Swedish
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Sabervel (irbesartan) – Produktresumé - C09CA04

Updated on site: 10-Oct-2017

Namn på medicineringSabervel
ATC-kodC09CA04
Ämneirbesartan
TillverkarePharmathen S.A.

1.LÄKEMEDLETS NAMN

Sabervel 75 mg filmdragerade tabletter.

2.KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 75 mg irbesartan.

Hjälpämne med känd effekt:

20 mg laktosmonohydrat per filmdragerad tablett.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

 

försäljning

 

 

3.

LÄKEMEDELSFORM

 

 

Filmdragerad tablett.

 

 

Vit, konkav, rund, filmdragerad tablett med 7 mm diameter.

för

 

4.

KLINISKA UPPGIFTER

 

 

 

4.1 Terapeutiska indikationer

Sabervel är indicerad för behandling av essentiell hypertonigodkänthos vuxna.

Det är också indicerat för behandling av njursjukdom h s vuxna patienter med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus, som del i en antihypertensiv läkemedelsregim (se avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1).

4.2 Dosering och administreringssättlängre

Dosering

Vanlig rekommenderad start och underhå sdos är 150 mg givet en gång dagligen, med eller utan föda. Sabervel givet i en dos av 150 mginten gång dagligen ger i allmänhet en bättre 24 timmars

blodtryckskontroll än 75 mg. Att s ar a behandlingen med 75 mg kan emellertid övervägas, särskilt

hos patienter i hemodialys och hos äldre över 75 år. är HosLäkemedletpatienter som inte är illfredsställande kontrollerade med 150 mg en gång dagligen, kan dosen av Sabervel ökas till 300 mg en gång dagligen, eller tillägg av andra blodtryckssänkande medel göras (se

avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1). Speciellt har tillägg av ett diuretikum som hydroklortiazid visats ha en additiv effekt till Sabervel (se avsnitt 4.5).

Hos hyp rt nsiva patienter med typ 2 diabetes bör behandlingen inledas med 150 mg irbesartan en gång daglig n och titreras upp till 300 mg en gång dagligen, vilket är att föredra som underhållsdos vid behandling av njursjukdom. Nyttan av Sabervel vid njursjukdom hos hypertensiva patienter med

typ 2 diabetes har visats i studier där irbesartan användes, vid behov med tillägg av andra antihypertensiva medel för att nå målblodtrycket (se avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1).

Speciella populationer

Nedsatt njurfunktion:ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion. En lägre startdos (75 mg) bör övervägas hos patienter i hemodialys (se avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion:ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med mild till måttlig nedsättning av leverfunktionen. Det finns ingen klinisk erfarenhet av patienter med svår nedsättning av leverfunktionen.

och 5.1).
andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.4 och 4.6).

Äldre patienter: även om man bör överväga att starta behandlingen med 75 mg en gång dagligen hos patienter över 75 år, är dosjustering vanligen inte nödvändig hos äldre.

Pediatrisk population: säkerheten och effekten av Sabervel hos barn upp till 18 år har inte fastställts. Tillgänglig data finns beskrivet i avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2, men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Administreringssätt

För oral användning.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne (se avsnittförsäljning6.1). Grav d tet i Samtidig användning av Sabervel och produkter som innehåller aliskiren är kontraindicerad hos

patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR < 60 ml/min/1,73 m2) ( e avsnitt 4.5

4.4 Varningar och försiktighet

Minskad intravaskulär volym: symtomatisk hypotension, särskilt ef er denförförsta dosen, kan

Renovaskulär hypertoni: det finns en ökad risk för allvarliggodkänthypotension och njurinsufficiens, när patienter med bilateral njurartärstenos eller stenos i artären till en enda fungerande njure behandlas med läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet. Även om detta inte är

förekomma hos patienter med hypovolemi och/eller natriumbrist efter kraftig diuretikabehandling, dietär saltrestriktion, diarré eller kräkningar. Innan behandling med Sabervel påbörjas bör dessa

tillstånd korrigeras.

dokumenterat med Sabervel, bör en liknande effekt förutses med angiotensin-II receptorantagonister.

Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation: när Sabervel användes till patienter med nedsatt

 

 

längre

njurfunktion, rekommenderas periodisk kontroll av serumkalium och serum-kreatinin nivåerna. Det

finns ingen erfarenhet av behandli g med Sabervel hos patienter som nyligen genomgått en

njurtransplantation.

inte

 

Hypertensiva patienter medärtyp 2 diabetes och njursjukdom: effekterna av irbesartan på såväl renala somLäkemedletkardiovaskulära händelser var inte enhetliga i alla subgrupper, enligt en analys som gjordes i receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

studien på patienter med framskriden njursjukdom. Framför allt föreföll de mindre fördelaktiga hos kvinnor och icke-vita personer (se avsnitt 5.1).

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt). Dubbel blockad av RAAS via kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning av en specialist, och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

Hyperkalemi: som med andra läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet kan hyperkalemi uppkomma under behandling med Sabervel, särskilt vid nedsatt njurfunktion, overt proteinuri beroende på diabetesrelaterad njursjukdom och/eller hjärtsvikt. Noggrann kontroll av serumkalium hos riskpatienter rekommenderas (se avsnitt 4.5).

Litium: kombinationen av litium och Sabervel rekommenderas ej (se avsnitt 4.5).

Aorta- och mitralklaffstenos, obstruktiv hypertrof kardiomyopati: som med andra kärldilaterare, skall särskild försiktighet iakttagas hos patienter med aorta- eller mitralklaffstenos, eller obstruktiv hypertrof kardiomyopati.

Primär aldosteronism: patienter med primär aldosteronism svarar i allmänhet inte på

blodtryckssänkande läkemedel som verkar genom hämning av renin-angiotensin systemet. Därför rekommenderas inte användning av Sabervel.

Allmänt: hos patienter, vars kärltonus och njurfunktion huvudsakligen är beroende av aktiviteten i

renin-angiotensin-aldosteronsystemet (t ex patienter med svår hjärtsvikt eller underliggandeförsäljning njursjukdom, inklusive njurartärsstenos) har behandling med ACE-hämmare eller angiotens -II

receptor antagonister, som påverkar detta system, förknippats med akut hypotension, azotem , oliguri

eller i sällsynta fall akut njursvikt. I likhet med alla blodtryckssänkande läkemedel, kan a tför kraftig blodtryckssänkning hos patienter med ischemisk kardiomyopati eller ischemisk kardiovaskulär

sjukdom orsaka en hjärtinfarkt eller slaganfall.

Som observerats för ACE-hämmare förefaller irbesartan och de andra angiotensin antagonisterna sänka blodtrycket mindre effektivt hos svarta personer än hos icke-svarta, möjligen beroende på en högre prevalens av låg-renin aktivitet i den svarta hypertensiva populationenför(se avsnitt 5.1).

Graviditet: behandling med Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs) bör inte påbörjas under

graviditet.

Om inte fortsatt behandling med AIIRAs anses nödv

dig, bör patienter som planerar

graviditet,

erhålla alternativ blodtryckssänkande behandling där s

kerhetsprofilen är väl dokumenterad

för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med AIIRAs avbrytas

direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).

 

längre

Laktos: detta läkemedel innehåller laktos. Patient r m godkäntd något av följande sällsynta ärftliga tillstånd

bör inte använda detta läkemedel: galaktosintole ans, total laktasbrist eller glukos-galaktos-

malabsorption.

 

Pediatrisk population:

irbesartan har studerats i pediatriska populationer, ålder 6-16 år, men nuvarande

data är inte tillräckliga

som stöd för a utöka användningen till barn förrän ytterligare data blir

tillgängliga (se avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2).

 

 

inte

4.5 Interaktioner med and a läkemedel och övriga interaktioner

 

är

 

Diuretika och andra an ihypertensiva medel: andra antihypertensiva läkemedel kan förstärka den

blodtryckssänkanLäkemedlete effekten av irbesartan; emellertid har irbesartan med bibehållen säkerhet givits tillsammans m d an ra antihypertensiva medel, såsom betablockerare, långverkande

kalciumantagonister och tiazid-diuretika. Föregående behandling med höga doser diuretika kan medföra hypovolemi och risk för hypotension när behandling med Sabervel påbörjas (se avsnitt 4.4).

Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi

och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin- aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Kaliumsupplement och kaliumsparande diuretika: erfarenheter av användning av andra läkemedel, som påverkar renin-angiotensin-systemet, har visat att samtidig användning av kaliumsparande

diuretika, kaliumsupplement, saltersättningsmedel som innehåller kalium eller andra läkemedel, som kan höja serum-kalium nivåerna (t.ex. heparin), kan medföra ökningar i serum-kaliumkoncentrationen

och är däför inte att rekommendera (se avsnitt 4.4).

Litium: reversibla ökningar av serum-litiumkoncentration och toxicitet har rapporterats vid samtidig användning av litium med angiotensin converting enzyme hämmare. Liknande effekter har hittills

rapporterats i mycket sällsynta fall med irbesartan. Denna kombination rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.4). Om kombinationen bedöms vara nödvändig, rekommenderas noggrann kontroll av serum- litiumnivåerna.

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel: när angiotensin II-antagonister ges samtidigt med icke- steroida antiinflammatoriska läkemedel (dvs selektiva COX-2-hämmare, acetylsalicylsyra (> 3 g/dag)

och icke-selektiva NSAIDs) kan den antihypertensiva effekten försvagas.

Som för ACE-hämmare, kan samtidig användning av angiotensin II-antagonister och NSAIDs leda till en ökad risk för försämrad njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, och en ökning av serumkalium, särskilt hos patienter med redan dålig njurfunktion. Kombinationen skall ges med

försiktighet, särskilt till äldre. Patienterna skall vara adekvat hydrerade och detförsäljningbör övervägas att kontrollera njurfunktionen efter insättandet av samtidig behandling och regelbundet därefter.

Övrig information om interaktioner med irbesartan: i kliniska studier påverkades inte irbesartans farmakokinetik av hydroklortiazid. Irbesartan metaboliseras huvudsakligen av CYP2C9 och i mindre

utsträckning genom glukuronidering. Inga signifikanta farmakokinetiska eller fa makodynamiska interaktioner observerades då irbesartan gavs samtidigt med warfarin, ett läkemedel som metaboliseras av CYP2C9. Effekten av CYP2C9-inducerare, såsom rifampicin, på irbesaförtans armakokinetik har inte utvärderats. Digoxins farmakokinetik påverkades inte vid samtidig administrering av irbesartan.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet:

AIIRAs bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4). AIIRAs är

kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt 4.3 och 4.4).

 

 

 

 

 

godkänt

Epidemiologiska

data rörande risk för fosterskada ft r användning av ACE hämmare under

graviditetens första trimester är inte entydiga, en något ökad risk kan inte uteslutas. Det finns inga

kontrollerade epidemiologiska

data rörande risken för Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs),

 

 

 

 

längre

 

men motsvarande risker kan finnas för denna läkemedelgrupp. Om inte fortsatt AIIRAs behandling

anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ blodtryckssänkande

 

 

inte

 

 

behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid

konstaterad graviditet bör beha

dl

g med AIIRAs avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ

behandling påbörjas.

 

 

 

 

Det är känt att behandling med AIIRAs under andra och tredje trimestern kan inducera human

fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion,är

oligohydramnios, hämning av skallförbening) och neonatal

Läkemedlet

 

 

 

 

toxicitet (njursvikt, hypot nsion, hyperkalemi). (Se avsnitt 5.3).

Om exponering för AIIRAs förekommit under graviditetens andra trimester rekommenderas

ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

 

Spädbarn vars

ödrar har använt AIIRAs bör observeras noggrant med avseende på hypertension (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Amning:

Eftersom ingen information angående användning av Sabervel under amning finns, rekommenderas inte Sabervel utan i stället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil att

föredra under amning, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn. Det är okänt om irbesartan eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk.

Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska data från råttor har visat att metaboliter från irbesartan utsöndras i mjölk (för mer detaljer, se avsnitt 5.3).

Fertilitet

Irbesartan hade ingen effekt på fertiliteten hos råttor eller deras avkomma. Råttorna hade behandlats upp till de dosnivåer som inducerade de första tecknen på parental toxicitet (se avsnitt 5.3).

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts på förmågan att köra bil eller använda maskiner. Baserat på dess farmakodynamiska egenskaper är det ej troligt att irbesartan påverkar denna förmåga. Vid framförande av fordon eller användning av maskiner, bör hänsyn tagas till att yrsel eller trötthet kan inträffa under behandling.

