg att avsluta

 

behandlingen

Dosen av eribulin ska inte ökas igen efter att den har reducerats.

 

Patienter med leverinsufficiens

Leverinsufficiens på grund av metastaser

Den rekommenderade dosen av eribulin till patienter med lätt leverinsufficiens (Child-Pugh A) är 0,97 mg/m2 som ges intravenöst under 2 till 5 minuter på dag 1 och 8 i en 21-dagarscykel. Den rekommenderade dosen av eribulin till patienter med måttlig leverinsufficiens (Child-Pugh B) är 0,62 mg/m2 som ges intravenöst under 2 till 5 minuter på dag 1 och 8 i en 21-dagarscykel.

Svår leverinsufficiens (Child-Pugh C) har inte studerats men troligen krävs en mer markant reduktion av dosen om eribulin används till dessa patienter.

Leverinsufficiens på grund av cirros

Denna patientgrupp har inte studerats. Doserna ovan kan användas vid lätt till måttlig insufficiens men noggrann övervakning rekommenderas eftersom doserna kan behöva justeras.

Patienter med njurinsufficiens

Hos vissa patienter med måttlig eller svår njurinsufficiens (kreatininclearance < 50 ml/min) kan exponeringen av eribulin vara förhöjd, och de kan därför behöva en dosreduktion. Försiktighet och noggrann säkerhetsövervakning rekommenderas för alla patienter med njurinsufficiens (se avsnitt 5.2).

Äldre patienter

Inga specifika dosjusteringar rekommenderas baserat på patientens ålder (se avsnitt 4.8).

Pediatrisk population

Det finns ingen relevant användning av HALAVEN för barn och ungdomar för indikationen bröstcancer.

Säkerhet och effekt för HALAVEN för barn från födseln till 18 års ålder har ännu inte fastställts vid mjukdelssarkom. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

HALAVEN är avsett för intravenös användning. Dosen kan spädas i upp till 100 ml natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning. Den ska inte spädas i 5 % glukoslösning för infusion. Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6. Före administrering

ska man försäkra sig om att patienten har en väl fungerande perifer eller central venkateter. Det finns inga belägg för att eribulinmesilat är ett blåsbildande eller irriterande medel. I händelse av extravasering bör behandlingen vara symtomatisk. För information angående hantering av cytotoxiska läkemedel, se avsnitt 6.6.

4.3

Kontraindikationer

-

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

-

 

Amning

4.4

Varningar och försiktighet

Hematologi

Myelosuppression är dosberoende och visar sig huvudsakligen i form av neutropeni (avsnitt 4.8). Kontroll av fullständig blodstatus ska göras på samtliga patienter före varje dos av eribulin. Behandling med eribulin ska endast påbörjas hos patienter med ANC-värde ≥ 1,5 x 109/l och trombocyter > 100 x 109/l.

Febril neutropeni har förekommit hos < 5 % av patienter som behandlats med eribulin. Patienter med febril neutropeni, svår neutropeni eller trombocytopeni ska behandlas enligt rekommendationerna i avsnitt 4.2.

Patienter med alaninaminotransferas (ALAT) eller aspartataminotransferas (ASAT) > 3 x den övre normalgränsen (ULN) hade en högre incidens av neutropeni och febril neutropeni av grad 4. Även om det bara finns begränsade uppgifter har patienter med bilirubin > 1,5 x ULN också en högre incidens av neutropeni och febril neutropeni av grad 4.

Fatala fall av febril neutropeni, neutropen sepsis, sepsis och septisk chock har rapporterats.

Svår neutropeni kan behandlas med granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF) eller motsvarande enligt läkarens val i enlighet med tillämpliga riktlinjer (se avsnitt 5.1).

Perifer neuropati

Patienter ska övervakas noggrant med avseende på tecken på perifer motorisk och sensorisk neuropati. Utveckling av svår perifer neurotoxicitet kräver dosreduktion (se avsnitt 4.2).

I kliniska prövningar var patienter som redan hade allvarligare neuropati än grad 2 exkluderade. Bland patienter med existerande neuropati av grad 1 eller 2 var det dock inte vanligare att de utvecklade nya eller förvärrade symtom än de som inte hade neuropati när de påbörjade studien.

QT-förlängning

I en okontrollerad, oblindad EKG-studie på 26 patienter observerades QT-förlängning på dag 8, oberoende av eribulinkoncentration, utan att QT-förlängning sågs på dag 1. EKG-övervakning rekommenderas om behandling initieras hos patienter med hjärtsvikt, bradyarrytmier eller samtidig behandling med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet inklusive klass Ia och klass III antiarytmika, och vid elektrolytrubbningar. Hypokalemi och hypomagnesemi bör korrigeras innan HALAVEN-behandling påbörjas och dessa elektrolyter bör övervakas regelbundet under behandling. Eribulin bör undvikas hos patienter med medfött långt QT–syndrom.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller små mängder etanol (alkohol), mindre än 100 mg per dos.

4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Eribulin elimineras främst (upp till 70 %) via biliär utsöndring. Det är inte känt vilket transportprotein som är involverat i denna process. Eribulin är inte ett substrat av bröstcancerresistent transportprotein (BCRP), organiskt anjoniskt transportprotein (OAT1, OAT3, OATP1B1, OATP1B3), transportproteiner som är associerade med multiläkemedelsresistens (MRP2, MRP4) och proteiner som transporterar gallsalter (BSEP).

