Swedish
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Quinsair (levofloxacin) – Produktresumé - J01MA12

Updated on site: 09-Oct-2017

Namn på medicineringQuinsair
ATC-kodJ01MA12
Ämnelevofloxacin
TillverkareHorizon Pharma Europe BV

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt 4.8 om hur man rapporterar biverkningar.

1.LÄKEMEDLETS NAMN

Quinsair 240 mg lösning för nebulisator

2.KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En ml lösning för nebulisator innehåller levofloxacinhemihydrat motsvarande 100 mg levofloxacin. En ampull innehåller 240 mg levofloxacin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.LÄKEMEDELSFORM

Lösning för nebulisator.

Klar, ljusgul lösning.

4.KLINISKA UPPGIFTER

4.1Terapeutiska indikationer

Quinsair är avsett för behandling av kroniska lunginfektioner orsakade av Pseudomonas aeruginosa hos vuxna med cystisk fibros (CF, se avsnitt 5.1).

Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel.

4.2Dosering och administreringssätt

Dosering

Rekommenderad dos är 240 mg (en ampull) som inhaleras två gånger dagligen (se avsnitt 5.2).

Quinsair tas i cykler där en behandlingsperiod om 28 dagar följs av en behandlingsfri period om 28 dagar. Behandlingen ska fortgå i cykler, så länge läkaren anser att patienten har klinisk nytta.

Doserna ska inhaleras så nära 12 timmars intervall som möjligt.

Om en dos glöms bort och det är minst 8 timmar till inhalation av nästa dos, ska patienten ta dosen snarast möjligt. Patienterna ska inte inhalera innehållet i mer än en ampull för att kompensera för den glömda dosen.

Om akut symtomatisk bronkospasm uppstår efter intag av Quinsair, kan patienterna ha nytta av ett snabbverkande bronkvidgande medel minst 15 minuter till 4 timmar före kommande doser (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Äldre (≥ 65 år)

Säkerhet och effekt av Quinsair hos äldre med CF har inte fastställts.

Nedsatt njurfunktion

Doser behöver inte justeras för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (beräknat kreatininclearance ≥ 20 ml/min med Cockcroft-Gaults formel). Quinsair rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ˂ 20 ml/min).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig (se avsnitt 5.2).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av Quinsair hos barn ˂ 18 år har ännu inte fastställts. Tillgänglig information finns i avsnitt 4.8, 5.1,5.2 och 5.3 men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Administreringssätt

Användning för inhalation.

När en ampull har öppnats ska innehållet användas omedelbart (se avsnitt 6.6).

För patienter som tar flera inhalationsbehandlingar bör dessa administreras i följande ordning:

1.Bronkvidgande medel

2.Dornas alfa

3.Tekniker som håller luftvägarna öppna

4.Quinsair

5.Inhalerade steroider

Quinsair ska bara användas med Zirela handnebulisator (inklusive Zirela aerosolhuvud) som finns i förpackningen och ska anslutas till en eBase styrenhet eller en eFlow rapid styrenhet (se avsnitt 6.6). Tillverkarens bruksanvisning för Zirela nebulisatorsystem ska läsas igenom före den första användningen av Quinsair.

In vitro-studier med Zirela nebulisatorsystem och Quinsair har visat följande egenskaper för läkemedelsadministrering: massmedian aerodynamisk diameter (droppstorlek, fördelning): 3,56 mikrometer (1,51 geometrisk standardavvikelse); tillförselhastighet: 24,86 mg/minut (4,05 standardavvikelse, SD) och total mängd tillfört läkemedel: 236,1 mg (7,1 SD). Zirela

nebulisatorsystem användes för att administrera Quinsair i de kliniska studier som anges i avsnitt 5.1.

4.3Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, andra kinoloner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

Sensjukdomar i samband med administrering av fluorokinolon i anamnesen

Epilepsi

Graviditet

Ammande kvinnor

4.4Varningar och försiktighet

Överkänslighetsreaktioner

Levofloxacin kan orsaka allvarliga, eventuellt livshotande överkänslighetsreaktioner (t.ex. angioödem och anafylaktisk chock).

Allvarliga bullösa reaktioner

Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner som Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys har rapporterats vid systemisk administrering av levofloxacin (se avsnitt 4.8).

Lever och gallvägar

Fall av levernekros och dödlig leversvikt har rapporterats med systemiskt administrerat levofloxacin, framför allt hos patienter med allvarlig bakomliggande sjukdom (t.ex. sepsis, se avsnitt 4.8). Patienterna bör rådas att avsluta behandlingen och kontakta läkare om tecken och symtom på leversjukdom utvecklas, t.ex. anorexi, gulsot, mörkfärgad urin, klåda eller öm buk.

Förlängt QT-intervall

Försiktighet bör iakttas vid användning av fluorokinoloner, inklusive levofloxacin, till patienter med kända riskfaktorer för förlängt QT-intervall (se avsnitt 4.5, 4.8 och 4.9), t.ex.:

medfött förlängt QT-syndrom

samtidig användning av aktiva substanser som är kända för att förlänga QT-intervallet (t.ex. antiarytmika av klass IA och III, tricykliska antidepressiva, makrolider, antipsykosmedel)

obehandlade elektrolytrubbningar (t.ex. hypokalemi, hypomagnesemi)

hjärtsjukdom (t.ex. hjärtsvikt, myokardinfarkt, bradykardi).

Äldre patienter och kvinnor kan vara känsligare för läkemedel som förlänger QTc-intervallet. Försiktighet bör således iakttas vid användning av fluorokinoloner, inklusive levofloxacin, till dessa populationer.

Patienter med benägenhet för krampanfall

Kinoloner kan sänka krampanfallströskeln och utlösa krampanfall (se avsnitt 4.8). Levofloxacin är kontraindicerat hos patienter med epilepsi i anamnesen (se avsnitt 4.3) och bör, i likhet med andra kinoloner, användas med extrem försiktighet till patienter med benägenhet för krampanfall eller till patienter som samtidigt får behandling med aktiva substanser som sänker den cerebrala anfallströskeln, t.ex. teofyllin (se avsnitt 4.5).