4.8 Biverkningar

I placebokontrollerade studier på patienter med hypertoni, skilde sig den totala förekomsten av biverkningar ej åt mellan irbesartan (56,2%) och placebogrupperna (56,5%). Utsättning på grund av

biverkningar eller inverkan på laboratorievärden var mindre vanlig hos irbesartanbehandlade patienter (3,3%) än hos placebobehandlade patienter (4,5%). Förekomsten av biverkningar var inte relaterad till dos (inom rekommenderat dosområde), kön, ålder, ras eller behandlingstidens längd.

Hos hypertonipatienter med diabetes och med mikroalbuminuri och normal njurfunktion rapporterades ortostatisk yrsel och ortostatisk hypotension hos 0,5% av patienterna (dvs mindre vanliga), men mer frekvent än för placebo.

I tabellen nedan redovisas biverkningar rapporterade i placebokontrollerade studie , där 1 965 hypertonipatienter behandlades med irbesartan. Markeringar med en stjärna (*) anger biverkningar

som dessutom rapporterades hos > 2% av hypertonipatienter med diabetes, k onisk njurinsufficiens

och overt proteinuri, och i högre frekvens än för placebo.

försäljning

för

 

Frekvensen av biverkningar listade nedan definieras enligt följande konvention: mycket vanliga (>

1/10); vanliga (≥ 1/100 till < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000 till <

1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter

fallande allvarlighetsgrad.

 

 

 

 

Biverkningar som rapporterats sedan Sabervel introducerades på marknaden listas också. Dessa

biverkningar baseras på spontana rapporter.

godkänt

Immunsystemet:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

överkänslighetsreaktio er såsom angioödem, hudutslag och urtikaria

Metabolism och nutrition:

 

längre

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

hyperkalemi

 

 

 

 

 

inte

 

 

Centrala och perifera nervsystemet:

 

 

Vanliga:

yrsel, ortostatisk yrsel*

 

Ingen känd frekvens:

 

är

 

 

 

vertigo, huvudvärk

 

Öron och balansorgan:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

tinnitus

 

 

Hjärtat:

 

 

 

 

 

Mindre vanliga:

takykardi

 

 

Blodkärl:Läkemedlet

ortostatisk hypotoni*

 

Vanliga:

 

 

Mindre vanliga:

rodnad

 

 

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

 

Mindre vanliga:

hosta

 

 

 

Magtarmkanalen:

 

 

 

 

 

Vanliga:

illamående/kräkningar

 

Mindre vanliga:

diarré, dyspepsi/halsbränna

 

Ingen känd frekvens:

dysgeusi

 

 

 

 

 

 

 

Lever och gallvägar:

 

 

 

 

 

 

Mindre vanlig:

 

gulsot

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

hepatit, störd leverfunktion

 

 

 

Hud och subkutan vävnad:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

leukocytoklastisk vaskulit

 

 

 

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

 

 

 

Vanliga:

 

muskuloskeletal smärta*

 

 

 

Ingen känd frekvens:

artralgi, myalgi (i några fall åtföljt av ökade plasmanivåer av kreatinkinas),

muskelkramper

 

 

 

 

 

 

försäljning

Njurar och urinvägar:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

nedsatt njurfunktion, inklusive fall av njursvikt hos riskpatienter (se avsnitt

4.4)

 

 

 

 

 

 

 

Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

 

 

 

 

Mindre vanliga:

 

sexuell dysfunktion

 

 

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

 

 

Vanliga:

 

trötthet

 

 

 

 

 

 

hos 29,4% av patienterna i irb sartangodkänt300 mg-gruppen och hos 22% av patienterna

Mindre vanliga:

 

bröstsmärta

 

 

för

 

Undersökningar:

 

 

 

 

 

 

 

Mycket vanliga:

hyperkalemi* uppträdde mer frekvent hos

iabetespatienter behandlade med

 

irbesartan än med placebo. Hos hypert nipatienter med diabetes och med

 

mikroalbuminuri

och normal njurfunktion

uppträdde hyperkalemi (≥ 5,5 mekv/l)

 

 

 

 

längre

 

 

 

 

i placebogruppen. Hos hype tonipatienter med diabetes och med kronisk

 

njurinsufficiens

och overt proteinuri uppträdde hyperkalemi (≥ 5,5 mekv/l) hos

 

46,3% av patienterna i irbesartangruppen och hos 26,3% av patienterna i

 

placebogruppen.

 

 

 

 

 

Vanliga:

 

inte

 

 

 

 

signifikanta ökningar av kreatinkinas i plasma sågs ofta (1,7%) hos

 

irbesartanbeha dlade personer. Ingen av dessa ökningar hade samband med

 

 

är

 

 

 

 

 

identifierba a, kliniska, muskuloskeletala händelser.

Hos 1,7% av hypertonipatienter med framskriden diabetesrelaterad njursjukdom

Pediatrisk population:

I en randomiserad studie på 318 hypertensiva barn och ungdomar, 6 till 16 år gamla, sågs följande biverkningar under den 3 veckor långa dubbel-blindfasen: huvudvärk (7,9%), hypotoni (2,2%), yrsel (1,9%), hosta (0,9%). Under den 26 veckor långa öppna studieperioden var de mest frekventa avvikelserna i laboratorievärden kreatininhöjningar (6,5%) och ökade CK värden hos 2% av barnen.

behandlad med irbesartan har en sänkning i hemoglobin*, som inte var kliniskt Läkemedletsignifikant, observerats.

4.9 Överdosering

Erfarenheter hos vuxna, som exponerats för doser på upp till 900 mg/dag i 8 veckor, visade ingen toxicitet. De troligaste effekterna av överdosering kan förväntas vara hypotension och takykardi; bradykardi skulle också kunna inträffa p g a överdosering. Ingen specifik information om behandling av överdosering med Sabervel är tillgänglig. Patienten skall övervakas noga och behandlingen bör

vara symtomatisk och understödjande. Föreslagna åtgärder inkluderar framkallande av kräkning och/eller magsköljning. Aktivt kol kan vara användbart vid behandling av överdosering. Irbesartan

avlägsnas ej genom hemodialys.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutiskt grupp: Angiotensin-II receptor antagonister, rena.

ATC-kod: C09C A04.

Verkningsmekanism: Irbesartan är en potent, oralt aktiv, selektiv angiotensin-II receptorantagonist

(typ AT1). Den förväntas blockera alla effekter av angiotensin-II, medierade via AT1 receptorn, oberoende av källa eller syntesväg för angiotensin-II. Den selektiva antagonismen mot angiotensin-II

(AT1) receptorerna ger ökningar i plasma-reninnivåerna och angiotensin-II-nivåerna och en sänkning av plasma-aldosteronkoncentrationen. Serumkalium påverkas ej signifikant av enbart irbesartan vid rekommenderade doser. Irbesartan hämmar ej ACE (kininas-II), ett enzym som genererar angiotensin- II och som också bryter ned bradykinin till inaktiva metaboliter. Irbesartan fordrar ej metabolsk aktivering.

Klinisk effekt:

försäljning

 

Hypertoni

 

Irbesartan sänker blodtrycket med minimal förändring av hjärtfrekvensen. Blodt yckssänkningen är

150-300 mg en gång dagligen sänker blodtrycken i liggande eller sittandeförställning vid dalvärde (dvs 24 timmar efter dosintag) med i medeltal 8-13/5-8 mmHg (systoliskt/diastoliskt) mer än placebo. Maximal blodtryckssänkning erhålles inom 3-6 timmar efter adminis rering och den

dosrelaterad vid dagliga engångsdoser med en tendens att plana ut vid doser över 300 mg. Doser på

blodtryckssänkande effekten bibehålles i minst 24 timmar. Efter 24 timmar var blodtrycksreduktionen

60-70% av det maximala diastoliska och systoliska svaret vid re ommenderade doser. Dosering en

gång dagligen med 150 mg gav en blodtryckssänkning med

al- och medelvärden under 24 timmar,

liknande den vid dosering två gånger dagligen med samma t

taldos.

Den blodtryckssänkande effekten av Irbesartan är tydliggodkäntinom 1-2 veckor, med maximal effekt 4-6 veckor efter behandlingens början. De antihypert nsiva effekterna bibehålles under långtidsterapi.

De blodtrycksänkande effekterna av irbesartanlängreoch diuretika av tiazid-typ är additiva. Hos patienter, som inte adekvat kontrolleras med enbart irbesartan, ger tillägg av en låg dos hydroklortiazid (12,5 mg) en gång dagligen en ytterligareinteplac bo-subtraherad sänkning av blodtrycket vid dalvärdet på 7- 10/3-6 mmHg (systoliskt/diastoliskt).

Efter avbrytande av behandlingen återgår blodt ycket gradvis till utgångsläget. Rebound-hypertoni har

ej observerats.

Effekten av Irbesartan påveärkas ej av ålder eller kön. Liksom med andra läkemedel, som påverkar

Det finns ingen kliniskt betydelsefull påverkan av urinsyra i serum eller utsöndringen av urinsyra i urinen.

Pediatrisk population

Hos 318 barn och ungdomar, 6 till 16 år gamla, med hypertoni eller i riskzonen (diabetes, hypertoni i släkten) utvärderades blodtrycksreduktionen av titrerade måldoser irbesartan 0,5 mg/kg (låg), 1,5

renin-angiotensinsystemet, sva ar svarta hypertensiva patienter märkbart sämre på monoterapi med irbesartan.LäkemedletNär irbesar an ges tillsammans med en låg dos hydroklortiazid (t ex 12,5 mg dagligen), blir den antihypertensiva ff k en hos svarta patienter i det närmaste samma som hos vita.

mg/kg (mellan) och 4,5 mg/kg (hög) under en 3 veckorsperiod. Efter tre veckor var reduktionen från utgångsvärdet i primär effektvariabel, dalvärdet för sittande systoliskt blodtryck (SeSBP), i medeltal

11,7 mmHg (låg dos), 9,3 mmHg (mellandos), 13,2 mmHg (hög dos). Ingen signifikant skillnad sågs mellan dessa doser. Korrigerad genomsnittlig förändring av dalvärdet för sittande diastoliskt blodtryck (SeDBP) var som följer: 3,8 mmHg (låg dos), 3,2 mmHg (mellandos), 5,6 mmHg (hög dos). Under en efterföljande tvåveckorsperiod, då patienterna re-randomiserades till antingen aktiv behandling eller placebo, hade patienter som fick placebo en ökning med 2,4 och 2,0 mmHg i SeSBP respektive

SeDBP, jämfört med ändringar på +0,1 och -0,3 mmHg hos dem som fick irbesartan i någon av doserna (se avsnitt 4.2).

Hypertoni och typ 2 diabetes med njursjukdom

IDNT studien (the Irbesartan Diabetic Nephropathy Trial) visar att irbesartan minskar progressionen av njursjukdom hos patienter med kronisk njurinsufficiens och overt proteinuri. IDNT var en dubbel-

blind, kontrollerad, morbiditets- och mortalitetsstudie, som jämförde Irbesartan, amlodipin och placebo. Långtidseffekterna (i genomsnitt 2,6 år) av Irbesartan på progression av njursjukdom och totalmortalitet undersöktes hos 1 715 patienter med hypertoni och typ 2 diabetes, proteinuri ≥ 900 mg/dag och serumkreatinin mellan 1,0-3,0 mg/dl. Patienterna titrerades från 75 mg till en underhållsdos på 300 mg Irbesartan, från 2,5 mg till 10 mg amlodipin eller placebo, beroende på tolerans. Patienterna i samtliga behandlingsgrupper fick som regel mellan 2 och 4 antihypertensiva

läkemedel (såsom diuretika, betablockerare, alfablockerare) för att nå ett på förhand definierat målblodtryck på ≤ 135/85 mmHg eller en sänkning av det systoliska trycket med 10 mmHg, om

utgångsvärdet var > 160 mmHg. Sextio procent (60%) av patienterna i placebogruppen nådde detta målblodtryck, medan andelen var 76% och 78% i irbesartan- respektive amlodipingruppen. Irbesartan

Subgrupper, baserade på kön, ras, ålder, diabetesvaraktighet, initialt blodtryck,försäljningserumkreatinin och albuminutsöndringshastighet, utvärderades med avseende på behandlingseffekt. I subgrupperna

reducerade signifikant den relativa risken i primär, kombinerad endpoint, som var dubblering av serumkreatinin, terminal njursjukdom (ESRD) och totalmortalitet. Cirka 33% av patienterna

irbesartangruppen nådde primär, renal, kombinerad endpoint jämfört med 39% och 41% i placebo-

respektive amlodipingruppen [20% relativ riskreduktion jämfört med placebo (p= 0,024) och 23%

relativ riskreduktion jämfört med amlodipin (p= 0,006)]. När de enskilda komponenterna av primär

endpoint analyserades, sågs ingen effekt på totalmortalitet, medan en positiv trend av eende sänkt