Inga läkemedelsinteraktioner förväntas med CYP3A4-hämmare och -inducerare. Exponeringen för eribulin (AUC och Cmax) påverkades inte av ketokonazol, en CYP3A4- och P glykoprotein (Pgp)- hämmare, och rifampicin, en CYP3A4-inducerare.

Effekter av eribulin på farmakokinetiken för andra läkemedel

In vitro-data visar att eribulin är en svag hämmare av det viktiga läkemedelsmetaboliserande enzymet CYP3A4. Inga in vivo-data finns tillgängliga. Försiktighet och övervakning av biverkningar rekommenderas vid samtidig användning med substanser som har en snäv terapeutisk bredd och som huvudsakligen utsöndras via CYP3A4-medierad metabolism (t.ex. alfentanil, cyklosporin, ergotamin, fentanyl, pimozid, kinidin, sirolimus och takrolimus).

Eribulin hämmar inte CYP-enzymerna CYP1A2, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6 eller 2E1 i relevanta kliniska koncentrationer.

Eribulin hämmade inte BCRP, OCT1, OCT2, OAT1, OAT3, OATP1B1 och OATP1B3- transportörmedierad aktivitet i relevanta kliniska koncentrationer.

4.6Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga data från användningen av eribulin i gravida kvinnor. Eribulin är embryotoxiskt, fetotoxiskt och teratogent hos råtta. HALAVEN ska inte användas under graviditet såvida det inte är absolut nödvändigt, och endast efter noggrant övervägande av moderns behov och risken för fostret.

Fertila kvinnor måste rekommenderas att undvika att bli gravida under tiden de eller deras manliga partner behandlas med HALAVEN och de måste använda en effektiv preventivmetod under och upp till tre månader efter avslutad behandling.

Amning

Det är okänt om eribulin/metaboliter utsöndras i bröstmjölk eller i mjölk från djur. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas och därför får HALAVEN inte användas under amning (se avsnitt 4.3).

Fertilitet

Testikulär toxicitet har observerats hos råtta och hund (se avsnitt 5.3). Manliga patienter bör rådfråga om konservering av sperma före behandlingen på grund av risken för irreversibel infertilitet till följd av behandling med HALAVEN.

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

HALAVEN kan orsaka biverkningar såsom trötthet och yrsel, vilket kan leda till mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Patienter bör avrådas från att köra bil eller använda maskiner om de känner sig trötta eller yra.

4.8Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna vid behandling med HALAVEN är benmärgssuppression som visar sig som neutropeni, leukopeni, anemi och trombocytopeni med infektioner som associeras med dessa tillstånd. Nydebuterad perifer neuropati eller försämring av befintlig perifer neuropati har också rapporterats. Gastrointestinala toxiciteter som visar sig som anorexi, illamående, kräkningar, diarré, obstipation och stomatit hör till de biverkningar som rapporterats. Andra biverkningar inkluderar utmattning, alopeci, förhöjda leverenzymvärden, sepsis och muskuloskeletalt smärtsyndrom.

Biverkningslista i tabellform

Såvida inget annat har noterats visar tabellen incidensfrekvenserna för biverkningar som iakttogs hos patienter med bröstcancer och mjukdelssarkom som fick den rekommenderade dosen i fas 2-studier och fas 3-studier.

Frekvenskategorierna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) och mycket sällsynta

(< 1/10 000). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensgruppering efter fallande frekvens. Där biverkningar av grad 3 och 4 förekom anges den faktiska totala frekvensen och frekvensen av biverkningar av grad 3 eller 4.

Klassificering av

Biverkningar – samtliga grader

 

 

 

organsystem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta eller

 

(Frekvens %)

(Frekvens %)

(Frekvens %)

ingen känd

 

 

 

 

 

frekvens

Infektioner och

 

Urinvägsinfektion

Sepsis (0,5 %)

 

infestationer

 

(8,5 %)

(G3/4: 0,5 %)a

 

 

 

(G3/4: 0,7 %)

Neutropen sepsis

 

 

 

 

 

 

 

Pneumoni (1,6 %)

(0,2 %)

 

 

 

 

 

a

 

 

 

(G3/4: 1,0 %)

(G3/4: 0,2 %)

 

 

 

Oral candidiasis

 

 

 

 

Septisk chock

 

 

 

Oral herpes

 

 

 

(0,2 %)

 

 

 

 

Övre luftvägsinfektion

 

 

 

 

(G3/4: 0,2 %)a

 

 

 

Nasofaryngit

 

 

 

 

 

Rinit

 

 

 

 

 

Herpes zoster

 

 

 

Klassificering av

Biverkningar – samtliga grader

 

 

organsystem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta eller

 

(Frekvens %)

(Frekvens %)

(Frekvens %)

ingen känd

 

 

 

 

 

frekvens

Blodet och

Neutropeni (53,6 %)

Lymfopeni (5,7 %)

 

*Disseminerad

lymfsystemet

(G3/4: 46,0 %)

(G3/4: 2,1 %)

 

intravaskulär

 

Leukopeni (27,9 %)

Febril neutropeni

 

koagulationb

 

(G3/4: 17,0 %)

(4,5 %) (G3/4: 4,4 %)a

 

 

 

Anemi (21,8 %)

Trombocytopeni

 

 

 

(G3/4: 3,0 %)

 

(4,2 %) (G3/4: 0,7 %)

 

 

Metabolism och

Nedsatt aptit

 