Psykotiska reaktioner

Psykotiska reaktioner har rapporterats hos patienter som får kinoloner, inklusive levofloxacin. I mycket sällsynta fall har dessa lett till självmordstankar och självskadebeteende, ibland efter bara en enstaka dos levofloxacin (se avsnitt 4.8). Försiktighet rekommenderas om levofloxacin används till psykotiska patienter eller till patienter med psykiatrisk sjukdom i anamnesen.

Perifer neuropati

Perifer sensorisk neuropati och perifer sensomotorisk neuropati, som kan uppkomma snabbt, har rapporterats hos patienter som får fluorokinoloner, inklusive levofloxacin (se avsnitt 4.8). Levofloxain bör sättas ut om patienten drabbas av symtom på neuropati för att förhindra att ett irreversibelt tillstånd utvecklas.

Försämring av myasthenia gravis

Fluorokinoloner, inklusive levofloxacin, har neuromuskulärt blockerande aktivitet och kan försämra muskelsvaghet hos patienter med myasthenia gravis. Allvarliga biverkningar som rapporterats efter godkännande för försäljning, inklusive dödsfall och behov av andningsstöd, har förknippats med användning av fluorokinolon till patienter med myasthenia gravis. Levofloxacin rekommenderas inte till patienter med känd myasthenia gravis i anamnesen.

Tendinit

Tendinit och senruptur, ibland bilateral, kan uppstå inom 48 timmar efter att behandling med levofloxacin påbörjats och har rapporterats upp till flera månader efter avslutad behandling. Risken för tendinit och senruptur är större hos patienter över 60 år, hos patienter som får dagliga doser på

1 000 mg och hos patienter som använder kortikosteroider.

Tendinit har rapporterats som en mindre vanlig biverkning hos patienter med CF som fått Quinsair i kliniska studier (se avsnitt 4.8).

Bronkospasm

Bronkospasm är en komplikation som förknippas med inhalationsterapier, inklusive Quinsair (se avsnitt 4.8). Om akut symtomatisk bronkospasm uppstår efter behandling kan patienten ha nytta av ett snabbverkande bronkvidgande medel före kommande doser (se avsnitt 4.2).

Hemoptys

Användning av inhalerade läkemedel kan framkalla hostreflex. Administrering av Quinsair till patienter med kliniskt signifikant hemoptys ska endast ske om nyttan av behandlingen anses väga tyngre än riskerna för att inducera ytterligare blödning.

Patienter med glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist

Patienter med latent eller konstaterad defekt glukos-6-fosfatdehydrogenasaktivitet kan ha benägenhet för hemolytiska reaktioner vid behandling med kinolonantibiotika. Om levofloxacin måste användas till dessa patienter bör således eventuell uppkomst av hemolys övervakas.

Patienter som behandlas med vitamin K-antagonister

På grund av risken för förlängda koagulationstester (PT/INR) och/eller blödningar hos patienter som behandlas med levofloxacin i kombination med en vitamin K-antagonist (t.ex. warfarin), bör koagulationstester övervakas när dessa aktiva substanser ges samtidigt (se avsnitt 4.5).

Dysglykemi

I likhet med alla kinoloner har störningar av blodglukos, inklusive både hypoglykemi och hyperglykemi rapporterats, vanligtvis hos diabetiker som får samtidig behandling med ett oralt hypoglykemiskt preparat (t.ex. glibenklamid) eller med insulin. Noggrann övervakning av blodglukos rekommenderas hos diabetiker (se avsnitt 4.8).

Clostridium difficile-associerad sjukdom

Diarré, särskilt om den är allvarlig, ihållande och/eller blodig, under eller efter behandling med levofloxacin (inklusive flera veckor efter behandling), kan var symtomatisk för Clostridium difficile-associerad sjukdom (CDAD). CDAD kan variera i svårighetsgrad från lätt till livshotande. Den allvarligaste formen är pseudomembranös kolit.

Resistens mot levofloxacin, andra antibakteriella preparat och behandlingsuppkomna mikroorganismer

Utvecklingen av fluorokinolonresistenta P. aeruginosa och superinfektion med mikroorganismer som inte är känsliga för fluorokinolon utgör eventuellt en risk i samband med användningen av Quinsair. Om en superinfektion uppstår under behandling ska lämpliga åtgärder vidtas.

Synstörningar

Om synen försämras eller om patienten drabbas av andra effekter på ögonen bör ögonläkare kontaktas omedelbart (se avsnitt 4.7 och 4.8).

Förebyggande av fotosensibilisering

Fotosensibilisering har rapporterats med levofloxacin (se avsnitt 4.8). Patienterna bör inte i onödan utsätta sig för starkt solljus eller artificiella UV-strålar (t.ex. sollampa, solarium) under behandling och under 48 timmar efter avslutad behandling för att förhindra fotosensibilisering.

Interferens med laboratorieprover

Hos patienter som behandlas med levofloxacin kan bestämning av opiater i urin ge falska positiva resultat. Det kan vara nödvändigt att bekräfta positiva opiattester med mer specifika metoder.

Levofloxacin kan hämma tillväxt av Mycobacterium tuberculosis och således ge falska negativa resultat vid bakteriologisk diagnos av tuberkulos.

4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Andra läkemedels effekt på levofloxacin

Levofloxacin utsöndras i huvudsak oförändrat i urin och metabolismen är minimal (se avsnitt 5.2). Således förväntas inga interaktioner med CYP-hämmare eller -inducerare.

Teofyllin, fenbufen eller liknande icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel

Inga farmakokinetiska interaktioner för levofloxacin sågs med teofyllin i en klinisk studie. En uttalad sänkning av den cerebrala anfallströskeln kan dock inträffa när kinoloner ges samtidigt med teofyllin, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel eller andra substanser som sänker anfallströskeln.

Koncentrationerna av levofloxacin var cirka 13% högre i närvaro av fenbufen även vid monoterapi.