ESRD och en signifikant mindre dubblering av serumkreatinin observerades.

kvinnor och svarta, som representerade 32% respektive 26% av den totalaförstudiepopulationen, var den renala skyddseffekten inte tydlig, fastän konfidensintervallen inte u eslu er en sådan. Vad gäller

hos kvinnor i den irbesartanbaserde behandlingen jämförtgodkäntmed den amlodipinbaserade behandlingen, medan hospitalisering på grund av hjärtsvikt var r duc rad i totalpopulationen. Ingen bra förklaring till dessa fynd hos kvinnor har dock identifierats.

sekundär endpoint, som var fatala eller icke-fatala kardiovaskul ra hä delser, var det ingen skillnad

mellan de tre grupperna i totalpopulationen, medan en ökad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt sågs hos

kvinnor och en minskad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt sågs hos män i irbesartangruppen jämfört

med den placebobaserade behandlingen. En ökad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt och stroke sågs

Studien IRMA 2 (the Effects of Irbesartan on Micoralbuminuria in Hypertensive Patients with Type 2

Diabetes Mellitus) visar att irbesartan 300 mg fördröjer progression till overt proteinuri hos patienter

 

längre

med mikroalbuminuri. IRMA 2 var n placebokontrollerad, dubbel-blind, morbiditetsstudie på 590

patienter med typ 2 diabetes, mikroalbuminuri (30-300 mg/dag) och normal njurfunktion

(serumkreatinin ≤ 1,5 mg/dl hos män och < 1,1 mg/dl hos kvinnor). I studien undersöktes

 

inte

långtidseffekterna (2 år) av I besartan på progression till klinisk (overt) proteinuri

är

 

dihydropyridin kalcium blockerare) lades till vid behov för att nå målblodtrycket. Medan jämförbart blodtryck uppnådd s i samtliga behandlingsgrupper nådde färre personer i irbesartan 300 mg gruppen (5,2%) än i placebogruppen (14,9%) och i irbesartan 150 mg gruppen (9,7%) endpoint overt proteinuri, vilket visar en 70% relativ riskreduktion jämfört med placebo (p= 0,0004) vid den högre dosen. En åtföljande förbättring av glomerulär filtrationshastighet (GFR) sågs inte under de första tre

(utsöndringshastigheten av albumin i urinen (UAER) > 300 mg/dag och en ökning i UAER med minst 30%Läkemedletfrån utgångsvärd ). Det på förhand definierade målblodtrycket var ≤ 135/85 mmHg. Ytterligare antihypertensiva läkemedel (dock inte ACE-hämmare, angiotensin-II receptor antagonister eller

månadernas behandling. Fördröjningen i progression till klinisk proteinuri var tydlig redan efter tre månader och fortsatte under 2-årsperioden. Regression till normoalbuminuri (< 30 mg/dag) var mer

frekvent i Irbesartan 300 mg gruppen (34%) än i placebogruppen (21%).

Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en

angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati. Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat

även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and RenalDisease Endpoints) var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus

och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom det fanns en ökad risk för oönskat utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i

aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-

försäljning

gruppen än i placebo-gruppen.

 

Efter oral administrering absorberas irbesartan väl: studier av den absoluta biotillgängligheten gav värden på c:a 60-80%. Samtidigt intag av föda har ingen signifikant inverkan på biotillgängligheten av irbesartan. Plasmaproteinbindningen är cirka 96% med försumbar bindning till

blodcellskomponenterna. Distributionsvolymen är 53-93 liter. Efter oralföreller intravenös

administrering av C-irbesartan utgörs 80-85% av radioaktiviteten i plasma av oförändrat irbesartan.

P450 enzymet CYP2C9; isoenzym CYP3A4 har försumbar effekt.

Irbesartan metaboliseras i levern via glukuronidkonjugering och oxidering. Huvudmetabolit i plasma är irbesartanglukuronid (cirka 6%). In vitro-studier visargodkäntatt irbesar an primärt oxideras av cytokrom

Irbesartan uppvisar linjär och dosproportionell farmakokinetik i dosområdet 10-600 mg. En proportionellt mindre ökning av den orala absorptionen observerades vid doser över 600 mg (två

gånger den rekommenderade maximaldosen); orsaken till detta är okänd. Maximal koncentration i plasma uppnås 1,5-2 timmar efter oral administrering. Totala och renala clearance är 157-176 respektive 3-3,5 ml/min. Den terminala längrehalveringstid n vid elimination av irbesartan är 11-15 timmar.

Steady state för plasmakoncentrationen uppnås inom 3 dagar efter påbörjande av dosering en gång

dagligen. Begränsad ackumulation av irbesartan (< 20%) ses i plasma efter upprepade doser en gång dagligen. I en studie har något högre plasmako centrationer av irbesartan observerats hos kvinnliga

hypertoniker. Det förelåg emellertid ingen skillnad i halveringstid och ackumulation av irbesartan. Dosjustering är ej nödvändig förintekvinnliga patienter. AUC och Cmax värden för irbesartan var också något högre för äldre patienter (≥ 65 år) än för yngre (18-40 år).Den terminala halveringstiden var dock inte signifikant förändärad. Dosjusteringar är ej nödvändiga hos äldre patienter.

IrbesartanLäkemedletoch dess me aboliter elimineras både via gallan och urinen. Efter antingen oral eller iv administrering av 14C-irb sartan återfinnes cirka 20% av radioaktiviteten i urinen och resterande del i

feces. Mindre än 2% av dosen utsöndras som oförändrat irbesartan i urinen.

Pediatrisk population

Irbesartans far akokinetik utvärderades hos 23 hypertensiva barn efter 4 veckors administrering av en eller flera dagliga doser irbesartan (2 mg/kg) upp till en maximal daglig dos på 150 mg. Av dessa 23 barn kunde 21 utvärderas med avseende på farmakokinetik i jämförelse med vuxna (12 barn över 12

år, nio barn mellan 6 och 12 år). Resultaten visade att Cmax, AUC och clearance var jämförbara med dem som sågs hos vuxna patienter som fick 150 mg irbesartan dagligen. En begränsad accumulering

av irbesartan (18%) i plasma sågs vid upprepad dosering en gång dagligen.

Nedsatt njurfunktion: hos patienter med nedsatt njurfunktion eller hos patienter i hemodialys är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Irbesartan avlägsnas ej genom hemodialys.

Nedsatt leverfunktion: hos patienter med mild till måttlig cirros är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Studier har ej genomförts på patienter med svårt nedsatt

leverfunktion.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Inga tecken på systemtoxicitet eller onormal toxicitet på målorgan förelåg vid kliniskt relevanta doser. I icke-kliniska säkerhetsstudier orsakade höga doser av irbesartan (≥ 250 mg/kg/dag hos råttor och ≥100 mg/kg/dag hos macaque-apor) en sänkning av laboratorievärden för röda blodkroppar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit). Hos råtta och macaque-apor inducerade irbesartan i mycket höga doser (≥ 500 mg/kg/dag) degenerativa förändringar i njurarna (såsom interstitiell nefrit, tubulär dilatation, basofila tubuli, ökade plasmakoncentrationer av urinämne och kreatinin) vilka anses sekundära till den hypotensiva effekten av läkemedlet som medförde minskad renal perfusion. Vidare

inducerade irbesartan hyperplasi/hypertrofi av de juxtaglomerulära cellerna (hos råttor vid doser

≥ 90 mg/kg/dag, hos macaque-apor vid doser ≥ 10 mg/kg/dag). Alla dessa förändringar ansågs orsakade av den farmakologiska effekten av irbesartan. För terapeutiska doser av irbesartan till människa, synes hyperplasin/hypertrofin av de juxtaglomerulära cellerna ej ha någon relevans.

Det fanns inga tecken på mutagenicitet, klastogenicitet eller karcinogenicitet.

I studier på han- och honråttor påverkades inte fertiliteten eller den reproduktiva förmåga , i te heller vid orala doser av irbesartan som orsakade viss parental toxicitet (från 50 till 650 mg/kg/dag),

inklusive mortalitet vid den högsta dosen. Ingen signifikant påverkan av antalet gulk oppar, implantationer eller levande foster observerades. Irbesartan påverkade inte avkommans överlevnad,

utveckling eller reproduktion. Djurstudier visar att radioisotopmärkt irbesa tan kan påvisas hos rått-

och kaninfoster. Irbesartan utsöndras i mjölken hos ammande råttor.

 

försäljning

för

 

Djurstudier med irbesartan visade på råttfoster övergående toxiska effekter (förstorat njurbäcken,

godkänt

 

hydrouretär eller subkutant ödem), som försvann efter födseln. Hos ka iner observerades abort eller tidig resorption vid doser, som hos modern orsakade signifikant toxicitet inklusive död. Inga

teratogena effekter sågs hos råtta eller kanin.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

längre

Tablettkärna:

 

 

Laktosmonohydrat

 

inte

Mikrokristallin cellulosa

 

 

 

 

 

Kroskarmellosnatrium

är

 

 

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

 

 

Hypromellos

 

 

 

Läkemedlet

 

 

 

Magnesiumstearat.

 

 

 

Filmdragering:

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol 400

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3Hållbarhet

4 år.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar

6.5Förpackningstyp och innehåll

Kartong med 28, 56, 90 eller 98 filmdragerade tabletter i PVC/PVDC-Aluminium/PVDC blister. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7.INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pharmathen S.A.

 

 

 

 

 

försäljning

 

 

 

 

 

 

6, Dervenakion str.,

 

 

 

 

 

 

153 51 Pallini

 

 

 

 

 

 

Attiki, Grekland

 

 

 

 

 

 

Tel.: +30 210 66 65 067

 

 

 

 

 

 

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

för

 

EU/1/12/765/001

 

 

 

godkänt

 

EU/1/12/765/002

 

 

 

 

EU/1/12/765/007

 

 

 

 

 

 

EU/1/12/765/010

 

 

 

 

 

 

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

 

 

 

 

längre

 

 

 

Datum för första godkännande :13 April 2012

 

 

 

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

 

 

 

 

 

inte

 

 

 

 

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

 

 

 

 

 

Läkemedlet

är

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Sabervel 150 mg filmdragerade tabletter.

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 150 mg irbesartan.

Hjälpämne med känd effekt:

40 mg laktosmonohydrat per filmdragerad tablett.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

 

försäljning

 

 

3.

LÄKEMEDELSFORM

 

 

Filmdragerad tablett.

 

 

Vit, konkav, rund, filmdragerad tablett med 9 mm diameter.

för

 

4.

KLINISKA UPPGIFTER

 

 

 

4.1 Terapeutiska indikationer

Sabervel är indicerad för behandling av essentiell hypertonigodkänthos vuxna.

Det är också indicerat för behandling av njursjukdom h s vuxna patienter med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus, som del i en antihypertensiv läkemedelsregim (se avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1).

4.2 Dosering och administreringssättlängre

Dosering

Vanlig rekommenderad start och underhå sdos är 150 mg givet en gång dagligen, med eller utan föda. Sabervel givet i en dos av 150 mginten gång dagligen ger i allmänhet en bättre 24 timmars

blodtryckskontroll än 75 mg. Att s ar a behandlingen med 75 mg kan emellertid övervägas, särskilt

hos patienter i hemodialys och hos äldre över 75 år. är HosLäkemedletpatienter som inte är illfredsställande kontrollerade med 150 mg en gång dagligen, kan dosen av Sabervel ökas till 300 mg en gång dagligen, eller tillägg av andra blodtryckssänkande medel göras (se

avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1). Speciellt har tillägg av ett diuretikum som hydroklortiazid visats ha en additiv effekt till Sabervel (se avsnitt 4.5).

Hos hyp rt nsiva patienter med typ 2 diabetes bör behandlingen inledas med 150 mg irbesartan en gång daglig n och titreras upp till 300 mg en gång dagligen, vilket är att föredra som underhållsdos vid behandling av njursjukdom. Nyttan av Sabervel vid njursjukdom hos hypertensiva patienter med

typ 2 diabetes har visats i studier där irbesartan användes, vid behov med tillägg av andra antihypertensiva medel för att nå målblodtrycket (se avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1).