Hypokalemi (6,8 %)

 

 

nutrition

(22,5 %) (G3/4: 0,7 %)d

(G3/4: 2,0 %)

 

 

 

 

 

Hypomagnesemi

 

 

 

 

 

(2,8 %) (G3/4: 0,3 %)

 

 

 

 

 

Dehydrering (2,8 %)

 

 

 

 

 

(G3/4: 0,5 %)d

 

 

 

 

 

Hyperglykemi

 

 

 

 

 

Hypofosfatemi

 

 

 

 

 

 

 

 

Psykiska störningar

 

 

Insomni

 

 

 

 

 

Depression

 

 

 

 

 

 

 

Centrala och

Perifer neuropatic

Dysgeusi

 

 

perifera

(35,9 %) (G3/4: 7,3 %)

Yrsel (9,0 %)

 

 

nervsystemet

Huvudvärk (17,5 %)

(G3/4: 0,4 %)d

 

 

 

(G3/4: 0,7 %)

 

Hypestesi

 

 

 

 

 

Letargi

 

 

 

 

 

Neurotoxicitet

 

 

Ögon

 

 

Ökat tårflöde

 

 

 

 

 

(5,8 %) (G3/4: 0,1 %)d

 

 

 

 

 

Konjunktivit

 

 

Öron och

 

 

Vertigo

 

 

balansorgan

 

 

Tinnitus

 

 

 

 

 

 

 

 

Hjärtat

 

 

Takykardi

 

 

 

 

 

 

 

 

Blodkärl

 

 

Blodvallning

Djup ventrombos

 

 

 

 

Lungemboli (1,3 %)

 

 

 

 

 

(G3/4: 1,1 %)a

 

 

Andningsvägar,

Dyspné (15,2 %)a

Orofaryngeal smärta

Interstitiell

 

bröstkorg och

(G3/4: 3,5 %)

a

Epistaxis

lungsjukdom

 

mediastinum

 

Rinorré

(0,2 %) (G3/4:

 

Hosta (15,0 %)

 

 

 

0,1 %)

 

 

(G3/4: 0,5 %)d

 

 

 

 

 

 

 

Magtarmkanalen

Illamående (35,7 %)

Buksmärta

Sårbildning i

 

 

(G3/4: 1,1 %)d

Stomatit (11,1 %)

munnen

 

 

Obstipation (22,3 %)

(G3/4: 1,0 %)d

Pankreatit

 

 

(G3/4: 0,7 %)d

Muntorrhet

 

 

 

Diarré (18,7 %)

Dyspepsi (6,5 %)

 

 

 

(G3/4: 0,8 %)

 

(G3/4: 0,3 %)d

 

 

 

Kräkningar (18,1 %)

Gastroesofagal

 

 

 

(G3/4: 1,0 %)

 

refluxsjukdom

 

 

 

 

 

Utspänd buk

 

 

Lever och gallvägar

 

 

Förhöjda värden av

Hepatotoxicitet

 

 

 

 

aspartataminotransferas

(0,8 %) (G3/4:

 

 

 

 

(7,7 %) (G3/4: 1,4 %)d

0,6 %)

 

 

 

 

Förhöjda värden av

 

 

 

 

 

alaninaminotransferas

 

 

 

 

 

(7,6 %) (G3/4: 1,9 %)d

 

 

 

 

 

Förhöjda värden av

 

 

 

 

 

gammaglutamyltransferas

 

 

 

 

 

(1,7 %) (G3/4: 0,9 %)d

 

 

 

 

 

Hyperbilirubinemi

 

 

 

 

 

(1,4 %) (G3/4: 0,4 %)

 

 

Klassificering av

Biverkningar – samtliga grader

 

 

organsystem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta eller

 

(Frekvens %)

(Frekvens %)

(Frekvens %)

ingen känd

 

 

 

 

frekvens

Hud och subkutan

Alopeci

Utslag (4,9 %) (G3/4:

Angioödem

**Stevens-

vävnad

 

0,1 %)

 

Johnsons

 

 

Pruritus (3,9 %)

 

syndrom/toxisk

 

 

(G3/4: 0,1 %)d

 

epidermal

 

 

Nagelförändringar

 

nekrolysb

 

 

Nattliga svettningar

 

 

 

 

Torr hud

 

 

 

 

Erytem

 

 

 

 

Hyperhidros

 

 

 

 

Palmar-plantar

 

 

 

 

erytrodysestesi (1,0 %)

 

 

 

 

(G3/4: 0,1 %)d

 

 

Muskuloskeletala

Artralgi och myalgi

Skelettsmärta (6,7 %)

 

 

systemet och bindväv

(20,4 %) (G3/4: 1,0 %)

(G3/4: 1,2 %)

 

 

 

Ryggsmärta (12,8 %)

Muskelkramper

 

 

 

(G3/4: 1,5 %)

(5,3 %) (G3/4: 0,1 %)d

 

 

 

Smärta i extremiteter

Muskuloskeletal smärta

 

 

 

(10,0 %) (G3/4: 0,7 %)d

Muskuloskeletal

 

 

 

 

bröstsmärta

 

 

 

 

Muskulär svaghet

 

 

 

 

 

 

 

Njurar och

 

Dysuri

Hematuri

 

urinvägar

 

 

Proteinuri

 

 

 

 

Njursvikt

 

 

 

 

 

 

Allmänna symtom

Utmattning/asteni

Slemhinneinflammation

 