Probenecid och cimetidin

Renal clearance av levofloxacin reducerades av cimetidin (24%) och probenecid (34%). Det beror på att båda de aktiva substanserna har förmåga att blockera den renala tubulära utsöndringen av levofloxacin. Med de testdoser som gavs i studien är det emellertid osannolikt att de statistiskt signifikanta kinetiska skillnaderna har någon klinisk relevans. Försiktighet bör iakttas när levofloxacin administreras samtidigt med aktiva substanser som påverkar den renala tubulära utsöndringen, som probenecid och cimetidin, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Annan relevant information

Kliniska farmakologiska studier har visat att farmakokinetiken för levofloxacin inte påverkades i någon klinisk relevant omfattning när levofloxacin administrerades tillsammans med följande aktiva substanser: kalciumkarbonat, digoxin, glibenklamid och ranitidin.

Levofloxacins effekt på andra läkemedel

CYP1A2-substrat

I en farmakokinetisk interaktionsstudie påverkade inte levofloxacin farmakokinetiken för teofyllin (som är ett probsubstrat för CYP1A2), vilket indikerar att levofloxacin inte är en CYP1A2-hämmare.

CYP2C9-substrat

En in vitro-studie indikerade en liten interaktionspotential mellan levofloxacin och CYP2C9-substrat.

Interaktioner som medieras av effekter på transportörer

In vitro-studier har visat att hämning av viktiga transportörer som förknippas med läkemedelsdisposition i njurarna (organisk anjontransporterande polypeptid-1B1 [OATP1B1], OATP1B3, organisk anjontransportör-1 [OAT1], OAT3 och organisk katjontransportör-2 [OCT2]) vid exponeringar efter inhalation av 240 mg levofloxacin två gånger dagligen är låg.

Dessutom tyder inte kliniska data på interaktion med P-glykoprotein (P-gp)-substrat som digoxin.

Ciklosporin

Halveringstiden för ciklosporin ökade med 33% vid samtidig administrering med levofloxacin.

Vitamin K-antagonister

Förlängda koagulationstester (PT/INR) och/eller blödningar, som kan vara allvarliga, har rapporterats hos patienter som behandlas med levofloxacin i kombination med en vitamin K-antagonist (t.ex. warfarin). Koagulationstester bör således övervakas hos patienter som behandlas med vitamin K-antagonister (ser avsnitt 4.4).

Aktiva substanser som är kända för att öka QT-intervallet

Levofloxacin bör användas med försiktighet till patienter som får aktiva substanser som är kända för att förlänga QT-intervallet (t.ex. antiarytmika av klass IA och III, tricykliska antidepressiva, makrolider, antipsykosmedel).

4.6Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns begränsad mängd data från användningen av levofloxacin på gravida kvinnor. Djurstudier med levofloxacin tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).

Vid avsaknad av humandata och eftersom resultat från djurstudier tyder på att fluorokinoloner kan skada viktbärande brosk hos den växande organismen, är användning av Quinsair kontraindicerad under graviditet (se avsnitt 4.3 och 5.3).

Amning

Det finns otillräcklig information om utsöndring av levofloxacin i bröstmjölk. Andra fluorokinoloner utsöndras dock i bröstmjölk.

Vid avsaknad av humandata och eftersom resultat från djurstudier tyder på att fluorokinoloner kan skada viktbärande brosk hos den växande organismen, är användning av Quinsair kontraindicerad till ammande kvinnor (se avsnitt 4.3 och 5.3).

Fertilitet

Levofloxacin försämrade inte fertilitet eller reproduktionsförmåga hos råtta (se avsnitt 5.3).

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Vissa biverkningar (t.ex. trötthet, asteni, synstörningar, yrsel) kan försämra patientens koncentrations- och reaktionsförmåga. Patienter som drabbas av sådana symtom bör rådas att inte köra bil eller använda maskiner.

4.8Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Säkerheten för den rekommenderade dosen Quinsair utvärderades på 472 patienter med CF i två dubbelblinda, placebokontrollerade studier med en cykel och från en aktiv jämförande studie med en valfri okontrollerad förlängning.

De vanligaste rapporterade biverkningarna var hosta/produktiv hosta (54%), dysgeusi (30%) och trötthet/asteni (25%).

Tabell över biverkningar rapporterade i kliniska studier med Quinsair

Biverkningar med ett rimligt orsakssamband med Quinsair visas enligt MedDRA:s klassificering av organsystem. Biverkningarna är listade efter frekvens med de vanligaste biverkningarna först. Frekvenserna definieras enligt följande konvention: mycket vanliga (> /10), vanliga (> 1/100, < 1/10), mindre vanliga (> 1/1 000, < 1/100), sällsynta (> 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organsystem

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

 

(≥ 1/10)

(≥ 1/100,

(≥ 1/1 000,

 

 

< 1/10)

< 1/100)

Infektioner och

 

Vulvovaginal

Oral svampinfektion

infestationer

 

mykotisk infektion

 

Blodet och

 

 

Anemi*

lymfsystemet

 

 

Neutropeni*

Immunsystemet

 

 

Överkänslighet*

Metabolism och

Anorexi*

 

 

nutrition

 

 

 

Psykiska

 

Insomni*

Ångest*

störningar

 

 

Depression*

Centrala och

Dysgeusi

Huvudvärk

Hyposmi*

perifera

 

Yrsel*

Somnolens*

nervsystemet

 

 

 

Ögon

 

 

Synrubbningar*

Öron och

 

Tinnitus*

Hörselnedsättning*

balansorgan

 

 

 

Hjärtat

 

 

Takykardi*

Andningsvägar,

Hosta/produktiv

Dysfoni

Bronkospasm**

bröstkorg och

hosta

 

Bronkiell hyperreaktivitet

mediastinum

Dyspné

 

Obstruktiv luftvägssjukdom

 

Förändringar av

 

 

 

bronksekret

 

 

 

(volym och

 

 

 

viskositet)*

 

 

 

Hemoptys*

 

 

Magtarmkanalen

 

Illamående

Hulkning

 

 

Kräkningar

Dyspepsi*

 

 

Buksmärta*

Flatulens*

 

 