Speciella populationer

Nedsatt njurfunktion:ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion. En lägre startdos (75 mg) bör övervägas hos patienter i hemodialys (se avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion:ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med mild till måttlig nedsättning av leverfunktionen. Det finns ingen klinisk erfarenhet av patienter med svår nedsättning av leverfunktionen.

och 5.1).
andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.4 och 4.6).

Äldre patienter: även om man bör överväga att starta behandlingen med 75 mg en gång dagligen hos patienter över 75 år, är dosjustering vanligen inte nödvändig hos äldre.

Pediatrisk population: säkerheten och effekten av Sabervel hos barn upp till 18 år har inte fastställts. Tillgänglig data finns beskrivet i avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2, men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Administreringssätt

För oral användning.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne (se avsnittförsäljning6.1). Grav d tet i Samtidig användning av Sabervel och produkter som innehåller aliskiren är kontraindicerad hos

patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR < 60 ml/min/1,73 m2) ( e avsnitt 4.5

4.4 Varningar och försiktighet

Minskad intravaskulär volym: symtomatisk hypotension, särskilt ef er denförförsta dosen, kan

Renovaskulär hypertoni: det finns en ökad risk för allvarliggodkänthypotension och njurinsufficiens, när patienter med bilateral njurartärstenos eller stenos i artären till en enda fungerande njure behandlas med läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet. Även om detta inte är

förekomma hos patienter med hypovolemi och/eller natriumbrist efter kraftig diuretikabehandling, dietär saltrestriktion, diarré eller kräkningar. Innan behandling med Sabervel påbörjas bör dessa

tillstånd korrigeras.

dokumenterat med Sabervel, bör en liknande effekt förutses med angiotensin-II receptorantagonister.

Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation: när Sabervel användes till patienter med nedsatt

 

 

längre

njurfunktion, rekommenderas periodisk kontroll av serumkalium och serum-kreatinin nivåerna. Det

finns ingen erfarenhet av behandli g med Sabervel hos patienter som nyligen genomgått en

njurtransplantation.

inte

 

Hypertensiva patienter medärtyp 2 diabetes och njursjukdom: effekterna av irbesartan på såväl renala somLäkemedletkardiovaskulära händelser var inte enhetliga i alla subgrupper, enligt en analys som gjordes i receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

studien på patienter med framskriden njursjukdom. Framför allt föreföll de mindre fördelaktiga hos kvinnor och icke-vita personer (se avsnitt 5.1).

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt). Dubbel blockad av RAAS via kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning av en specialist, och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

Hyperkalemi: som med andra läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet kan hyperkalemi uppkomma under behandling med Sabervel, särskilt vid nedsatt njurfunktion, overt proteinuri beroende på diabetesrelaterad njursjukdom och/eller hjärtsvikt. Noggrann kontroll av serumkalium hos riskpatienter rekommenderas (se avsnitt 4.5).

Litium: kombinationen av litium och Sabervel rekommenderas ej (se avsnitt 4.5).

Aorta- och mitralklaffstenos, obstruktiv hypertrof kardiomyopati: som med andra kärldilaterare, skall särskild försiktighet iakttagas hos patienter med aorta- eller mitralklaffstenos, eller obstruktiv hypertrof kardiomyopati.

Primär aldosteronism: patienter med primär aldosteronism svarar i allmänhet inte på

blodtryckssänkande läkemedel som verkar genom hämning av renin-angiotensin systemet. Därför rekommenderas inte användning av Sabervel.

Allmänt: hos patienter, vars kärltonus och njurfunktion huvudsakligen är beroende av aktiviteten i

renin-angiotensin-aldosteronsystemet (t ex patienter med svår hjärtsvikt eller underliggandeförsäljning njursjukdom, inklusive njurartärsstenos) har behandling med ACE-hämmare eller angiotens -II

receptor antagonister, som påverkar detta system, förknippats med akut hypotension, azotem , oliguri

eller i sällsynta fall akut njursvikt. I likhet med alla blodtryckssänkande läkemedel, kan a tför kraftig blodtryckssänkning hos patienter med ischemisk kardiomyopati eller ischemisk kardiovaskulär

sjukdom orsaka en hjärtinfarkt eller slaganfall.

Som observerats för ACE-hämmare förefaller irbesartan och de andra angiotensin antagonisterna sänka blodtrycket mindre effektivt hos svarta personer än hos icke-svarta, möjligen beroende på en högre prevalens av låg-renin aktivitet i den svarta hypertensiva populationenför(se avsnitt 5.1).

Graviditet: behandling med Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs) bör inte påbörjas under

graviditet.

Om inte fortsatt behandling med AIIRAs anses nödv

dig, bör patienter som planerar

graviditet,

erhålla alternativ blodtryckssänkande behandling där s

kerhetsprofilen är väl dokumenterad

för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med AIIRAs avbrytas

direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).

 

längre

Laktos: detta läkemedel innehåller laktos. Patient r m godkäntd något av följande sällsynta ärftliga tillstånd

bör inte använda detta läkemedel: galaktosintole ans, total laktasbrist eller glukos-galaktos-

malabsorption.

 

Pediatrisk population:

irbesartan har studerats i pediatriska populationer, ålder 6-16 år, men nuvarande

data är inte tillräckliga

som stöd för a utöka användningen till barn förrän ytterligare data blir

tillgängliga (se avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2).

 

 

inte

4.5 Interaktioner med and a läkemedel och övriga interaktioner

 

är

 

Diuretika och andra an ihypertensiva medel: andra antihypertensiva läkemedel kan förstärka den

blodtryckssänkanLäkemedlete effekten av irbesartan; emellertid har irbesartan med bibehållen säkerhet givits tillsammans m d an ra antihypertensiva medel, såsom betablockerare, långverkande

kalciumantagonister och tiazid-diuretika. Föregående behandling med höga doser diuretika kan medföra hypovolemi och risk för hypotension när behandling med Sabervel påbörjas (se avsnitt 4.4).

Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi

och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin- aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Kaliumsupplement och kaliumsparande diuretika: erfarenheter av användning av andra läkemedel, som påverkar renin-angiotensin-systemet, har visat att samtidig användning av kaliumsparande

diuretika, kaliumsupplement, saltersättningsmedel som innehåller kalium eller andra läkemedel, som kan höja serum-kalium nivåerna (t.ex. heparin), kan medföra ökningar i serum-kaliumkoncentrationen

och är däför inte att rekommendera (se avsnitt 4.4).

Litium: reversibla ökningar av serum-litiumkoncentration och toxicitet har rapporterats vid samtidig användning av litium med angiotensin converting enzyme hämmare. Liknande effekter har hittills

rapporterats i mycket sällsynta fall med irbesartan. Denna kombination rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.4). Om kombinationen bedöms vara nödvändig, rekommenderas noggrann kontroll av serum- litiumnivåerna.

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel: när angiotensin II-antagonister ges samtidigt med icke- steroida antiinflammatoriska läkemedel (dvs selektiva COX-2-hämmare, acetylsalicylsyra (> 3 g/dag)

och icke-selektiva NSAIDs) kan den antihypertensiva effekten försvagas.

Som för ACE-hämmare, kan samtidig användning av angiotensin II-antagonister och NSAIDs leda till en ökad risk för försämrad njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, och en ökning av serumkalium, särskilt hos patienter med redan dålig njurfunktion. Kombinationen skall ges med

försiktighet, särskilt till äldre. Patienterna skall vara adekvat hydrerade och detförsäljningbör övervägas att kontrollera njurfunktionen efter insättandet av samtidig behandling och regelbundet därefter.

Övrig information om interaktioner med irbesartan: i kliniska studier påverkades inte irbesartans farmakokinetik av hydroklortiazid. Irbesartan metaboliseras huvudsakligen av CYP2C9 och i mindre

utsträckning genom glukuronidering. Inga signifikanta farmakokinetiska eller fa makodynamiska interaktioner observerades då irbesartan gavs samtidigt med warfarin, ett läkemedel som metaboliseras av CYP2C9. Effekten av CYP2C9-inducerare, såsom rifampicin, på irbesaförtans armakokinetik har inte utvärderats. Digoxins farmakokinetik påverkades inte vid samtidig administrering av irbesartan.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet:

AIIRAs bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4). AIIRAs är

kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt 4.3 och 4.4).

 

 

 

 

 

godkänt

Epidemiologiska

data rörande risk för fosterskada ft r användning av ACE hämmare under

graviditetens första trimester är inte entydiga, en något ökad risk kan inte uteslutas. Det finns inga

kontrollerade epidemiologiska

data rörande risken för Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs),

 

 

 

 

längre

 

men motsvarande risker kan finnas för denna läkemedelgrupp. Om inte fortsatt AIIRAs behandling

anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ blodtryckssänkande

 

 

inte

 

 

behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid

konstaterad graviditet bör beha

dl

g med AIIRAs avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ

behandling påbörjas.

 

 

 

 

Det är känt att behandling med AIIRAs under andra och tredje trimestern kan inducera human

fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion,är

oligohydramnios, hämning av skallförbening) och neonatal

Läkemedlet

 

 

 

 

toxicitet (njursvikt, hypot nsion, hyperkalemi). (Se avsnitt 5.3).

Om exponering för AIIRAs förekommit under graviditetens andra trimester rekommenderas

ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

 

Spädbarn vars

ödrar har använt AIIRAs bör observeras noggrant med avseende på hypertension (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Amning:

Eftersom ingen information angående användning av Sabervel under amning finns, rekommenderas inte Sabervel utan i stället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil att

föredra under amning, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn. Det är okänt om irbesartan eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk.

Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska data från råttor har visat att metaboliter från irbesartan utsöndras i mjölk (för mer detaljer, se avsnitt 5.3).

Fertilitet

Irbesartan hade ingen effekt på fertiliteten hos råttor eller deras avkomma. Råttorna hade behandlats upp till de dosnivåer som inducerade de första tecknen på parental toxicitet (se avsnitt 5.3).

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts på förmågan att köra bil eller använda maskiner. Baserat på dess farmakodynamiska egenskaper är det ej troligt att irbesartan påverkar denna förmåga. Vid framförande av fordon eller användning av maskiner, bör hänsyn tagas till att yrsel eller trötthet kan inträffa under behandling.

4.8 Biverkningar

I placebokontrollerade studier på patienter med hypertoni, skilde sig den totala förekomsten av biverkningar ej åt mellan irbesartan (56,2%) och placebogrupperna (56,5%). Utsättning på grund av

biverkningar eller inverkan på laboratorievärden var mindre vanlig hos irbesartanbehandlade patienter (3,3%) än hos placebobehandlade patienter (4,5%). Förekomsten av biverkningar var inte relaterad till dos (inom rekommenderat dosområde), kön, ålder, ras eller behandlingstidens längd.

Hos hypertonipatienter med diabetes och med mikroalbuminuri och normal njurfunktion rapporterades ortostatisk yrsel och ortostatisk hypotension hos 0,5% av patienterna (dvs mindre vanliga), men mer frekvent än för placebo.

I tabellen nedan redovisas biverkningar rapporterade i placebokontrollerade studie , där 1 965 hypertonipatienter behandlades med irbesartan. Markeringar med en stjärna (*) anger biverkningar

som dessutom rapporterades hos > 2% av hypertonipatienter med diabetes, k onisk njurinsufficiens

och overt proteinuri, och i högre frekvens än för placebo.

försäljning

för

 

Frekvensen av biverkningar listade nedan definieras enligt följande konvention: mycket vanliga (>

1/10); vanliga (≥ 1/100 till < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000 till <

1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter

fallande allvarlighetsgrad.