 

och/eller symtom vid

(53,2 %) (G3/4: 7,7 %)

(6,4 %) (G3/4: 0,9 %)d

 

 

administrerings-

Pyrexi (21,8 %)

Perifert ödem

 

 

stället

(G3/4: 0,7 %)

Smärta

 

 

 

 

Frossbrytningar

 

 

 

 

Bröstsmärta

 

 

 

 

Influensaliknande

 

 

 

 

sjukdom

 

 

Undersökningar

Minskad vikt

 

 

 

 

(11,4 %) (G3/4: 0,4 %)d

 

 

 

aInkluderar händelser av grad 5

bFrån spontana rapporter

cInkluderar rekommenderade termer för perifer neuropati, perifer motorisk neuropati, polyneuropati, parestesi, perifer sensorisk neuropati, perifer sensorimotorisk neuropati och demyelinerande polyneuropati

dInga händelser av grad 4

*Sällsynta

**Ingen känd frekvens

Totalt sett var säkerhetsprofilerna likartade för patientpopulationerna med bröstcancer respektive mjukdelssarkom.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Neutropeni

Den neutropeni som observerades var reversibel och inte kumulativ; den genomsnittliga tiden till nadirvärde var 13 dagar och den genomsnittliga tiden till återhämtning från svår neutropeni

(< 0,5 x 109/l) var 8 dagar.

Antal neutrofiler < 0,5 x 109/l som varade i mer än 7 dagar förekom hos 13 % av de bröstcancerpatienter som behandlades med eribulin i EMBRACE-studien.

Neutropeni rapporterades som en behandlingsframkallad biverkning (Treatment Emergent Adverse Event, TEAE) hos 151/404 (37,4 % för alla grader) i sarkompopulationen, jämfört med 902/1 559 (57,9 % för alla grader) i bröstcancerpopulationen. De kombinerade frekvenserna för grupperade

TEAE och avvikande neutrofilvärden i laboratorieprover var 307/404 (76,0 %) respektive 1 314/1 559 (84,3 %). Medianen för behandlingens varaktighet var 12,0 veckor för sarkompatienter och

15,9 veckor för bröstcancerpatienter.

Fatala fall av febril neutropeni, neutropen sepsis, sepsis och septisk chock har rapporterats. Av 1 963 patienter med bröstcancer och mjukdelssarkom som fick eribulin i den rekommenderade dosen i kliniska prövningar inträffade en fatal händelse av vardera neutropen sepsis (0,1 %) och febril neutropeni (0,1 %). Det förekom även 3 fatala händelser av sepsis (0,2 %) och en med septisk chock (0,1 %).

Svår neutropeni kan behandlas med G-CSF eller motsvarande enligt läkarens val i enlighet med tillämpliga riktlinjer. 18 % respektive 13 % av eribulinbehandlade patienter fick G-CSF i de två fas 3- bröstcancerstudierna (studie 305 respektive 301). I fas 3-sarkomstudien (studie 309) fick 26 % av de eribulinbehandlade patienterna G-CSF.

Neutropeni ledde till avbrytande av behandlingen hos < 1 % av de patienter som fick eribulin.

Disseminerad intravaskulär koagulation

Fall av disseminerad intravaskulär koagulation har rapporterats, typiskt i samband med neutropeni och/eller sepsis.

Perifer neuropati

Hos de 1 559 bröstcancerpatienterna var perifer neuropati (3,4 %) den vanligaste biverkningen som ledde till avbrytande av behandlingen med eribulin. Mediantiden till perifer neuropati av grad 2 var 12,6 veckor (efter 4 cykler). Av de 404 sarkompatienterna avbröt 2 patienter behandlingen med eribulin beroende på perifer neuropati. Mediantiden fram till perifer neuropati av grad 2 var

18,4 veckor.

Utveckling av perifer neuropati av grad 3 eller 4 förekom hos 7,4 % av bröstcancerpatienterna och 3,5 % av sarkompatienterna. I kliniska prövningar var det lika vanligt att patienter med tidigare neuropati utvecklade nya eller förvärrade symtom som de som inte hade neuropati när de påbörjade studien.

Hos bröstcancerpatienter med tidigare perifer neuropati av grad 1 eller 2 var frekvensen av behandlingsrelaterad perifer neuropati av grad 3 14 %.

Hepatoxicitet

Hos några patienter med normala/avvikande leverenzymer före behandling med eribulin har förhöjda värden av leverenzymer rapporterats vid initiering av behandling med eribulin. Dessa ökningar tycks ha förekommit tidigt i behandlingen med eribulin i cykel 1–2 hos de flesta av patienterna, och även om de sannolikt ansågs vara en företeelse som avser leverns anpassning till eribulinbehandlingen och inte ett tecken på signifikant levertoxicitet hos de flesta patienterna, har även hepatotoxicitet rapporterats.

Särskilda populationer

Äldre population

Av de 1 559 bröstcancerpatienter som behandlades med den rekommenderade dosen av eribulin var 283 patienter (18,2 %) i åldern ≥ 65 år. Av de 404 sarkompatienterna var 90 patienter (22,3 %) som behandlades med eribulin ≥ 65 år. Säkerhetsprofilen för eribulin hos äldre patienter (≥ 65 år) var liknande den för patienter i åldern ≤ 65 år, förutom med avseende på asteni/utmattning som visade en ökande tendens med ålder. Inga dosjusteringar rekommenderas för den äldre populationen.