Diarré*

 

 

 

Förstoppning*

 

Lever och

 

 

Hepatit*

gallvägar

 

 

Hyperbilirubinemi*

Hud och subkutan

 

Utslag

Urtikaria*

vävnad

 

 

Klåda*

Muskuloskeletala

 

Artralgi

Tendinit*

systemet och

 

Myalgi*

Kostokondtrit

bindväv

 

 

Ledstelhet

Njurar och

 

 

Njursvikt*

urinvägar

 

 

 

Allmänna symtom

Trötthet/asteni

Pyrexi

 

och/eller symtom

Minskad

 

 

vid

ansträngningstoler

 

 

administreringsstä

ans

 

 

llet

 

 

 

Undersökningar

Viktminskning**

Ökning av

Avvikande leverfunktionstest

 

Försämrad

alaninaminotransfer

Ökning av alkaliskt fosfatas i

 

forcerad

as

blodet*

 

 

 

QT-förlängning på EKG*

 

exspiratorisk

Ökning av

Ökning av antalet eosinofiler*

 

volym*

aspartataminotransf

Minskat antal trombocyter*

 

 

eras

 

 

 

Försämrat

 

 

 

lungfunktionstest*

 

 

 

Ökning och

 

 

 

minskning av

 

 

 

blodglukos*

 

 

 

Ökning av

 

 

 

blodkreatinin*

 

 

 

Onormala

 

 

 

andningsljud*

 

* Biverkningar med osäkert samband med Quinsair men som är kända för att ha samband med systemisk administrering av levofloxacin och/eller har ett möjligt samband med Quinsair och har rapporterats mer ofta än med placebo i kliniska studier.

** Se avsnittet nedan för mer information.

Tabell över ytterligare biverkningar som rapporterats efter systemisk administrering av levofloxacin

De biverkningar som har minst ett rimligt orsakssamband med levofloxacin visas med MedDRA:s klassificering av organsystem. Biverkningarna är listade efter frekvens med de vanligaste biverkningarna först. Frekvenskategorierna är definierade enligt följande konvention: mycket vanliga (> 1/10), vanliga (> 1/100, < 1/10), mindre vanliga (> 1/1 000, < 1/100), sällsynta (> 1/10 000,

< 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organsystem

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd frekvens

 

(≥ 1/1 000,

(≥ 1/10 000,

(kan inte beräknas från

 

< 1/100)

< 1/1 000)

tillgängliga data)

Blodet och

 

 

Pancytopeni*

lymfsystemet

 

 

Agranulocytos*

 

 

 

Hemolytisk anemi*

Immunsystemet

 

Angioödem

Anafylaktisk chock

 

 

 

Anafylaktoid chock

Metabolism och

 

 

Hypoglykemi med koma

nutrition

 

 

 

Psykiska

Förvirringstillstån

Psykotiska

Psykotiska störningar med

störningar

d

reaktioner (t.ex.

självskadebeteende inklusive

 

Nervositet

hallucinationer,

självmordsföreställning eller

 

 

paranoia)

självmordsförsök

 

 

Agitation

 

 

 

Onormala drömmar

 

 

 

Mardrömmar

 

Centrala och

Tremor

Krampanfall

Perifer sensorisk neuropati

perifera

 

Parestesi

Perifer sensomotorisk neuropati

nervsystemet

 

 

Dyskinesi

 

 

 

Extrapyramidala störningar

 

 

 

Synkope

 

 

 

Benign intrakraniell hypertoni

Ögon

 

 

Övergående synnedsättning

Öron och

Yrsel

 

 

balansorgan

 

 

 

Hjärtat

 

Palpitationer

Ventrikulär takykardi

 

 

 

Ventrikulär arytmi och torsade de

 

 

 

pointes

Blodkärl

 

Hypotoni

 

 

Andningsvägar,

 

 

Allergisk pneumonit

 

bröstkorg och

 

 

 

 

mediastinum

 

 

 

 

Lever och

 

 

Gulsot och grav leverskada,

 

gallvägar

 

 

inklusive fall med dödlig akut

 

 

 

 

leversvikt

 

Hud och subkutan

Hyperhidros

 

Toxisk epidermal nekrolys

 

vävnad

 

 

Stevens-Johnsons syndrom

 

 

 

 

Erythema multiforme

 

 

 

 

Fotosensitivitetsreaktion

 

 

 

 

Leukocytoklastisk vaskulit

 

 

 

 

Stomatit

 

Muskuloskeletala

 

Muskelsvaghet

Rabdomyolys

 

systemet och

 

 

Senruptur

 

bindväv

 

 

Ligamentruptur

 

 

 

 

Muskelruptur

 

 

 

 

Artrit

 

Allmänna symtom

 

 

Smärta (inklusive smärta i rygg,

 

och/eller symtom

 

 

bröst och extremiteter)

 

vid

 

 

 

 

administreringsstä

 

 

 

 

llet

 

 

 

 

* Se avsnittet nedan för

mer information.

 

 

Beskrivning av utvalda biverkningar

 

Om akut symtomatisk bronkospasm uppstår efter behandling, kan patienterna ha nytta av ett snabbverkande bronkvidgande medel före efterföljande doser (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Viktminskning har rapporterats som en biverkning under kliniska studier men ansågs primärt ha samband med sjukdomen snarare än läkemedlet.

Allvarliga hematologiska biverkningar som pancytopeni, agranulocytos och hemolytisk anemi har rapporterats efter systemisk administrering av levofloxacin. Deras frekvens kan inte beräknas från tillgängliga data.

Pediatrisk population

I kliniska studier fick 51 ungdomar med CF (≥ 12 till < 18 år) Quinsair 240 mg två gånger dagligen och 6 ungdomar med CF fick Quinsair 120 mg (n = 3) eller 240 mg (n = 3) en gång dagligen. Dessutom fick 14 barn med CF (≥ 6 till < 12 år) och 13 ungdomar med CF (≥ 12 till < 17 år) Quinsair 180 mg eller 240 mg en gång dagligen i 14 dagar. Baserat på dessa begränsade data tycks det inte finnas någon relevant skillnad i säkerhetsprofilen för Quinsair i dessa subgrupper av den pediatriska populationen jämfört med vuxna.