 

 

 

 

Biverkningar som rapporterats sedan Sabervel introducerades på marknaden listas också. Dessa

biverkningar baseras på spontana rapporter.

godkänt

Immunsystemet:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

överkänslighetsreaktio er såsom angioödem, hudutslag och urtikaria

Metabolism och nutrition:

 

längre

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

hyperkalemi

 

 

 

 

 

inte

 

 

Centrala och perifera nervsystemet:

 

 

Vanliga:

yrsel, ortostatisk yrsel*

 

Ingen känd frekvens:

 

är

 

 

 

vertigo, huvudvärk

 

Öron och balansorgan:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

tinnitus

 

 

Hjärtat:

 

 

 

 

 

Mindre vanliga:

takykardi

 

 

Blodkärl:Läkemedlet

ortostatisk hypotoni*

 

Vanliga:

 

 

Mindre vanliga:

rodnad

 

 

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

 

Mindre vanliga:

hosta

 

 

 

Magtarmkanalen:

 

 

 

 

 

Vanliga:

illamående/kräkningar

 

Mindre vanliga:

diarré, dyspepsi/halsbränna

 

Ingen känd frekvens:

dysgeusi

 

 

 

 

 

 

 

Lever och gallvägar:

 

 

 

 

 

 

Mindre vanlig:

 

gulsot

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

hepatit, störd leverfunktion

 

 

 

Hud och subkutan vävnad:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

leukocytoklastisk vaskulit

 

 

 

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

 

 

 

Vanliga:

 

muskuloskeletal smärta*

 

 

 

Ingen känd frekvens:

artralgi, myalgi (i några fall åtföljt av ökade plasmanivåer av kreatinkinas),

muskelkramper

 

 

 

 

 

 

försäljning

Njurar och urinvägar:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

nedsatt njurfunktion, inklusive fall av njursvikt hos riskpatienter (se avsnitt

4.4)

 

 

 

 

 

 

 

Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

 

 

 

 

Mindre vanliga:

 

sexuell dysfunktion

 

 

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

 

 

Vanliga:

 

trötthet

 

 

 

 

 

 

hos 29,4% av patienterna i irb sartangodkänt300 mg-gruppen och hos 22% av patienterna

Mindre vanliga:

 

bröstsmärta

 

 

för

 

Undersökningar:

 

 

 

 

 

 

 

Mycket vanliga:

hyperkalemi* uppträdde mer frekvent hos

iabetespatienter behandlade med

 

irbesartan än med placebo. Hos hypert nipatienter med diabetes och med

 

mikroalbuminuri

och normal njurfunktion

uppträdde hyperkalemi (≥ 5,5 mekv/l)

 

 

 

 

längre

 

 

 

 

i placebogruppen. Hos hype tonipatienter med diabetes och med kronisk

 

njurinsufficiens

och overt proteinuri uppträdde hyperkalemi (≥ 5,5 mekv/l) hos

 

46,3% av patienterna i irbesartangruppen och hos 26,3% av patienterna i

 

placebogruppen.

 

 

 

 

 

Vanliga:

 

inte

 

 

 

 

signifikanta ökningar av kreatinkinas i plasma sågs ofta (1,7%) hos

 

irbesartanbeha dlade personer. Ingen av dessa ökningar hade samband med

 

 

är

 

 

 

 

 

identifierba a, kliniska, muskuloskeletala händelser.

Hos 1,7% av hypertonipatienter med framskriden diabetesrelaterad njursjukdom

Pediatrisk population:

I en randomiserad studie på 318 hypertensiva barn och ungdomar, 6 till 16 år gamla, sågs följande biverkningar under den 3 veckor långa dubbel-blindfasen: huvudvärk (7,9%), hypotoni (2,2%), yrsel (1,9%), hosta (0,9%). Under den 26 veckor långa öppna studieperioden var de mest frekventa avvikelserna i laboratorievärden kreatininhöjningar (6,5%) och ökade CK värden hos 2% av barnen.

behandlad med irbesartan har en sänkning i hemoglobin*, som inte var kliniskt Läkemedletsignifikant, observerats.

4.9 Överdosering

Erfarenheter hos vuxna, som exponerats för doser på upp till 900 mg/dag i 8 veckor, visade ingen toxicitet. De troligaste effekterna av överdosering kan förväntas vara hypotension och takykardi; bradykardi skulle också kunna inträffa p g a överdosering. Ingen specifik information om behandling av överdosering med Sabervel är tillgänglig. Patienten skall övervakas noga och behandlingen bör

vara symtomatisk och understödjande. Föreslagna åtgärder inkluderar framkallande av kräkning och/eller magsköljning. Aktivt kol kan vara användbart vid behandling av överdosering. Irbesartan

avlägsnas ej genom hemodialys.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutiskt grupp: Angiotensin-II receptor antagonister, rena.

ATC-kod: C09C A04.

Verkningsmekanism: Irbesartan är en potent, oralt aktiv, selektiv angiotensin-II receptorantagonist

(typ AT1). Den förväntas blockera alla effekter av angiotensin-II, medierade via AT1 receptorn, oberoende av källa eller syntesväg för angiotensin-II. Den selektiva antagonismen mot angiotensin-II

(AT1) receptorerna ger ökningar i plasma-reninnivåerna och angiotensin-II-nivåerna och en sänkning av plasma-aldosteronkoncentrationen. Serumkalium påverkas ej signifikant av enbart irbesartan vid rekommenderade doser. Irbesartan hämmar ej ACE (kininas-II), ett enzym som genererar angiotensin- II och som också bryter ned bradykinin till inaktiva metaboliter. Irbesartan fordrar ej metabolsk aktivering.

Klinisk effekt:

försäljning

 

Hypertoni

 

Irbesartan sänker blodtrycket med minimal förändring av hjärtfrekvensen. Blodt yckssänkningen är

150-300 mg en gång dagligen sänker blodtrycken i liggande eller sittandeförställning vid dalvärde (dvs 24 timmar efter dosintag) med i medeltal 8-13/5-8 mmHg (systoliskt/diastoliskt) mer än placebo. Maximal blodtryckssänkning erhålles inom 3-6 timmar efter adminis rering och den

dosrelaterad vid dagliga engångsdoser med en tendens att plana ut vid doser över 300 mg. Doser på

blodtryckssänkande effekten bibehålles i minst 24 timmar. Efter 24 timmar var blodtrycksreduktionen

60-70% av det maximala diastoliska och systoliska svaret vid re ommenderade doser. Dosering en

gång dagligen med 150 mg gav en blodtryckssänkning med

al- och medelvärden under 24 timmar,

liknande den vid dosering två gånger dagligen med samma t

taldos.

Den blodtryckssänkande effekten av Irbesartan är tydliggodkäntinom 1-2 veckor, med maximal effekt 4-6 veckor efter behandlingens början. De antihypert nsiva effekterna bibehålles under långtidsterapi.

De blodtrycksänkande effekterna av irbesartanlängreoch diuretika av tiazid-typ är additiva. Hos patienter, som inte adekvat kontrolleras med enbart irbesartan, ger tillägg av en låg dos hydroklortiazid (12,5 mg) en gång dagligen en ytterligareinteplac bo-subtraherad sänkning av blodtrycket vid dalvärdet på 7- 10/3-6 mmHg (systoliskt/diastolisk ).

Efter avbrytande av behandlingen återgår blodt ycket gradvis till utgångsläget. Rebound-hypertoni har

ej observerats.

Effekten av Irbesartan påveärkas ej av ålder eller kön. Liksom med andra läkemedel, som påverkar

Det finns ingen kliniskt betydelsefull påverkan av urinsyra i serum eller utsöndringen av urinsyra i urinen.

renin-angiotensinsystemet, sva ar svarta hypertensiva patienter märkbart sämre på monoterapi med irbesartan.LäkemedletNär irbesar an ges tillsammans med en låg dos hydroklortiazid (t ex 12,5 mg dagligen), blir den antihypertensiva ff k en hos svarta patienter i det närmaste samma som hos vita.

Pediatrisk population

Hos 318 barn och ungdomar, 6 till 16 år gamla, med hypertoni eller i riskzonen (diabetes, hypertoni i släkten) utvärderades blodtrycksreduktionen av titrerade måldoser irbesartan 0,5 mg/kg (låg), 1,5

mg/kg (mellan) och 4,5 mg/kg (hög) under en 3 veckorsperiod. Efter tre veckor var reduktionen från utgångsvärdet i primär effektvariabel, dalvärdet för sittande systoliskt blodtryck (SeSBP), i medeltal

11,7 mmHg (låg dos), 9,3 mmHg (mellandos), 13,2 mmHg (hög dos). Ingen signifikant skillnad sågs mellan dessa doser. Korrigerad genomsnittlig förändring av dalvärdet för sittande diastoliskt blodtryck (SeDBP) var som följer: 3,8 mmHg (låg dos), 3,2 mmHg (mellandos), 5,6 mmHg (hög dos). Under en efterföljande tvåveckorsperiod, då patienterna re-randomiserades till antingen aktiv behandling eller placebo, hade patienter som fick placebo en ökning med 2,4 och 2,0 mmHg i SeSBP respektive

SeDBP, jämfört med ändringar på +0,1 och -0,3 mmHg hos dem som fick irbesartan i någon av doserna (se avsnitt 4.2).

Hypertoni och typ 2 diabetes med njursjukdom

IDNT studien (the Irbesartan Diabetic Nephropathy Trial) visar att irbesartan minskar progressionen av njursjukdom hos patienter med kronisk njurinsufficiens och overt proteinuri. IDNT var en dubbel-

blind, kontrollerad, morbiditets- och mortalitetsstudie, som jämförde Irbesartan, amlodipin och placebo. Långtidseffekterna (i genomsnitt 2,6 år) av Irbesartan på progression av njursjukdom och totalmortalitet undersöktes hos 1 715 patienter med hypertoni och typ 2 diabetes, proteinuri ≥ 900 mg/dag och serumkreatinin mellan 1,0-3,0 mg/dl. Patienterna titrerades från 75 mg till en underhållsdos på 300 mg Irbesartan, från 2,5 mg till 10 mg amlodipin eller placebo, beroende på tolerans. Patienterna i samtliga behandlingsgrupper fick som regel mellan 2 och 4 antihypertensiva

läkemedel (såsom diuretika, betablockerare, alfablockerare) för att nå ett på förhand definierat målblodtryck på ≤ 135/85 mmHg eller en sänkning av det systoliska trycket med 10 mmHg, om

utgångsvärdet var > 160 mmHg. Sextio procent (60%) av patienterna i placebogruppen nådde detta målblodtryck, medan andelen var 76% och 78% i irbesartan- respektive amlodipingruppen. Irbesartan

Subgrupper, baserade på kön, ras, ålder, diabetesvaraktighet, initialt blodtryck,försäljningserumkreatinin och albuminutsöndringshastighet, utvärderades med avseende på behandlingseffekt. I subgrupperna

reducerade signifikant den relativa risken i primär, kombinerad endpoint, som var dubblering av serumkreatinin, terminal njursjukdom (ESRD) och totalmortalitet. Cirka 33% av patienterna

irbesartangruppen nådde primär, renal, kombinerad endpoint jämfört med 39% och 41% i placebo-

respektive amlodipingruppen [20% relativ riskreduktion jämfört med placebo (p= 0,024) och 23%

relativ riskreduktion jämfört med amlodipin (p= 0,006)]. När de enskilda komponenterna av primär

endpoint analyserades, sågs ingen effekt på totalmortalitet, medan en positiv trend av eende sänkt

ESRD och en signifikant mindre dubblering av serumkreatinin observerades.

kvinnor och svarta, som representerade 32% respektive 26% av den totalaförstudiepopulationen, var den renala skyddseffekten inte tydlig, fastän konfidensintervallen inte u eslu er en sådan. Vad gäller

hos kvinnor i den irbesartanbaserde behandlingen jämförtgodkäntmed den amlodipinbaserade behandlingen, medan hospitalisering på grund av hjärtsvikt var r duc rad i totalpopulationen. Ingen bra förklaring till dessa fynd hos kvinnor har dock identifierats.

sekundär endpoint, som var fatala eller icke-fatala kardiovaskul ra hä delser, var det ingen skillnad

mellan de tre grupperna i totalpopulationen, medan en ökad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt sågs hos

kvinnor och en minskad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt sågs hos män i irbesartangruppen jämfört

med den placebobaserade behandlingen. En ökad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt och stroke sågs

Studien IRMA 2 (the Effects of Irbesartan on Micoralbuminuria in Hypertensive Patients with Type 2

Diabetes Mellitus) visar att irbesartan 300 mg fördröjer progression till overt proteinuri hos patienter

 

längre

med mikroalbuminuri. IRMA 2 var n placebokontrollerad, dubbel-blind, morbiditetsstudie på 590

patienter med typ 2 diabetes, mikroalbuminuri (30-300 mg/dag) och normal njurfunktion

(serumkreatinin ≤ 1,5 mg/dl hos män och < 1,1 mg/dl hos kvinnor). I studien undersöktes

 

inte

långtidseffekterna (2 år) av I besartan på progression till klinisk (overt) proteinuri

är

 

(utsöndringshastigheten av albumin i urinen (UAER) > 300 mg/dag och en ökning i UAER med minst

dihydropyridin kalcium blockerare) lades till vid behov för att nå målblodtrycket. Medan jämförbart blodtryck uppnådd s i samtliga behandlingsgrupper nådde färre personer i irbesartan 300 mg gruppen (5,2%) än i placebogruppen (14,9%) och i irbesartan 150 mg gruppen (9,7%) endpoint overt proteinuri, vilket visar en 70% relativ riskreduktion jämfört med placebo (p= 0,0004) vid den högre dosen. En åtföljande förbättring av glomerulär filtrationshastighet (GFR) sågs inte under de första tre

30%Läkemedletfrån utgångsvärd ). Det på förhand definierade målblodtrycket var ≤ 135/85 mmHg. Ytterligare antihypertensiva läkemedel (dock inte ACE-hämmare, angiotensin-II receptor antagonister eller

månadernas behandling. Fördröjningen i progression till klinisk proteinuri var tydlig redan efter tre månader och fortsatte under 2-årsperioden. Regression till normoalbuminuri (< 30 mg/dag) var mer

frekvent i Irbesartan 300 mg gruppen (34%) än i placebogruppen (21%).

Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en

angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati. Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat

även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and RenalDisease Endpoints) var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus

och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom det fanns en ökad risk för oönskat utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i

aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-

försäljning

gruppen än i placebo-gruppen.

 

Efter oral administrering absorberas irbesartan väl: studier av den absoluta biotillgängligheten gav värden på c:a 60-80%. Samtidigt intag av föda har ingen signifikant inverkan på biotillgängligheten av irbesartan. Plasmaproteinbindningen är cirka 96% med försumbar bindning till

blodcellskomponenterna. Distributionsvolymen är 53-93 liter. Efter oralföreller intravenös

administrering av C-irbesartan utgörs 80-85% av radioaktiviteten i plasma av oförändrat irbesartan.

P450 enzymet CYP2C9; isoenzym CYP3A4 har försumbar effekt.

Irbesartan uppvisar linjär och dosproportionell farmakokinetik i dosområdet 10-600 mg. En proportionellt mindre ökning av den orala absorptionen observerades vid doser över 600 mg (två

Irbesartan metaboliseras i levern via glukuronidkonjugering och oxidering. Huvudmetabolit i plasma är irbesartanglukuronid (cirka 6%). In vitro-studier visargodkäntatt irbesar an primärt oxideras av cytokrom

gånger den rekommenderade maximaldosen); orsaken till detta är okänd. Maximal koncentration i plasma uppnås 1,5-2 timmar efter oral administrering. Totala och renala clearance är 157-176 respektive 3-3,5 ml/min. Den terminala längrehalveringstid n vid elimination av irbesartan är 11-15 timmar.

Steady state för plasmakoncentrationen uppnås inom 3 dagar efter påbörjande av dosering en gång

dagligen. Begränsad ackumulation av irbesartan (< 20%) ses i plasma efter upprepade doser en gång dagligen. I en studie har något högre plasmako centrationer av irbesartan observerats hos kvinnliga

hypertoniker. Det förelåg emellertid ingen skillnad i halveringstid och ackumulation av irbesartan. Dosjustering är ej nödvändig förintekvinnliga patienter. AUC och Cmax värden för irbesartan var också något högre för äldre patienter (≥65 år) än för yngre (18-40 år). Den terminala halveringstiden var dock inte signifikant förändärad. Dosjusteringar är ej nödvändiga hos äldre patienter.

IrbesartanLäkemedletoch dess me aboliter elimineras både via gallan och urinen. Efter antingen oral eller iv administrering av 14C-irb sartan återfinnes cirka 20% av radioaktiviteten i urinen och resterande del i

feces. Mindre än 2% av dosen utsöndras som oförändrat irbesartan i urinen.

Pediatrisk population

Irbesartans far akokinetik utvärderades hos 23 hypertensiva barn efter 4 veckors administrering av en eller flera dagliga doser irbesartan (2 mg/kg) upp till en maximal daglig dos på 150 mg. Av dessa 23 barn kunde 21 utvärderas med avseende på farmakokinetik i jämförelse med vuxna (12 barn över 12

år, nio barn mellan 6 och 12 år). Resultaten visade att Cmax, AUC och clearance var jämförbara med dem som sågs hos vuxna patienter som fick 150 mg irbesartan dagligen. En begränsad accumulering

av irbesartan (18%) i plasma sågs vid upprepad dosering en gång dagligen.

Nedsatt njurfunktion: hos patienter med nedsatt njurfunktion eller hos patienter i hemodialys är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Irbesartan avlägsnas ej genom hemodialys.

Nedsatt leverfunktion: hos patienter med mild till måttlig cirros är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Studier har ej genomförts på patienter med svårt nedsatt

leverfunktion.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Inga tecken på systemtoxicitet eller onormal toxicitet på målorgan förelåg vid kliniskt relevanta doser. I icke-kliniska säkerhetsstudier orsakade höga doser av irbesartan (≥ 250 mg/kg/dag hos råttor och ≥100 mg/kg/dag hos macaque-apor) en sänkning av laboratorievärden för röda blodkroppar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit). Hos råtta och macaque-apor inducerade irbesartan i mycket höga doser (≥ 500 mg/kg/dag) degenerativa förändringar i njurarna (såsom interstitiell nefrit, tubulär dilatation, basofila tubuli, ökade plasmakoncentrationer av urinämne och kreatinin) vilka anses sekundära till den hypotensiva effekten av läkemedlet som medförde minskad renal perfusion. Vidare

inducerade irbesartan hyperplasi/hypertrofi av de juxtaglomerulära cellerna (hos råttor vid doser

≥ 90 mg/kg/dag, hos macaque-apor vid doser ≥ 10 mg/kg/dag). Alla dessa förändringar ansågs orsakade av den farmakologiska effekten av irbesartan. För terapeutiska doser av irbesartan till människa, synes hyperplasin/hypertrofin av de juxtaglomerulära cellerna ej ha någon relevans.

Det fanns inga tecken på mutagenicitet, klastogenicitet eller karcinogenicitet.

I studier på han- och honråttor påverkades inte fertiliteten eller den reproduktiva förmåga , i te heller vid orala doser av irbesartan som orsakade viss parental toxicitet (från 50 till 650 mg/kg/dag),

inklusive mortalitet vid den högsta dosen. Ingen signifikant påverkan av antalet gulk oppar, implantationer eller levande foster observerades. Irbesartan påverkade inte avkommans överlevnad,

utveckling eller reproduktion. Djurstudier visar att radioisotopmärkt irbesa tan kan påvisas hos rått-

och kaninfoster. Irbesartan utsöndras i mjölken hos ammande råttor.

 

försäljning

för

 

Djurstudier med irbesartan visade på råttfoster övergående toxiska effekter (förstorat njurbäcken,

godkänt

 

hydrouretär eller subkutant ödem), som försvann efter födseln. Hos ka iner observerades abort eller tidig resorption vid doser, som hos modern orsakade signifikant toxicitet inklusive död. Inga

teratogena effekter sågs hos råtta eller kanin.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

längre

Tablettkärna:

 

 

Laktosmonohydrat

 

inte

Mikrokristallin cellulosa

 

 

 

 

 

Kroskarmellosnatrium

är

 

 

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

 

 

Hypromellos

 

 

 

Läkemedlet

 

 

 

Magnesiumstearat.

 

 

 

Filmdragering:

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol 400

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3Hållbarhet

4 år.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Kartong med 28, 56, 90 eller 98 filmdragerade tabletter i PVC/PVDC-Aluminium/PVDC blister. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pharmathen S.A.

 

 

 

 

 

försäljning

 

 

 

 

 

 

6, Dervenakion str.,

 

 

 

 

 

 

153 51 Pallini

 

 

 

 

 

 

Attiki, Grekland

 

 

 

 

 

 

Tel.: +30 210 66 65 067

 

 

 

 

 

 

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

för

 

EU/1/12/765/003

 

 

 

godkänt

 

EU/1/12/765/004

 

 

 

 

EU/1/12/765/008

 

 

 

 

 

 

EU/1/12/765/011

 

 

 

 

 

 

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

 

 

 

 

längre

 

 

 

Datum för första godkännande :13 April 2012

 

 

 

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

 

 

 

 

 

inte

 

 

 

 

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

 

 

 

 

 

Läkemedlet

är

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Sabervel 300 mg filmdragerade tabletter.

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 300 mg irbesartan.

Hjälpämne med känd effekt:

80 mg laktosmonohydrat per filmdragerad tablett.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

 

försäljning

 

 

3.

LÄKEMEDELSFORM

 

 

Filmdragerad tablett.

 

 

Vit, konkav, rund, filmdragerad tablett med 11 mm diameter.

för

 

4.

KLINISKA UPPGIFTER

 

 

 

4.1 Terapeutiska indikationer

Sabervel är indicerad för behandling av essentiell hypertonigodkänthos vuxna.

Det är också indicerat för behandling av njursjukdom h s vuxna patienter med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus, som del i en antihypertensiv läkemedelsregim (se avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1).

4.2 Dosering och administreringssättlängre

Dosering

Vanlig rekommenderad start och underhå sdos är 150 mg givet en gång dagligen, med eller utan föda. Sabervel givet i en dos av 150 mginten gång dagligen ger i allmänhet en bättre 24 timmars

blodtryckskontroll än 75 mg. Att s ar a behandlingen med 75 mg kan emellertid övervägas, särskilt

hos patienter i hemodialys och hos äldre över 75 år. är HosLäkemedletpatienter som inte är illfredsställande kontrollerade med 150 mg en gång dagligen, kan dosen av Sabervel ökas till 300 mg en gång dagligen, eller tillägg av andra blodtryckssänkande medel göras (se

avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1). Speciellt har tillägg av ett diuretikum som hydroklortiazid visats ha en additiv effekt till Sabervel (se avsnitt 4.5).

Hos hyp rt nsiva patienter med typ 2 diabetes bör behandlingen inledas med 150 mg irbesartan en gång daglig n och titreras upp till 300 mg en gång dagligen, vilket är att föredra som underhållsdos vid behandling av njursjukdom. Nyttan av Sabervel vid njursjukdom hos hypertensiva patienter med

typ 2 diabetes har visats i studier där irbesartan användes, vid behov med tillägg av andra antihypertensiva medel för att nå målblodtrycket (se avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1).

Speciella populationer

Nedsatt njurfunktion:ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion. En lägre startdos (75 mg) bör övervägas hos patienter i hemodialys (se avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion:ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med mild till måttlig nedsättning av leverfunktionen. Det finns ingen klinisk erfarenhet av patienter med svår nedsättning av leverfunktionen.

och 5.1).
andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.4 och 4.6).

Äldre patienter: även om man bör överväga att starta behandlingen med 75 mg en gång dagligen hos patienter över 75 år, är dosjustering vanligen inte nödvändig hos äldre.

Pediatrisk population: säkerheten och effekten av Sabervel hos barn upp till 18 år har inte fastställts. Tillgänglig data finns beskrivet i avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2, men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Administreringssätt

För oral användning.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne (se avsnittförsäljning6.1). Grav d tet i Samtidig användning av Sabervel och produkter som innehåller aliskiren är kontraindicerad hos

patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR < 60 ml/min/1,73 m2) ( e avsnitt 4.5

4.4 Varningar och försiktighet

Minskad intravaskulär volym: symtomatisk hypotension, särskilt ef er denförförsta dosen, kan

Renovaskulär hypertoni: det finns en ökad risk för allvarliggodkänthypotension och njurinsufficiens, när patienter med bilateral njurartärstenos eller stenos i artären till en enda fungerande njure behandlas med läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet. Även om detta inte är

förekomma hos patienter med hypovolemi och/eller natriumbrist efter kraftig diuretikabehandling, dietär saltrestriktion, diarré eller kräkningar. Innan behandling med Sabervel påbörjas bör dessa

tillstånd korrigeras.

dokumenterat med Sabervel, bör en liknande effekt förutses med angiotensin-II receptorantagonister.

Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation: när Sabervel användes till patienter med nedsatt

 

 

längre

njurfunktion, rekommenderas periodisk kontroll av serumkalium och serum-kreatinin nivåerna. Det

finns ingen erfarenhet av behandli g med Sabervel hos patienter som nyligen genomgått en

njurtransplantation.

inte

 

Hypertensiva patienter medärtyp 2 diabetes och njursjukdom: effekterna av irbesartan på såväl renala somLäkemedletkardiovaskulära händelser var inte enhetliga i alla subgrupper, enligt en analys som gjordes i receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

studien på patienter med framskriden njursjukdom. Framför allt föreföll de mindre fördelaktiga hos kvinnor och icke-vita personer (se avsnitt 5.1).

