Swedish
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Rapamune (sirolimus) - L04AA10

Updated on site: 09-Oct-2017

Namn på medicineringRapamune
ATC-kodL04AA10
Ämnesirolimus
TillverkarePfizer Limited

Rapamune

sirolimus

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Rapamune. Det förklarar hur kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt läkemedlet och hur den kommit fram till sitt ställningstagande om att bevilja godkännande för försäljning och sina rekommendationer om hur läkemedlet ska användas.

Vad är Rapamune?

Rapamune är ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen sirolimus. Det finns som oral lösning (1 mg/ml) och tabletter (0,5 mg, 1 mg och 2 mg).

Vad används Rapamune för?

Rapamune används för att förhindra att kroppen stöter bort en nytransplanterad njure. Det ges till vuxna (från 18 års ålder) med låg till måttlig risk för avstötning. Rekommendationen är att Rapamune ska ges tillsammans med ciklosporin och kortikosteroider (andra läkemedel som förhindrar organavstötning) i två till tre månader. Därefter kan Rapamune ges som underhållsbehandling i kombination med kortikosteroider, men endast under förutsättning att ciklosporinbehandlingen kan avslutas.

Läkemedlet är receptbelagt.

Hur används Rapamune?

Behandling med Rapamune ska inledas och övervakas av en läkare som är transplantationsspecialist.

Rapamune ges som en startdos på 6 mg så snart som möjligt efter transplantationen och därefter i dosen 2 mg dagligen i två till tre månader. Sirolimusnivåerna i patientens blod ska kontrolleras och dosen Rapamune justeras så att rätt nivåer uppnås (4–12 ng/ml). Rapamune ska tas fyra timmar efter varje ciklosporindos. Patienterna ska alltid ta Rapamune konsekvent med eller utan föda.

© European Medicines Agency, 2015. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

Efter denna inledande period kan Rapamune ges som ”underhållsbehandling” till patienter som kan sluta med ciklosporin. Ciklosporindosen ska i så fall gradvis sänkas till noll under fyra till åtta veckor och dosen Rapamune ökas tills sirolimusnivåerna i blodet uppgår till cirka 12–20 ng/ml. Dosen Rapamune behöver i genomsnitt fyrdubblas.

Hur verkar Rapamune?

Den aktiva substansen i Rapamune, sirolimus, är ett immunsuppressivt medel (ett läkemedel som minskar immunsystemets aktivitet). I kroppen binder sirolimus till ett protein som finns på insidan av kroppens celler och bildar därmed ett så kallat komplex. Det verkar genom att blockera ett protein som kallas mTOR (mammalian target of rapamycin). Eftersom mTOR medverkar till att de aktiverade T-lymfocyterna (vita blodkroppar som angriper det transplanterade organet) förökar sig, sänker Rapamune antalet sådana celler och minskar därmed risken för organavstötning.

Hur har Rapamunes effekt undersökts?

Rapamune har undersökts i två huvudstudier med sammanlagt 1 295 patienter som genomgått njurtransplantation och hade en låg till måttlig risk för avstötning. I den första studien jämfördes Rapamune oral lösning med azatioprin (ett annat immunsuppressivt läkemedel) på 719 patienter och i den andra med placebo (overksam behandling) på 576 patienter. Läkemedlen gavs som tillägg till ciklosporin och kortikosteroider. Effekten mättes genom att man tittade på antalet fall av behandlingssvikt (avstötning eller förlust av den nya njuren eller dödsfall) efter sex månader.

I två studier undersöktes Rapamune som underhållsbehandling i upp till fem år hos sammanlagt 765 patienter som hade svarat på en inledande två- till tremånadersbehandling och som kunde upphöra med sin ciklosporindos.

I en tilläggsstudie jämfördes den orala lösningens och tabletternas förmåga att förhindra avstötning.

Vilken nytta har Rapamune visat vid studierna?