Två fall av artralgi har dock observerats hos barn i kliniska studier med Quinsair och långsiktiga säkerhetsdata saknas, speciellt avseende effekterna på brosk observerade på djur (se

avsnitt 4.2 och 5.3).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonalen uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9Överdosering

Vid överdosering ska symtomatisk behandling sättas in. Patienten bör observeras och lämplig vätsketillförsel upprätthållas. EKG-övervakning bör ske på grund av den eventuella risken för förlängning av QT-intervallet. Hemodialys, inklusive peritonealdialys och kontinuerlig ambulatorisk peritonealdialys (CAPD) är inte effektiva för att avlägsna levofloxacin från kroppen. Det finns ingen antidot.

5.FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: antibakteriella medel för systemisk användning, fluorokinoloner ATC-kod: J01MA12

Levofloxacin är ett syntetiskt antibakteriellt medel tillhörande klassen fluorokinoloner och är S (-)-enantiomeren av racematet ofloxacin.

Verkningsmekanism

Verkningsmekanismen för levofloxacin och andra antimikrobiella fluorokinoloner omfattar hämning av bakteriellt DNA-gyras och topoisomeras IV-enzymer.

Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

De parametrar som förknippas med levofloxacins antibakteriella effekter är Cmax/MIC- och AUC/MIC-kvoter (Cmax = maximal koncentration på infektionsstället, AUC = arean under kurvan och MIC = minsta hämmande koncentration).

Resistens

Resistens mot levofloxacin uppnås oftast genom en stegvis process med mutationer vid målstället både hos DNA-gyras och topoisomeras IV. Nedsatt känslighet för levofloxacin kan också vara en följd av förvärv av plasmider som kodar för proteiner som skyddar dessa mål mot hämning. Nedsatt bakteriell permeabilitet (vanlig hos P. aeruginosa) och effluxmekanismer kan också bidra till resistens.

Korsresistens mellan levofloxacin och andra fluorokinoloner har observerats.

Brytpunkter

Fastställda brytpunkter för känslighet för systemisk (oral eller intravenös) administrering av levofloxacin är inte tillämpliga vid inhalation.

Klinisk effekt

Klinisk effekt påvisades i två placebokontrollerade studier och en aktiv jämförande studie med 448 patienter randomiserade till Quinsair 240 mg två gånger dagligen.

Två randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska studier med en cykel (studie 204 och 207) på patienter med CF och kronisk infektion med P. aeruginosa utfördes. Vuxna och ungdomar (≥ 12 till < 18 år som vägde ≥ 30 kg) som hade FEV1 i procent av förväntat värde mellan 25% och 85% rekryterades. Alla patienter fick också minst 3 kurer med inhalerad antipseudomonal antimikrobiell behandling under 12 månader (studie 204) eller 18 månader (studie 207) före registrering i studien, men ingen behandling under de 28 dagarna omedelbart före studien. Förutom studieläkemedlet fick patienterna kvarstå på standardbehandling för kronisk lunginfektion. Totalt 259 patienter randomiserades till Quinsair 240 mg två gånger dagligen i 28 dagar (≥ 18 år, n = 226;

≥ 12 till < 18 år, n = 33) och 147 randomiserades till placebo (≥ 18 år, n = 127; ≥ 12 till < 18 år,

n = 20). Dessa två placebokontrollerade studier visade att 28 dagars behandling med Quinsair 240 mg två gånger dagligen ledde till signifikant förbättring av relativ förändring från baseline av FEV1 i procent av förväntat värde jämfört med placebo (se tabell 1).

Tabell 1: Förändring av FEV1 i procent av förväntat värde från baseline till dag 28 i placebokontrollerade effekt- och säkerhetsstudier av Quinsair hos patienter med CF

 

 

Stödjande studier

 

 

Studie 207 (ITT)

Studie 204 (ITT) a

FEV1 i procent av

 

Quinsair

 

Quinsair

 

240 mg två

 

240 mg två

förväntat värde

Placebo

Placebo

gånger

gånger

 

 

 

 

 

dagligen

 

dagligen

 

N = 110

N = 220

N = 37

N = 39

≥ 12 till < 18 år, n (%)

16 (14,5)

30 (13,6)

4 (10,8)

3 (7,7)

≥ 18 år, n (%)

94 (85,5)

190 (86,4)

33 (89,2)

36 (92,3)

Baseline medelvärde

56,32 (15,906)

56,53 (15,748)

52,4 (13,42)

48,8 (15,15)

(SD)

 

 

 

 

Relativ förändring från

 

 

 

 

baseline till dag 28

 

 

 

 

Minsta

1,24 (1,041)

3,66 (0,866)

-3,46 (2,828)

6,11 (2,929)

kvadratmedelvärde (LS

 

 

 

 

Mean) (SE)

 

 

 

 

Behandlingsskillnad

2,42 [0,53; 4,31]

9,57 [3,39; 15,75]

dag 28 [95% KI] b

P = 0,012 c

P = 0,0026 c

CI = konfidensintervall; FEV1 = forcerad expiratorisk volym under 1 sekund; ITT = intent to treat (alla randomiserade patienter); P = P-värde; SD = standardavvikelse; SE = standardfel; ANCOVA = analys av kovarians.

a ANCOVA med villkor för behandling, region, ålder (16 till 18 år, > 18 år), och FEV1 i procent av förväntat värde vid baseline som kvartiler. (Anm: I studie 204 randomiserades ytterligare 38 patienter till Quinsair 120 mg en gång dagligen (≥ 18 år, n = 35; ≥ 16 till < 18 år, n = 3) och ytterligare 37 patienter randomiserades till Quinsair 240 mg en gång dagligen (≥ 18 år, n = 34; ≥ 16 till < 18 år, n = 3).)

b Minsta genomsnittliga förändring (LS Mean) för Quinsair minus placebo. c Testad med alfa 0,05.