Patienter med leverinsufficiens

Patienter med ALAT eller ASAT > 3 x ULN hade en högre incidens av neutropeni och febril neutropeni av grad 4. Även om det bara finns begränsade uppgifter har patienter med

bilirubin > 1,5 x ULN också en högre incidens av neutropeni och febril neutropeni av grad 4 (se även avsnitt 4.2 och 5.2).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9Överdosering

I ett fall med överdosering fick patienten oavsiktligt 7,6 mg eribulin (ca fyra gånger den planerade dosen) och utvecklade till följd av detta en överkänslighetsreaktion (grad 3) på dag 3 och neutropeni (grad 3) på dag 7. Båda dessa biverkningar försvann med understödjande behandling.

Det finns ingen känd antidot mot överdosering av eribulin. I händelse av överdosering måste patienten övervakas noggrant. Behandling vid överdosering ska omfatta understödjande medicinska åtgärder för att behandla de kliniska manifestationer som föreligger.

5.FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antineoplastiska medel, ATC-kod: L01XX41

Eribulinmesilat är en mikrotubulidynamikhämmare som tillhör halichondrinklassen av antineoplastiska medel. Det är en strukturellt förenklad syntetisk analog av halichondrin B, en naturlig produkt isolerad ur den marina svampen Halichondria okadai.

Eribulin inhiberar tillväxtfasen av mikrotubuli utan att påverka förkortningsfasen och isolerar tubulin i icke-produktiva aggregat. Eribulin utövar sina effekter via en tubulinbaserad antimitotisk mekanism som leder till blockering av cellcykelns G2- och M-faser, rubbning av den mitotiska spindeln och slutligen apoptotisk celldöd efter förlängd och irreversibel blockering av mitosen.

Klinisk effekt

Bröstcancer

Effekten av HALAVEN vid bröstcancer stöds primärt av två randomiserade, komparativa fas 3-studier. De 762 patienterna i den pivotala fas 3-studien EMBRACE (studie 305) hade lokalt återkommande eller metastaserande bröstcancer och hade tidigare fått åtminstone två och maximalt fem kemoterapiregimer, som inkluderade ett antracyklin- och ett taxanpreparat (såvida inte kontraindicerat). En förutsättning var att patienterna skulle ha progredierat inom 6 månader efter den senaste kemoterapiregimen. Patienternas HER2-status var: 16,1 % positiva, 74,2 % negativa och 9,7 % okända, medan 18,9 % av patienterna var trippelnegativa. De randomiserades (2:1) till antingen HALAVEN eller behandling enligt läkarens val (TPC, treatment of physician’s choice), som bestod av 97 % kemoterapi (26 % vinorelbin, 18 % gemcitabin, 18 % capecitabin, 16 % taxan, 9 % antracyklin och 10 % annan kemoterapi) eller 3 % hormonbehandling.

Det primära resultatmåttet i studien uppnåddes med ett resultat för total överlevnad (overall survival, OS) som var statistiskt signifikant bättre i eribulingruppen jämfört med TPC-gruppen i 55 % av händelserna.

Detta resultat bekräftades med en uppdaterad analys av total överlevnad som utfördes vid 77 % av händelserna.

Studie 305 – Uppdaterad total överlevnad (ITT-population)

 

1,0

PATIENTER

0,9

0,8

 

 

0,7

ÖVERLEVANDE

0,6

0,5

 

 

0,4

 

0,3

ANDEL

0,2

0,1

 

 

0,0

HALAVEN TPC

 

Effektparameter

HALAVEN

 

TPC

HALAVEN

 

(n=508)

 

(n=254)

 

 

 

 

 

Total överlevnad

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal händelser

 

 

 

 

 

Median (månader)

13,2

10,5

Behandling enligt

 

 

Riskkvot (HR) (95 % CI)a

0,805 (0,677; 0,958)

läkarens val

 

 

 

 

(TPC)

Nominellt p-värde (log-

 

0,014b

 

rank)

 

 

 

aCox proportional hazards bStratifierade efter geografisk region, HER2/neu-status och tidigare behandling med capecitabin.

 

 

 

TID (månader)

 

 

 

 

 

ANTAL PATIENTER I RISKZONEN

 

 

Vid oberoende granskning var medianvärdet för progressionsfri överlevnad (PFS) 3,7 månader för eribulin jämfört med 2,2 månader för TPC-armen (HR 0,865, 95 % CI: 0,714; 1,048, p=0,137). Hos utvärderingsbara patienter med respons var den objektiva responsfrekvensen enligt RECIST- kriterierna 12,2 % (95 % CI: 9,4 %; 15,5 %) vid oberoende granskning för eribulin-armen jämfört med 4,7 % (95 % CI: 2,3 %; 8,4 %) för TPC-armen.

Den positiva effekten på total överlevnad sågs i både de taxanrefraktära och de icke taxanrefraktära patientgrupperna. I den uppdaterade analysen av total överlevnad var riskkvoten för eribulin jämfört med TPC 0,90 (95 % CI: 0,71; 1,14) till fördel för eribulin för taxanrefraktära patienter och 0,73 (95 % CI: 0,56; 0,96) för icke taxanrefraktära patienter.