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt). Dubbel blockad av RAAS via kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning av en specialist, och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

Hyperkalemi: som med andra läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet kan hyperkalemi uppkomma under behandling med Sabervel, särskilt vid nedsatt njurfunktion, overt proteinuri beroende på diabetesrelaterad njursjukdom och/eller hjärtsvikt. Noggrann kontroll av serumkalium hos riskpatienter rekommenderas (se avsnitt 4.5).

Litium: kombinationen av litium och Sabervel rekommenderas ej (se avsnitt 4.5).

Aorta- och mitralklaffstenos, obstruktiv hypertrof kardiomyopati: som med andra kärldilaterare, skall särskild försiktighet iakttagas hos patienter med aorta- eller mitralklaffstenos, eller obstruktiv hypertrof kardiomyopati.

Primär aldosteronism: patienter med primär aldosteronism svarar i allmänhet inte på

blodtryckssänkande läkemedel som verkar genom hämning av renin-angiotensin systemet. Därför rekommenderas inte användning av Sabervel.

Allmänt: hos patienter, vars kärltonus och njurfunktion huvudsakligen är beroende av aktiviteten i

renin-angiotensin-aldosteronsystemet (t ex patienter med svår hjärtsvikt eller underliggandeförsäljning njursjukdom, inklusive njurartärsstenos) har behandling med ACE-hämmare eller angiotens -II

receptor antagonister, som påverkar detta system, förknippats med akut hypotension, azotem , oliguri

eller i sällsynta fall akut njursvikt. I likhet med alla blodtryckssänkande läkemedel, kan altför kraftig blodtryckssänkning hos patienter med ischemisk kardiomyopati eller ischemisk kardiovaskulär

sjukdom orsaka en hjärtinfarkt eller slaganfall.

Som observerats för ACE-hämmare förefaller irbesartan och de andra angiotensin antagonisterna sänka blodtrycket mindre effektivt hos svarta personer än hos icke-svarta, möjligen beroende på en högre prevalens av låg-renin aktivitet i den svarta hypertensiva populationenför(se avsnitt 5.1).

Graviditet: behandling med Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs) bör inte påbörjas under

graviditet.

Om inte fortsatt behandling med AIIRAs anses nödv

dig, bör patienter som planerar

graviditet,

erhålla alternativ blodtryckssänkande behandling där s

kerhetsprofilen är väl dokumenterad

för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med AIIRAs avbrytas

direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).

 

längre

Laktos: detta läkemedel innehåller laktos. Patient r m godkäntd något av följande sällsynta ärftliga tillstånd

bör inte använda detta läkemedel: galaktosintole ans, total laktasbrist eller glukos-galaktos-

malabsorption.

 

Pediatrisk population:

irbesartan har studerats i pediatriska populationer, ålder 6-16 år, men nuvarande

data är inte tillräckliga

som stöd för a utöka användningen till barn förrän ytterligare data blir

tillgängliga (se avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2).

 

 

inte

4.5 Interaktioner med and a läkemedel och övriga interaktioner

 

är

 

Diuretika och andra an ihypertensiva medel: andra antihypertensiva läkemedel kan förstärka den

blodtryckssänkanLäkemedlete effekten av irbesartan; emellertid har irbesartan med bibehållen säkerhet givits tillsammans m d an ra antihypertensiva medel, såsom betablockerare, långverkande

kalciumantagonister och tiazid-diuretika. Föregående behandling med höga doser diuretika kan medföra hypovolemi och risk för hypotension när behandling med Sabervel påbörjas (se avsnitt 4.4).

Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi

och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin- aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Kaliumsupplement och kaliumsparande diuretika: erfarenheter av användning av andra läkemedel, som påverkar renin-angiotensin-systemet, har visat att samtidig användning av kaliumsparande

diuretika, kaliumsupplement, saltersättningsmedel som innehåller kalium eller andra läkemedel, som kan höja serum-kalium nivåerna (t.ex. heparin), kan medföra ökningar i serum-kaliumkoncentrationen

och är däför inte att rekommendera (se avsnitt 4.4).

Litium: reversibla ökningar av serum-litiumkoncentration och toxicitet har rapporterats vid samtidig användning av litium med angiotensin converting enzyme hämmare. Liknande effekter har hittills

rapporterats i mycket sällsynta fall med irbesartan. Denna kombination rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.4). Om kombinationen bedöms vara nödvändig, rekommenderas noggrann kontroll av serum- litiumnivåerna.

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel: när angiotensin II-antagonister ges samtidigt med icke- steroida antiinflammatoriska läkemedel (dvs selektiva COX-2-hämmare, acetylsalicylsyra (> 3 g/dag)

och icke-selektiva NSAIDs) kan den antihypertensiva effekten försvagas.

Som för ACE-hämmare, kan samtidig användning av angiotensin II-antagonister och NSAIDs leda till en ökad risk för försämrad njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, och en ökning av serumkalium, särskilt hos patienter med redan dålig njurfunktion. Kombinationen skall ges med

försiktighet, särskilt till äldre. Patienterna skall vara adekvat hydrerade och detförsäljningbör övervägas att kontrollera njurfunktionen efter insättandet av samtidig behandling och regelbundet därefter.

Övrig information om interaktioner med irbesartan: i kliniska studier påverkades inte irbesartans farmakokinetik av hydroklortiazid. Irbesartan metaboliseras huvudsakligen av CYP2C9 och i mindre

utsträckning genom glukuronidering. Inga signifikanta farmakokinetiska eller fa makodynamiska interaktioner observerades då irbesartan gavs samtidigt med warfarin, ett läkemedel som metaboliseras av CYP2C9. Effekten av CYP2C9-inducerare, såsom rifampicin, på irbesaförtans armakokinetik har inte utvärderats. Digoxins farmakokinetik påverkades inte vid samtidig administrering av irbesartan.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet:

AIIRAs bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4). AIIRAs är

kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt 4.3 och 4.4).

 

 

 

 

 

godkänt

Epidemiologiska

data rörande risk för fosterskada ft r användning av ACE hämmare under

graviditetens första trimester är inte entydiga, en något ökad risk kan inte uteslutas. Det finns inga

kontrollerade epidemiologiska

data rörande risken för Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs),

 

 

 

 

längre

 

men motsvarande risker kan finnas för denna läkemedelgrupp. Om inte fortsatt AIIRAs behandling

anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ blodtryckssänkande

 

 

inte

 

 

behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid

konstaterad graviditet bör beha

dl

g med AIIRAs avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ

behandling påbörjas.

 

 

 

 

Det är känt att behandling med AIIRAs under andra och tredje trimestern kan inducera human

fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion,är

oligohydramnios, hämning av skallförbening) och neonatal

Läkemedlet

 

 

 

 

toxicitet (njursvikt, hypot nsion, hyperkalemi). (Se avsnitt 5.3).

Om exponering för AIIRAs förekommit under graviditetens andra trimester rekommenderas

ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

 

Spädbarn vars

ödrar har använt AIIRAs bör observeras noggrant med avseende på hypertension (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Amning:

Eftersom ingen information angående användning av Sabervel under amning finns, rekommenderas inte Sabervel utan i stället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil att

föredra under amning, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn. Det är okänt om irbesartan eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk.

Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska data från råttor har visat att metaboliter från irbesartan utsöndras i mjölk (för mer detaljer, se avsnitt 5.3).

Fertilitet

Irbesartan hade ingen effekt på fertiliteten hos råttor eller deras avkomma. Råttorna hade behandlats upp till de dosnivåer som inducerade de första tecknen på parental toxicitet (se avsnitt 5.3).

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts på förmågan att köra bil eller använda maskiner. Baserat på dess farmakodynamiska egenskaper är det ej troligt att irbesartan påverkar denna förmåga. Vid framförande av fordon eller användning av maskiner, bör hänsyn tagas till att yrsel eller trötthet kan inträffa under behandling.

4.8 Biverkningar

I placebokontrollerade studier på patienter med hypertoni, skilde sig den totala förekomsten av biverkningar ej åt mellan irbesartan (56,2%) och placebogrupperna (56,5%). Utsättning på grund av

biverkningar eller inverkan på laboratorievärden var mindre vanlig hos irbesartanbehandlade patienter (3,3%) än hos placebobehandlade patienter (4,5%). Förekomsten av biverkningar var inte relaterad till dos (inom rekommenderat dosområde), kön, ålder, ras eller behandlingstidens längd.

Hos hypertonipatienter med diabetes och med mikroalbuminuri och normal njurfunktion rapporterades ortostatisk yrsel och ortostatisk hypotension hos 0,5% av patienterna (dvs mindre vanliga), men mer frekvent än för placebo.

I tabellen nedan redovisas biverkningar rapporterade i placebokontrollerade studie , där 1 965 hypertonipatienter behandlades med irbesartan. Markeringar med en stjärna (*) anger biverkningar

som dessutom rapporterades hos > 2% av hypertonipatienter med diabetes, k onisk njurinsufficiens

och overt proteinuri, och i högre frekvens än för placebo.

försäljning

för

 

Frekvensen av biverkningar listade nedan definieras enligt följande konvention: mycket vanliga (>

1/10); vanliga (≥ 1/100 till < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000 till <

1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter

fallande allvarlighetsgrad.

 

 

 

 

Biverkningar som rapporterats sedan Sabervel introducerades på marknaden listas också. Dessa

biverkningar baseras på spontana rapporter.

godkänt

Immunsystemet:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

överkänslighetsreaktio er såsom angioödem, hudutslag och urtikaria

Metabolism och nutrition:

 

längre

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

hyperkalemi

 

 

 

 

 

inte

 

 

Centrala och perifera nervsystemet:

 

 

Vanliga:

yrsel, ortostatisk yrsel*

 

Ingen känd frekvens:

 

är

 

 

 

vertigo, huvudvärk

 

Öron och balansorgan:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

tinnitus

 

 

Hjärtat:

 

 

 

 

 

Mindre vanliga:

takykardi

 

 

Blodkärl:Läkemedlet

ortostatisk hypotoni*

 

Vanliga:

 

 

Mindre vanliga:

rodnad

 

 

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

 

Mindre vanliga:

hosta

 

 

 

Magtarmkanalen:

 

 

 

 

 

Vanliga:

illamående/kräkningar

 

Mindre vanliga:

diarré, dyspepsi/halsbränna

 

Ingen känd frekvens:

dysgeusi

 

 

 

 

 

 

 

Lever och gallvägar:

 

 

 

 

 

 

Mindre vanlig:

 

gulsot

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

hepatit, störd leverfunktion

 

 

 

Hud och subkutan vävnad:

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

leukocytoklastisk vaskulit

 

 

 

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

 

 

 

Vanliga:

 

muskuloskeletal smärta*

 

 

 

Ingen känd frekvens:

artralgi, myalgi (i några fall åtföljt av ökade plasmanivåer av kreatinkinas),

muskelkramper

 

 

 

 

 

 

försäljning

Njurar och urinvägar:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen känd frekvens:

nedsatt njurfunktion, inklusive fall av njursvikt hos riskpatienter (se avsnitt

4.4)

 

 

 

 

 

 

 

Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

 

 

 

 

Mindre vanliga:

 

sexuell dysfunktion

 

 

 

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

 

 

Vanliga:

 

trötthet

 

 

 

 

 

 

hos 29,4% av patienterna i irb sartangodkänt300 mg-gruppen och hos 22% av patienterna

Mindre vanliga:

 

bröstsmärta

 

 

för

 

Undersökningar:

 

 

 

 

 

 

 

Mycket vanliga:

hyperkalemi* uppträdde mer frekvent hos

iabetespatienter behandlade med

 

irbesartan än med placebo. Hos hypert nipatienter med diabetes och med

 

mikroalbuminuri

och normal njurfunktion

uppträdde hyperkalemi (≥ 5,5 mekv/l)

 

 

 

 

längre

 

 

 

 

i placebogruppen. Hos hype tonipatienter med diabetes och med kronisk

 

njurinsufficiens

och overt proteinuri uppträdde hyperkalemi (≥ 5,5 mekv/l) hos

 

46,3% av patienterna i irbesartangruppen och hos 26,3% av patienterna i

 

placebogruppen.

 

 

 

 

 

Vanliga:

 

inte

 

 

 

 

signifikanta ökningar av kreatinkinas i plasma sågs ofta (1,7%) hos

 

irbesartanbeha dlade personer. Ingen av dessa ökningar hade samband med

 

 

är

 

 

 

 

 

identifierba a, kliniska, muskuloskeletala händelser.