Studie 209 (huvudfas) var en randomiserad, öppen, aktivt kontrollerad, non-inferiority-studie med parallella grupper som jämförde med Quinsair med inhalationslösning av tobramycin (TIS) under 3 behandlingscykler. Varje behandlingscykel omfattade 28 dagars behandling med Quinsair 240 mg

två gånger dagligen eller TIS 300 mg två gånger dagligen följt av 28 dagar utan inhalationsantibiotika. Vuxna och ungdomar (≥ 12 till < 18 år som vägde ≥ 30 kg) som hade FEV1 i procent av förväntat värde mellan 25% och 85% rekryterades. Alla patienter fick också minst 3 kurer av TIS 12 månader före registrering i studien, men ingen behandling under de 28 dagarna omedelbart före studien. Förutom studieläkemedlet fick patienterna kvarstå på standardbehandling för kronisk lunginfektion. Totalt 189 patienter randomiserades till Quinsair 240 mg två gånger dagligen (≥ 18 år, n = 170;

≥ 12 till < 18 år, n = 19) och 93 randomiserades till TIS (≥ 18 år, n = 84; ≥ 12 till < 18 år, n = 9). Resultat från primära och viktiga sekundära resultatmått visas i tabell 2.

Tabell 2: Resultat för primära och viktiga sekundär resultatmått i den aktivt kontrollerade effekt- och säkerhetsstudien av Quinsair på patienter med CF

 

Pivotal studie – Studie 209 (huvudfas; ITT)

Parameter

TIS

Quinsair

 

300 mg två gånger

240 mg två gånger

Behandlingsskillnad a

 

dagligen

dagligen

 

 

N = 93

N = 189

 

≥ 12 till < 18 år, n (%)

9 (9,7)

19 (10,1)

 

≥ 18 år, n (%)

84 (90,3)

170 (89,9)

 

FEV1 i procent av förväntat

53,20 (15,700)

54,78 (17,022)

 

värde

 

Baseline medelvärde (SD)

 

 

 

Primärt effektmått:

 

 

 

FEV1 relativ förändring från

N = 93

N = 189

Minsta kvadratmedelvärde

[95% KI]:

baseline till dag 28 i cykel 1

0,38 (1,262) b

2,24 (1,019) b

1,86 [-0,66, 4,39] c

 

 

 

Sekundära effektmått:

 

 

 

FEV1 relativ förändring från

N = 84

N = 170

Minsta kvadratmedelvärde

[95% KI]:

baseline till dag 28 i cykel 2

-0,62 (1,352) b

2,35 (1,025) b

2,96 [-0,03, 5,95]

 

 

 

FEV1 relativ förändring från

N = 83

N = 166

Minsta kvadratmedelvärde

[95% KI]:

baseline till dag 28 i cykel 3

-0,09 (1,385) b

1,98 (1,049) b

2,07 [-1,01, 5,15]

 

 

 

Respiratorisk domän för

 

 

 

frågeformulär om cystisk fibros

 

 

Minsta kvadratmedelvärde

(Cystic Fibrosis Questionnaire -

N = 91

N = 186

[95% KI]:

Revised [CFQ-R])

-1,31 (1,576) b

1,88 (1,278) b

3,19 [0,05, 6,32]

Förändring från

 

 

P = 0,046 e

baseline till dag 28 i cykel 1

 

 

 

Mediantid till administrering av

N = 93

N = 189

Riskkvot [95% KI] d:

anti-pseudomonala

0,73 [0,53, 1,01]

110 dagar

141 dagar

antimikrobiella medel

P = 0,040 e

 

 

Mediantid till pulmonell

N = 93

N = 189

Riskkvot [95% KI] d:

0,78 [0,57, 1,07]

försämring

90,5 dagar

131 dagar

P = 0,154 e

 

 

 

CI = konfidensintervall; FEV1 = forcerad expiratorisk volym under 1 sekund; ITT = intent-to-treat (alla randomiserade patienter); P = P-värde; SD = standardavvikelse; SE = standardfel; ANCOVA = analys av kovarians.

* Anm: En ungdom randomiserad till Quinsair 240 mg två gånger dagligen fick inget studieläkemedel. a Behandlingsskillnad för Quinsair minus TIS, eller riskkvot för Quinsair/TIS.

b Minsta kvadratmedelvärde (LS Means) (SE).

c Non-inferiority testades med prespecificerad, fast non-inferiority-marginal på 4% dag 28 av cykel 1. d Uppskattningar hämtade från en Cox proportionella riskregressionsmodell.

e P-värde fastställt med ett log-rank-test.

Patienter som avslutade studie 209 (huvudfas) kunde fortsätta i en valfri förlängningsfas för

3 ytterligare cykler (dvs. 28 dagars behandling med Quinsair 240 mg två gånger dagligen följt av

28 dagar utan behandling). Totalt 88 patienter fick minst 1 dos Quinsair i studie 209 (förlängningsfas), 32 av dessa hade fått TIS och 56 hade fått Quinsair i huvudfasen. Under förlängningsfasen var minsta kvadratmedelvärde (LS Mean) för FEV1 i procent av förväntat värde mellan 4,83% och 1,46% för de 3 ytterligare behandlingscyklerna. För subgruppen patienter som fick TIS under huvudfasen och som bytte till Quinsair i förlängningsfasen var förbättringen av FEV1 i procent av förväntat värde mer tydlig för Quinsair än för TIS (förändring av minsta kvadratmedelvärde av FEV1i procent av förväntat värde med TIS mellan 0,97% och 3,60% för cykel 1 till 3 och mellan 4,00% och 6,91% för cykel 4 till 6 med Quinsair). För subgruppen patienter som fick Quinsair under huvud- och förlängningsfasen (dvs. cykel 1 till 6), var genomsnittlig förändring av FEV1 i procent av förväntat värde mellan 3,6% och 4,6% med undantag för cykel 6, i vilken den var nära baseline (-0,15%). Andelen patienter som

fick Quinsair under studie 209, huvud- och förlängningsfasen, med högsta MIC för levofloxacin för P. aeruginosa-isolat som översteg 1 µg/ml liknade den i slutet av behandlingen under cykel 1 och 3 i huvudfasen (76,6% till 83,3%) och i slutet av behandlingen i cykel 4 till 6 i förlängningsfasen (77,8% till 87,5%).