Den positiva effekten på total överlevnad sågs både i capecitabinnaiva patientgrupper och i patientgrupper som tidigare behandlats med capecitabin. Den uppdaterade analysen av total överlevnad visade en överlevnadsfördel för eribulingruppen jämfört med TPC-gruppen både hos patienter som tidigare behandlats med capecitabin, med en riskkvot på 0,787 (95 % CI: 0,645; 0,961), och för de capecitabinnaiva patienterna med en motsvarande riskkvot på 0,865 (95 % CI: 0,606; 1,233).

I den andra fas 3-studien av patienter med metastaserande bröstcancer i ett tidigare behandlingsstadium, studie 301, som var en öppen randomiserad studie på patienter (n=1 102) med lokalt avancerad eller metastaserande bröstcancer undersöktes effekten av HALAVEN som enda läkemedel jämfört med capecitabin som enda läkemedel med avseende på total överlevnad och progressionsfri överlevnad som co-primära effektmått. Patienterna hade tidigare fått upp till tre kemoterapiregimer, inklusive både ett antracyklin- och ett taxanpreparat och maximalt två för avancerad sjukdom, där procentandelen som hade fått 0, 1 eller 2 tidigare kemoterapibehandlingar för metastaserande bröstcancer var 20,0 %, 52,0 % respektive 27,2 %. Patienternas HER2-status var:

15,3 % positiva, 68,5 % negativa och 16,2 % okända, medan 25,8 % av patienterna var trippelnegativa.

Studie 301 – Total överlevnad (ITT-population)

SANNOLIKHET FÖR ÖVERLEVNAD

 

 

Effektparameter

 

Total överlevnad i ITT-

1,0

 

 

 

population

 

 

 

 

0,9

HALAVEN

 

 

 

 

 

 

 

HALAVEN

 

capecitabin

 

 

 

 

0,8

 

 

 

(n=554)

 

(n=548)

 

 

 

 

 

 

 

Antal händelser

 

 

0,7

capecitabin

 

 

 

 

 

Median (månader)

15,9

14,5

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

Riskkvot (HR) (95 % CI)a

0,879 (0,770; 1,003)

 

 

0,5

 

P-värde (log-rank)

 

 

0,056b

0,4

 

 

 

aCox proportional hazards

 

 

 

bStratifierade efter geografisk region,

0,3

 

 

 

 

 

HER2/neu-status

0,2

0,1

0,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TID (månader)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ANTAL PATIENTER I RISKZONEN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HALAVEN

554 530

349 320

173 151

capecitabin

548 513

308 277

155 135

Progressionsfri överlevnad bedömd genom oberoende granskning var likartad mellan eribulin och capecitabin med medianvärden på 4,1 månader jämfört med 4,2 månader (HR 1,08; [95 % CI: 0,932; 1,250]). Objektiv responsfrekvens enligt oberoende granskning var också likartad mellan eribulin och capecitabin; 11,0 % (95 % CI: 8,5; 13,9) i eribulingruppen och 11,5 % (95 % CI: 8,9; 14,5) i capecitabingruppen.

Den totala överlevnaden för HER2-negativa och HER2-positiva patienter i eribulingruppen och kontrollgruppen i studie 305 och studie 301 visas nedan:

Effektparameter

Studie 305 – Uppdaterad total överlevnad i ITT-populationen

HER2-negativa

HER2-positiva

 

 

HALAVEN

 

TPC

HALAVEN

 

TPC

 

(n = 373)

 

(n = 192)

(n = 83)

 

(n = 40)

Antal händelser

 

 

Median, månader

13,4

 

10,5

11,8

 

8,9

 

 

 

 

 

 

 

Riskkvot (HR) (95 %

0,849 (0,695; 1,036)

0,594 (0,389; 0,907)

CI)

 

 

 

 

 

 

p-värde (log-rank)

0,106

 

 

0,015

 

 

 

Effektparameter

Studie 301 – Total överlevnad i ITT-populationen

HER2-negativa

HER2-positiva

 

 

HALAVEN

 

capecitabin

HALAVEN

 

capecitabin

 

(n = 375)

 

(n = 380)

(n = 86)

 

(n = 83)

Antal händelser

 

 

Median, månader

15,9

 

13,5

14,3

 

17,1

Riskkvot (HR) (95 %

0,838 (0,715; 0,983)

0,965 (0,688; 1,355)

CI)

 

 

 

 

 

 

p-värde (log-rank)

0,030

 

0,837

Observera: Samtidig anti-HER2-behandling inkluderades inte i studie 305 och studie 301.

Liposarkom

Vid liposarkom stöds effekten av eribulin av den pivotala fas 3-sarkomstudien (studie 309). Patienterna i denna studie (n=452) hade lokalt återkommande, inoperabelt och/eller metastaserande mjukdelssarkom av en av två subtyper – leiomyosarkom eller liposarkom. Patienterna hade fått minst två tidigare kemoterapiregimer, av vilka en måste ha varit en antracyklin (såvida inte detta var kontraindicerat).

Patienterna måste ha progredierat inom 6 månader efter sin sista kemoterapiregim. De randomiserades 1:1 till att få antingen eribulin 1,23 mg/m2 på dag 1 och 8 i en 21-dagarscykel eller dakarbazin

850 mg/m2, 1 000 mg/m2 eller 1 200 mg/m2 (dosen bestämdes av prövaren före randomisering), med 21 dagars mellanrum.