Rapamune var effektivare än placebo eller azatioprin när de gavs som tilläggsbehandling till ciklosporin och kortikosteroider. I den första studien hade behandlingssvikt uppstått efter sex månader hos

19 procent av de patienter som fick tilläggsbehandling med Rapamune (53 av 284), jämfört med 32 procent av dem som fick tilläggsbehandling med azatioprin (52 av 161). I den andra studien uppstod behandlingssvikt hos 30 procent av de patienter som fick tilläggsbehandling med Rapamune (68 av 277), jämfört med 48 procent av dem som fick tilläggsbehandling med placebo (62 av 130).

I underhållsstudierna visades att långtidsbehandling med Rapamune var effektivt för att förhindra avstötning av den nya njuren och att både den nya njurens funktion och blodtrycket förbättrades när ciklosporinbehandlingen avbröts.

I tilläggsstudien framkom att den orala lösningen och tabletterna var lika effektiva när det gäller att förhindra avstötning.

Vilka är riskerna med Rapamune?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Rapamune (uppträder hos fler än 1 av 10 patienter) är lunginflammation, bakterie-, svamp- eller virusinfektioner, Herpes simplex-infektion, urinvägsinfektion (infektion i de strukturer som leder urinen), trombocytopeni (lågt antal blodplättar), anemi (lågt antal röda blodkroppar), leukopeni (lågt antal vita blodkroppar), hypokalemi (lågt kaliumvärde i blodet), hypofosfatemi (låga fosfatnivåer i blodet), hyperlipidemi (inklusive hyperkolesterolemi (förhöjt

kolesterol i blodet) och hypertriglyceridemi (höga halter av triglycerider, ett slags fettämnen)), hyperglykemi (högt blodsocker), diabetes, huvudvärk, takykardi (snabb hjärtrytm), lymfocele (vätskeansamling runt njuren), hypertoni (högt blodtryck), magont, diarré, förstoppning, illamående, hudutslag, akne, artralgi (ledvärk), proteinuri (protein i urinen), menstruationsrubbningar, ödem (svullnad), perifert ödem (svullnad i vrister och fötter), pyrexi (feber), smärta, nedsatt sårläkning, förhöjt laktatdehydrogenas i blodet (ett tecken på vävnadsnedbrytning), förhöjda kreatininnivåer i blodet (ett tecken på njurproblem) och onormala resultat vid tester av leverfunktionen. Rapamune minskar immunsystemets aktivitet och kan därför öka risken för cancer, framför allt lymfom och hudcancer. En fullständig förteckning över biverkningar som rapporterats för Rapamune finns i bipacksedeln.

Patienter som är allergiska mot jordnötter eller soja får inte ta Rapamune oral lösning eftersom lösningen innehåller sojaolja. En fullständig förteckning över restriktioner finns i bipacksedeln.

Varför har Rapamune godkänts?

CHMP fann att nyttan med Rapamune är större än riskerna och rekommenderade att Rapamune skulle godkännas för försäljning.

Vad görs för att garantera säker och effektiv användning av Rapamune?

En riskhanteringsplan har tagits fram för att se till att Rapamune används så säkert som möjligt. I enlighet med denna plan har säkerhetsinformation tagits med i produktresumén och bipacksedeln för Rapamune. Där anges också lämpliga försiktighetsåtgärder som vårdpersonal och patienter ska vidta.

Mer information om Rapamune

Den 14 mars 2001 beviljade Europeiska kommissionen ett godkännande för försäljning av Rapamune som gäller i hela EU.

EPAR finns i sin helhet på EMA:s webbplats ema.europa.eu/Find medicine/Human medicines/European Public Assessment Reports Mer information om behandling med Rapamune finns i bipacksedeln (ingår också i EPAR). Du kan också kontakta din läkare eller apotekspersonal.

Denna sammanfattning uppdaterades senast 06-2015.

Kommentarer

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
  • Hjälp
  • Get it on Google Play
  • Om
  • Info on site by:

  • Presented by RXed.eu

  • 27558

    Listade receptbelagda läkemedel