Pediatrisk population

I studierna 204, 207 och 209 liknade den relativa förändringen av FEV1 i procent av förväntat värde från baseline till slutet av behandlingen i cykel 1 av hos de 51 ungdomarna med CF (≥ 12 till < 18 år som vägde ≥ 30 kg) som fick Quinsair 240 mg två gånger dagligen den hos vuxna. Effekt utvärderades inte på de 14 barnen med CF (≥ 6 till < 12 år) och de 13 ungdomarna med CF (≥ 12 till < 17 år) som deltog i studie 206.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Quinsair för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för cystisk fibros med lunginfektion/kolonisering av P. aeruginosa (information om pediatrisk användning finns i

avsnitt 4.2).

5.2Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Den maximala plasmakoncentrationen (Cmax) av levofloxacin efter inhalation inträffade cirka 0,5-1 timme efter dosering.

Flerdosadministrering av Quinsair 240 mg två gånger dagligen med inhalation leder till en systemisk exponering av levofloxacin som är cirka 50% lägre än den som observerats efter systemisk administrering av jämförbara doser (se tabell 3). Emellertid finns en variation i den observerade systemiska exponeringen som innebär att serumnivåerna av levofloxacin efter inhalation av Quinsair ibland ligger inom det intervall som observerats efter systemisk administrering av jämförbara doser.

Tabell 3: Jämförelse av farmakokinetiska parametrar för genomsnittliga (SD) flerdoser av levofloxacin efter inhalation av Quinsair hos patienter med CF och efter oral och intravenös administrering av levofloxacin till friska frivilliga vuxna

Farmakokinetiska

Quinsair

Levofloxacin, systemiskt

 

 

 

 

 

parametrar

 

 

 

240 mg inhalation

500 mg oralt

500 mg IV

 

BID

QD*

QD*

Cmax (μg/ml)

2,4

(1,0)

5,7 (1,4)

6,4

(0,8)

AUC(0-24) (µg•h/ml)

20,9

(12,5)

47,5 (6,7)

54,6

(11,1)

IV = intravenös; QD = quaque die (en gång dagligen); BID = bis in die (två gånger dagligen)

* Förväntat värde från populationsfarmakokinetisk analys av patienter med CF ** Friska män 18-53 år

Höga levofloxacinkoncentrationer observerades i sputum efter administrering av Quinsair 240 mg två gånger dagligen till patienter med CF. De genomsnittliga sputumkoncentrationerna efter dosering var cirka 500-1900 µg/ml och cirka 400-1 700 gånger högre än de som observerades i serum.

Distribution

Cirka 30-40% av levofloxacin är bundet till serumproteiner. Den genomsnittliga synbara distributionsvolymen för levofloxacin i serum är cirka 250 l efter inhalation av Quinsair 240 mg två gånger dagligen.

Metabolism

Levofloxacin metaboliseras i mycket liten omfattning, metaboliterna är desmetyllevofloxacin och levofloxacin N-oxid. Dessa metaboliter står för ˂ 5% av dosen efter systemisk administrering och utsöndras i urin. Levofloxacin är stereokemiskt stabilt och genomgår inte kiral inversion.

Eliminering

Efter inhalation av Quinsair absorberas levofloxacin systemiskt och elimineras på liknande sätt som systemiskt administrerat levofloxacin. Efter oral och intravenös administrering elimineras levofloxacin relativt långsamt från plasma (t1/2: 6 till 8 timmar). Halveringstiden för levofloxacin efter inhalation av Quinsair är cirka 5-7 timmar. Eliminering sker i huvudsak via njurarna (> 85% av dosen efter oral eller intravenös administrering). Genomsnittlig synbar total kroppsclearance för levofloxacin efter systemisk administrering av en enstaka dos på 500 mg var 175 +/- 29,2 ml/min. Synbar clearance (CL/F) av levofloxacin efter inhalation av Quinsair 240 mg två gånger dagligen är

31,8 +/- 22,4 l/timme.

Linjäritet

Efter systemisk administrering har levofloxacin linjär farmakokinetik i intervallet 50 till 1 000 mg.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Effekterna av nedsatt njurfunktion på farmakokinetiken för inhalerat levofloxacin har inte studerats. Dosjusteringar har dock inte använts i kliniska studier av Quinsair vilket medgav inklusion av patienter med lätt till måttlig nedsatt njurfunktion (beräknat kreatininclearance ≥ 20 ml/min med Cockcroft-Gaults formel på vuxna patienter och ≥ 20 ml/min/1,73 m2 och Bedside Schwartz formel på patienter < 18 år). Studier som använt systemisk administrering av levofloxacin visar att farmakokinetiken för levofloxacin påverkas av nedsatt njurfunktion; med sämre njurfunktion (beräknat kreatininclearance < 50 ml/min), nedsatt renal eliminering och clearance och längre elimineringshalveringstid.

Dosen Quinsair behöver således justeras till patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion. Quinsair rekommenderas dock inte till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ˂ 20 ml/min, se avsnitt 4.2).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiska studier med Quinsair på patienter med nedsatt leverfunktion har inte utförts. På grund av begränsad metabolism av levofloxacin i levern förväntas inte farmakokinetiken för levofloxacin påverkas av nedsatt leverfunktion.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Quinsair för barn ˂ 18 år har ännu inte fastställts (se avsnitt 4.2).

Farmakokinetiken för levofloxacin efter inhalation av Quinsair 240 mg två gånger dagligen har undersökts på pediatriska patienter med CF i åldern 12 år och äldre som vägde ≥ 30 kg. En populationsfarmakokinetisk modell baserad på spridda prov fastställde att serumkoncentrationerna av levofloxacin var jämförbara mellan pediatriska patienter och vuxna efter 28 dagars behandling. Höga sputumkoncentrationer observerades hos vuxna jämfört med hos pediatriska patienter i studie 207. Likartade sputumkoncentrationer observerades hos vuxna och pediatriska patienter i studie 209.