I studie 309 sågs en statistiskt signifikant förbättring av total överlevnad (OS) hos patienter som randomiserats till eribulinarmen jämfört med kontrollarmen. Detta översattes till en förbättring på 2 månader av median-OS (13,5 månader för eribulinbehandlade patienter mot 11,5 månader för dakarbazinbehandlade patienter). Det fanns ingen signifikant skillnad i progressionsfri överlevnad eller total svarsfrekvens mellan behandlingsarmarna i den totala populationen.

Behandlingseffekter av eribulin begränsades till patienter med liposarkom (45 % dedifferentierade, 37 % myxoida/rundcelliga och 18 % pleomorfa i studie 309) baserat på i förväg planerade subgruppsanalyser av OS och PFS. Det fanns ingen skillnad i effekt mellan eribulin och dakarbazin hos patienter med avancerat eller metastaserande leiomyosarkom.

 

Studie 309

Studie 309

Studie 309

 

Liposarkom-subgrupp

Leiomyosarkom-subgrupp

ITT-population

 

HALAVEN

Dakarbazin

HALAVEN

Dakarbazin

HALAVEN

Dakarbazin

 

(n=71)

(n=72)

(n=157)

(n=152)

(n=228)

(n=224)

Total överlevnad

 

 

 

 

 

 

Antal

händelser

 

 

 

 

 

 

Median,

15,6

8,4

12,7

13,0

13,5

11,5

månader

 

 

 

 

 

 

Riskkvot (HR)

0,511 (0,346; 0,753)

0,927 (0,714; 1,203)

0,768 (0,618; 0,954)

(95 % CI)

 

 

 

 

 

 

Nominellt

0,0006

0,5730

0,0169

p-värde

 

 

 

 

 

 

Progressionsfri överlevnad

 

 

 

 

 

Antal

händelser

 

 

 

 

 

 

Median,

2,9

1,7

2,2

2,6

2,6

2,6

månader

 

 

 

 

 

 

Riskkvot (HR)

0,521 (0,346; 0,784)

1,072 (0,835; 1,375)

0,877 (0,710; 1,085)

(95 % CI)

 

 

 

 

 

 

Nominellt

0,0015

0,5848

0,2287

p-värde

 

 

 

 

 

 

Studie 309 – Total överlevnad i liposarkomsubgruppen

SANNOLIKHET FÖR ÖVERLEVNAD

HALAVEN

Dakarbazin

HALAVEN

Dakarbazin

 

 

 

 

 

TID (månader)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ANTAL PATIENTER I RISKZONEN:

 

 

 

 

 

Studie 309 – Progressionsfri överlevnad i liposarkomsubgruppen

SANNOLIKHET FÖR ÖVERLEVNAD

HALAVEN

Dakarbazin

HALAVEN

Dakarbazin

 

 

 

TID (månader)

 

 

 

 

 

 

ANTAL PATIENTER I RISKZONEN:

 

 

 

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för eribulin för alla grupper av den pediatriska populationen för bröstcancer (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för HALAVEN för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandlingen av mjukdelssarkom av typen rabdomyosarkom och icke-rabdomyosarkom. Information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2.

5.2Farmakokinetiska egenskaper

Distribution

Farmakokinetiken för eribulin karakteriseras av en snabb distributionsfas följd av en förlängd eliminationsfas, med en genomsnittlig terminal halveringstid på ca 40 timmar. Det har en stor distributionsvolym (medelvärdesintervall 43 till 114 l/m2).

Eribulin binds svagt till plasmaproteiner. Plasmaproteinbindningen för eribulin (100–1 000 ng/ml) varierade mellan 49 % och 65 % i humanplasma.

Metabolism

Oförändrat eribulin var den huvudsakliga cirkulerande komponenten i plasma till följd av administrering av 14C-eribulin till patienter. Metabolitkoncentrationerna motsvarade < 0,6 % av modersubstansen, vilket bekräftar att det inte finns några huvudmetaboliter av eribulin hos människa.

Eliminering

Eribulin har ett lågt clearance (medelvärdesintervall 1,16 till 2,42 l/h/m2). Ingen signifikant ackumulering av eribulin observeras vid veckovis behandling. De farmakokinetiska egenskaperna är inte dos- eller tidsberoende i dosintervallet 0,22 till 3,53 mg/m2 eribulin.

Eribulin elimineras främst via biliär utsöndring. Det är för närvarande inte känt vilket transportprotein som är involverat i utsöndringen. Prekliniska studier in vitro tyder på att eribulin transporteras via Pgp. Det har dock visat sig att kliniskt relevanta koncentrationer av eribulin inte är en Pgp-hämmare in vitro. Dessutom har samtidig administrering in vitro av ketokonazol, en Pgp-hämmare, ingen effekt på exponeringen för eribulin (AUC och Cmax). Studier in vitro har också påvisat att eribulin inte är ett substrat för OCT1.

Efter administrering av 14C-eribulin till patienter eliminerades ca 82 % av dosen i feces och 9 % i urin, vilket tyder på att renalt clearance inte är någon viktig eliminationsväg för eribulin.

Oförändrat eribulin utgjorde den största delen av den totala radioaktiviteten i feces och urin.