Dessutom utvärderades farmakokinetiken av viktbaserade doser av levofloxacin inhalerade en gång daligen i 14 dagar till pediatriska patienter med CF (≥ 6 till < 12 år, n = 14 och ≥ 12 till < 17 år,

n = 13) i studie 206. Patienter som vägde 22 till 30 kg fick 180 mg levofloxacin/dag och patienter som vägde ˃ 30 kg fick 240 mg levofloxacin/dag. Det viktbaserade doseringsschemat ledde till att

överensstämmande farmakokinetisk serum- och sputumexpoering observerades för hela ålders- (7 till 16 år) och viktintervallet (22 till 61 kg) i studien. Farmakokinetiska serumexponeringar var likartade vid jämförelse mellan barn som fick viktbaserad behandling och vuxna som fick Quinsair 240 mg en gång dagligen. Den farmakokinetisk sputumexponeringen hos barn i åldern 7 till 16 år var ungefär en tredjedel av den hos vuxna.

Äldre (≥ 65 år)

Farmakokinetiken för inhalerat levofloxacin har inte studerats på äldre. Efter systemisk administrering sågs inga signifikanta skillnader av farmakokinetiken för levofloxacin mellan yngre och äldre patienter, med undantag för de som förknippas med åldersrelaterade minskningar av kreatininclearance.

Kön

Populationsfarmakokinetiska analysresultat visade inga skillnader av systemisk exponering för levofloxacin på grund av kön efter administrering av Quinsair.

Etnicitet

Effekterna av etnicitet på farmakokinetiken för levofloxacin administrerat med inhalation har inte studerats. Efter systemisk administrering av effekten på etnicitet undersöktes farmakokinetiken för levofloxacin med en kovariansanalys med data från 72 patienter: 48 kaukasier och 24 icke-kaukasier. Synbar total kroppsclearance och synbar distributionsvolym påverkades inte av patienternas etnicitet.

5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi av toxicitet vid enstaka dos, allmäntoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

Fluorokinoloner har visat sig orsaka artropati på viktbärande leder hos ofullgångna djur. I likhet med andra kinoloner visade levofloxacin effekter på brosk (blåsbildning och kaviteter) på råtta och hund. Dessa resultat var tydligare hos unga djur.

Levofloxacin inducerade inte genmutationer i bakterie- eller mammalieceller men inducerade kromosomaberrationer in vitro i lungceller på kineisk hamster. Dessa effekter kan tillskrivas hämning av topoisomeras II. In vivo-tester (mikrokärnor, systerkromatidutbyte, oplanerad DNA-syntes, dominerande letala tester) visade ingen genotoxisk potential. Studier på möss visade att levofloxacin har fototoxisk aktivitet bara vid mycket höga doser. Levofloxacin visade ingen genotoxisk potential i en analys av fotomutagenicitet. Det minskade tumörutveckling i en studie av fotokarcinogenitet.

Levofloxacin ledde inte till nedsatt fertilitet eller reproduktionsförmåga hos råtta och dess enda effekt på foster var fördröjd mognad som en följd av maternell toxicitet.

Gängse studier utförda med inhalerat levofloxacin visade ingen särskild risk för människa avseende säkerhetsfarmakologi (andning), toxicitet vid enstaka dos och allmäntoxicitet.

6.FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1Förteckning över hjälpämnen

Magnesiumkloridhexahydrat

Vatten för injektionsvätskor

6.2Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3Hållbarhet

3 år.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5Förpackningstyp och innehåll

Ampull

3 ml, ampull av lågdensitetspolyetylen.

Dospåse

Försluten folielaminatdospåse innehållande 4 ampuller.

Innerkartong

56 (14 dospåsar med 4) ampuller.

Ytterkartong

Quinsair levereras som en 28-dagarsförpackning. Den består av en innerkartong innehållande

56 ampuller och en bipacksedel. Ytterkartongen innehåller också en Zirela handnebulisator i en egen kartong med en bruksanvisning.

6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Endast för engångsbruk. När en ampull öppnats ska innehållet användas omedelbart. All oanvänd produkt måste kasseras.

Quinsair administreras via inhalation under en 5-minutersperiod med en Quinsair-specifik Zirela handnebulisator och ett Zirela aerosolhuvud som ska anslutas till en eBase styrenhet eller en eFlow rapid styrenhet (se avsnitt 4.2). Quinsair ska inte användas med någon annan typ av handenhet eller aerosolhuvud.

En grundläggande bruksanvisning finns nedan. Mer detaljerade anvisningar finns i bipacksedeln och bruksanvisningen från tillverkaren.

Tryck ut allt innehåll i en ampull i läkemedelsbehållaren på Zirela handnebulisator. Stäng läkemedelsbehållaren genom att passa in flikarna på läkemedelslocket med spåren på läkemedelsbehållaren. Tryck ned och vrid locket medurs så långt det går. Placera patienten i en avslappnad, upprätt ställning. Håll handenheten plant, tryck och håll ned av-/påknappen på styrenheten några sekunder. Styrenheten ”piper” en gång och statuslampan lyser grön. Efter några sekunder börjar en aerosolånga att flöda till aerosolkammaren på Zirela handnebulisator. Håll handenheten plant, placera munstycket i patientens mun och kontrollera att läpparna är slutna omkring munstycket. Be patienten andas in och ut genom munstycket tills behandlingen är avslutad. När behandlingen är avslutad piper styrenheten två gånger. Ta bort styrenheten och ta isär Zirela handnebulisator för rengöring och desinfektion.

Inga andra läkemedel får användas i Zirela handnebulisator.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Horizon Pharma Europe B.V.

Naritaweg 165

1043 BW Amsterdam

Nederländerna

8.NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/14/973/001

9.DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 26/03/2015

10.DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu

Kommentarer

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
  • Hjälp
  • Get it on Google Play
  • Om
  • Info on site by:

  • Presented by RXed.eu

  • 27558

    Listade receptbelagda läkemedel