Leverinsufficiens

I en studie utvärderades farmakokinetiken för eribulin hos patienter med lätt (Child-Pugh A, n = 7) och måttlig (Child-Pugh B, n = 4) leverinsufficiens på grund av levermetastaser. Jämfört med patienter med normal leverfunktion (n = 6) ökade exponeringen för eribulin 1,8-faldigt och trefaldigt hos patienter med lätt respektive måttlig leverinsufficiens. Administrering av HALAVEN i en dos om 0,97 mg/m2 till patienter med lätt leverinsufficiens och 0,62 mg/m2 till patienter med måttlig leverinsufficiens ledde till en något högre exponering än efter 1,23 mg/m2 till patienter med normal leverfunktion. HALAVEN har inte studerats hos patienter med svår leverinsufficiens (Child-Pugh C). Det saknas studier av patienter med leverinsufficiens på grund av cirros. Se avsnitt 4.2 för doseringsrekommendationer.

Njurinsufficiens

Exponeringen av eribulin har visats öka hos vissa patienter med måttlig eller svår njurinsufficiens, med stor variation mellan olika studerade patienter. Farmakokinetiken för eribulin har utvärderats i en fas I-studie på patienter med normal njurfunktion (kreatininclearance: ≥ 80 ml/min; n=6), måttlig

njurinsufficiens (30-50 ml/min; n=7) eller svår njurinsufficiens (15-<30 ml/min; n=6). Kreatininclearance uppskattades med hjälp av Cockcroft-Gaults formel. En 1,5 gånger högre (90 % CI: 0,9-2,5) dosnormaliserad AUC(0-inf) observerades hos patienter med måttlig eller svår njurinsufficiens. Se avsnitt 4.2 för doseringsrekommendationer.

5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

Eribulin var inte mutagent in vitro i test för bakteriell återmutation (Ames test). Eribulin var positivt i muslymfomtest och klastogent in vivo i mikrokärntest på råtta.

Inga karcinogenicitetsstudier har utförts med eribulin.

Fertilitetsstudier har inte utförts med eribulin, men baserat på icke-kliniska fynd i studier med upprepade doser där testikeltoxicitet observerades hos både råttor (hypocellularitet i sädesepitelet med hypospermi/aspermi) och hundar, kan manlig fertilitet nedsättas av behandling med eribulin. I en studie av embryofetal utveckling på råtta bekräftades utvecklingstoxikologisk och teratogen potential av eribulin. Dräktiga råttor behandlades med eribulinmesilat motsvarande 0,009; 0,027; 0,088 och 0,133 mg/kg eribulin på gestationsdag 8, 10 och 12. En dosrelaterad ökning av antalet fetala resorptioner och minskad fostervikt observerades vid doser ≥ 0,088 mg/kg och en ökad incidens av missbildningar (avsaknad av underkäke, tunga, magsäck och mjälte) registrerades vid dosen

0,133 mg/kg.

6.FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1Förteckning över hjälpämnen

Vattenfri etanol

Vatten för injektionsvätskor

Saltsyra (för justering av pH-värdet)

Natriumhydroxid (för justering av pH-värdet)

6.2Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.

6.3Hållbarhet

Oöppnade injektionsflaskor

4 år

Hållbarhet under användning

Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart, såvida inte öppningssättet utesluter risk för mikrobiologisk kontaminering. Om det inte används omedelbart ligger ansvaret för hållbarhetstider och förvaring, före och under användning, på användaren.

Om HALAVEN inte används omedelbart ska den outspädda lösningen i en spruta normalt inte förvaras längre än 4 timmar vid 25 °C i normal rumsbelysning, eller 24 timmar vid 2 °C–8 °C.

Utspädda lösningar av HALAVEN (0,018 mg/ml till 0,18 mg/ml eribulin i natriumklorid 9 mg/ml [0,9 %]) injektionsvätska, lösning ska inte förvaras längre än 24 timmar vid 2 °C–8 °C, om inte utspädning har utförts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter öppnande och spädning finns i avsnitt 6.3.

6.5Förpackningstyp och innehåll

5 ml injektionsflaska av glas typ I med teflonöverdragen butylgummipropp och aluminiumförsegling med snäpplock innehållande 2 ml lösning.

5 ml injektionsflaska av glas typ I med teflonöverdragen butylgummipropp och aluminiumförsegling med snäpplock innehållande 3 ml lösning.

Förpackningsstorlekar är kartonger med 1 eller 6 injektionsflaskor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

HALAVEN är ett cytotoxiskt anticancermedel och, liksom med andra toxiska föreningar, ska försiktighet iakttas vid hantering. Användning av handskar, skyddsglasögon och skyddskläder rekommenderas. Om lösningen kommer i kontakt med huden ska huden omedelbart tvättas grundligt med tvål och vatten. Om lösningen kommer i kontakt med slemhinnor ska slemhinnorna spolas ordentligt med vatten. HALAVEN ska endast beredas och administreras av personal som är utbildad i hantering av cytotoxiska ämnen. Gravid personal ska inte hantera HALAVEN.

HALAVEN kan spädas med aseptisk teknik i upp till 100 ml natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning. Efter administrering rekommenderas det att den intravenösa infarten spolas med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning för att säkerställa att hela dosen administreras. Det får inte blandas med andra läkemedel och ska inte spädas i 5 % glukoslösning för infusion.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Eisai Europe Ltd

European Knowledge Centre

Mosquito Way

Hatfield

Hertfordshire

AL10 9SN

Storbritannien

8.NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/11/678/001-004

9.DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 17 mars 2011

Datum för den senaste förnyelsen: 19 november 2015

10.DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu

Kommentarer

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
  • Hjälp
  • Get it on Google Play
  • Om
  • Info on site by:

  • Presented by RXed.eu

  • 27558

    Listade receptbelagda läkemedel