Hos 1,7% av hypertonipatienter med framskriden diabetesrelaterad njursjukdom

Pediatrisk population:

I en randomiserad studie på 318 hypertensiva barn och ungdomar, 6 till 16 år gamla, sågs följande biverkningar under den 3 veckor långa dubbel-blindfasen: huvudvärk (7,9%), hypotoni (2,2%), yrsel (1,9%), hosta (0,9%). Under den 26 veckor långa öppna studieperioden var de mest frekventa avvikelserna i laboratorievärden kreatininhöjningar (6,5%) och ökade CK värden hos 2% av barnen.

behandlad med irbesartan har en sänkning i hemoglobin*, som inte var kliniskt Läkemedletsignifikant, observerats.

4.9 Överdosering

Erfarenheter hos vuxna, som exponerats för doser på upp till 900 mg/dag i 8 veckor, visade ingen toxicitet. De troligaste effekterna av överdosering kan förväntas vara hypotension och takykardi; bradykardi skulle också kunna inträffa p g a överdosering. Ingen specifik information om behandling av överdosering med Sabervel är tillgänglig. Patienten skall övervakas noga och behandlingen bör

vara symtomatisk och understödjande. Föreslagna åtgärder inkluderar framkallande av kräkning och/eller magsköljning. Aktivt kol kan vara användbart vid behandling av överdosering. Irbesartan

avlägsnas ej genom hemodialys.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutiskt grupp: Angiotensin-II receptor antagonister, rena.

ATC-kod: C09C A04.

Verkningsmekanism: Irbesartan är en potent, oralt aktiv, selektiv angiotensin-II receptorantagonist

(typ AT1). Den förväntas blockera alla effekter av angiotensin-II, medierade via AT1 receptorn, oberoende av källa eller syntesväg för angiotensin-II. Den selektiva antagonismen mot angiotensin-II

(AT1) receptorerna ger ökningar i plasma-reninnivåerna och angiotensin-II-nivåerna och en sänkning av plasma-aldosteronkoncentrationen. Serumkalium påverkas ej signifikant av enbart irbesartan vid rekommenderade doser. Irbesartan hämmar ej ACE (kininas-II), ett enzym som genererar angiotensin- II och som också bryter ned bradykinin till inaktiva metaboliter. Irbesartan fordrar ej metabolsk aktivering.

Klinisk effekt:

försäljning

 

Hypertoni

 

Irbesartan sänker blodtrycket med minimal förändring av hjärtfrekvensen. Blodt yckssänkningen är

150-300 mg en gång dagligen sänker blodtrycken i liggande eller sittandeförställning vid dalvärde (dvs 24 timmar efter dosintag) med i medeltal 8-13/5-8 mmHg (systoliskt/diastoliskt) mer än placebo. Maximal blodtryckssänkning erhålles inom 3-6 timmar efter adminis rering och den

dosrelaterad vid dagliga engångsdoser med en tendens att plana ut vid doser över 300 mg. Doser på

blodtryckssänkande effekten bibehålles i minst 24 timmar. Efter 24 timmar var blodtrycksreduktionen

60-70% av det maximala diastoliska och systoliska svaret vid re ommenderade doser. Dosering en

gång dagligen med 150 mg gav en blodtryckssänkning med

al- och medelvärden under 24 timmar,

liknande den vid dosering två gånger dagligen med samma t

taldos.

Den blodtryckssänkande effekten av Irbesartan är tydliggodkäntinom 1-2 veckor, med maximal effekt 4-6 veckor efter behandlingens början. De antihypert nsiva effekterna bibehålles under långtidsterapi.

De blodtrycksänkande effekterna av irbesartanlängreoch diuretika av tiazid-typ är additiva. Hos patienter, som inte adekvat kontrolleras med enbart irbesartan, ger tillägg av en låg dos hydroklortiazid (12,5 mg) en gång dagligen en ytterligareinteplac bo-subtraherad sänkning av blodtrycket vid dalvärdet på 7- 10/3-6 mmHg (systoliskt/diastolisk ).

Efter avbrytande av behandlingen återgår blodt ycket gradvis till utgångsläget. Rebound-hypertoni har

ej observerats.

Effekten av Irbesartan påveärkas ej av ålder eller kön. Liksom med andra läkemedel, som påverkar

Det finns ingen kliniskt betydelsefull påverkan av urinsyra i serum eller utsöndringen av urinsyra i urinen.

renin-angiotensinsystemet, sva ar svarta hypertensiva patienter märkbart sämre på monoterapi med irbesartan.LäkemedletNär irbesar an ges tillsammans med en låg dos hydroklortiazid (t ex 12,5 mg dagligen), blir den antihypertensiva ff k en hos svarta patienter i det närmaste samma som hos vita.

Pediatrisk population

Hos 318 barn och ungdomar, 6 till 16 år gamla, med hypertoni eller i riskzonen (diabetes, hypertoni i släkten) utvärderades blodtrycksreduktionen av titrerade måldoser irbesartan 0,5 mg/kg (låg), 1,5

mg/kg (mellan) och 4,5 mg/kg (hög) under en 3 veckorsperiod. Efter tre veckor var reduktionen från utgångsvärdet i primär effektvariabel, dalvärdet för sittande systoliskt blodtryck (SeSBP), i medeltal

11,7 mmHg (låg dos), 9,3 mmHg (mellandos), 13,2 mmHg (hög dos). Ingen signifikant skillnad sågs mellan dessa doser. Korrigerad genomsnittlig förändring av dalvärdet för sittande diastoliskt blodtryck (SeDBP) var som följer: 3,8 mmHg (låg dos), 3,2 mmHg (mellandos), 5,6 mmHg (hög dos). Under en efterföljande tvåveckorsperiod, då patienterna re-randomiserades till antingen aktiv behandling eller placebo, hade patienter som fick placebo en ökning med 2,4 och 2,0 mmHg i SeSBP respektive

SeDBP, jämfört med ändringar på +0,1 och -0,3 mmHg hos dem som fick irbesartan i någon av doserna (se avsnitt 4.2).

Hypertoni och typ 2 diabetes med njursjukdom

IDNT studien (the Irbesartan Diabetic Nephropathy Trial) visar att irbesartan minskar progressionen av njursjukdom hos patienter med kronisk njurinsufficiens och overt proteinuri. IDNT var en dubbel-

blind, kontrollerad, morbiditets- och mortalitetsstudie, som jämförde Irbesartan, amlodipin och placebo. Långtidseffekterna (i genomsnitt 2,6 år) av Irbesartan på progression av njursjukdom och totalmortalitet undersöktes hos 1 715 patienter med hypertoni och typ 2 diabetes, proteinuri ≥ 900 mg/dag och serumkreatinin mellan 1,0-3,0 mg/dl. Patienterna titrerades från 75 mg till en underhållsdos på 300 mg Irbesartan, från 2,5 mg till 10 mg amlodipin eller placebo, beroende på tolerans. Patienterna i samtliga behandlingsgrupper fick som regel mellan 2 och 4 antihypertensiva

läkemedel (såsom diuretika, betablockerare, alfablockerare) för att nå ett på förhand definierat målblodtryck på ≤ 135/85 mmHg eller en sänkning av det systoliska trycket med 10 mmHg, om

utgångsvärdet var > 160 mmHg. Sextio procent (60%) av patienterna i placebogruppen nådde detta målblodtryck, medan andelen var 76% och 78% i irbesartan- respektive amlodipingruppen. Irbesartan

Subgrupper, baserade på kön, ras, ålder, diabetesvaraktighet, initialt blodtryck,försäljningserumkreatinin och albuminutsöndringshastighet, utvärderades med avseende på behandlingseffekt. I subgrupperna

reducerade signifikant den relativa risken i primär, kombinerad endpoint, som var dubblering av serumkreatinin, terminal njursjukdom (ESRD) och totalmortalitet. Cirka 33% av patienterna

irbesartangruppen nådde primär, renal, kombinerad endpoint jämfört med 39% och 41% i placebo-

respektive amlodipingruppen [20% relativ riskreduktion jämfört med placebo (p= 0,024) och 23%

relativ riskreduktion jämfört med amlodipin (p= 0,006)]. När de enskilda komponenterna av primär

endpoint analyserades, sågs ingen effekt på totalmortalitet, medan en positiv trend av eende sänkt

ESRD och en signifikant mindre dubblering av serumkreatinin observerades.

kvinnor och svarta, som representerade 32% respektive 26% av den totalaförstudiepopulationen, var den renala skyddseffekten inte tydlig, fastän konfidensintervallen inte u eslu er en sådan. Vad gäller

hos kvinnor i den irbesartanbaserde behandlingen jämförtgodkäntmed den amlodipinbaserade behandlingen, medan hospitalisering på grund av hjärtsvikt var r duc rad i totalpopulationen. Ingen bra förklaring till dessa fynd hos kvinnor har dock identifierats.

sekundär endpoint, som var fatala eller icke-fatala kardiovaskul ra hä delser, var det ingen skillnad

mellan de tre grupperna i totalpopulationen, medan en ökad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt sågs hos

kvinnor och en minskad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt sågs hos män i irbesartangruppen jämfört

med den placebobaserade behandlingen. En ökad incidens av icke-fatal hjärtinfarkt och stroke sågs

Studien IRMA 2 (the Effects of Irbesartan on Micoralbuminuria in Hypertensive Patients with Type 2

Diabetes Mellitus) visar att irbesartan 300 mg fördröjer progression till overt proteinuri hos patienter

 

längre

med mikroalbuminuri. IRMA 2 var n placebokontrollerad, dubbel-blind, morbiditetsstudie på 590

patienter med typ 2 diabetes, mikroalbuminuri (30-300 mg/dag) och normal njurfunktion

(serumkreatinin ≤ 1,5 mg/dl hos män och < 1,1 mg/dl hos kvinnor). I studien undersöktes

 

inte

långtidseffekterna (2 år) av I besartan på progression till klinisk (overt) proteinuri

är

 

(utsöndringshastigheten av albumin i urinen (UAER) > 300 mg/dag och en ökning i UAER med minst

dihydropyridin kalcium blockerare) lades till vid behov för att nå målblodtrycket. Medan jämförbart blodtryck uppnådd s i samtliga behandlingsgrupper nådde färre personer i irbesartan 300 mg gruppen (5,2%) än i placebogruppen (14,9%) och i irbesartan 150 mg gruppen (9,7%) endpoint overt proteinuri, vilket visar en 70% relativ riskreduktion jämfört med placebo (p= 0,0004) vid den högre dosen. En åtföljande förbättring av glomerulär filtrationshastighet (GFR) sågs inte under de första tre

30%Läkemedletfrån utgångsvärd ). Det på förhand definierade målblodtrycket var ≤ 135/85 mmHg. Ytterligare antihypertensiva läkemedel (dock inte ACE-hämmare, angiotensin-II receptor antagonister eller

månadernas behandling. Fördröjningen i progression till klinisk proteinuri var tydlig redan efter tre månader och fortsatte under 2-årsperioden. Regression till normoalbuminuri (< 30 mg/dag) var mer

frekvent i Irbesartan 300 mg gruppen (34%) än i placebogruppen (21%).

Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en

angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati. Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat

även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and RenalDisease Endpoints) var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus

och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom det fanns en ökad risk för oönskat utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i

aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-

försäljning

gruppen än i placebo-gruppen.

 

Efter oral administrering absorberas irbesartan väl: studier av den absoluta biotillgängligheten gav värden på c:a 60-80%. Samtidigt intag av föda har ingen signifikant inverkan på biotillgängligheten av irbesartan. Plasmaproteinbindningen är cirka 96% med försumbar bindning till

blodcellskomponenterna. Distributionsvolymen är 53-93 liter. Efter oralföreller intravenös

administrering av C-irbesartan utgörs 80-85% av radioaktiviteten i plasma av oförändrat irbesartan.

P450 enzymet CYP2C9; isoenzym CYP3A4 har försumbar effekt.

Irbesartan uppvisar linjär och dosproportionell farmakokinetik i dosområdet 10-600 mg. En proportionellt mindre ökning av den orala absorptionen observerades vid doser över 600 mg (två

Irbesartan metaboliseras i levern via glukuronidkonjugering och oxidering. Huvudmetabolit i plasma är irbesartanglukuronid (cirka 6%). In vitro-studier visargodkäntatt irbesar an primärt oxideras av cytokrom

gånger den rekommenderade maximaldosen); orsaken till detta är okänd. Maximal koncentration i plasma uppnås 1,5-2 timmar efter oral administrering. Totala och renala clearance är 157-176 respektive 3-3,5 ml/min. Den terminala längrehalveringstid n vid elimination av irbesartan är 11-15 timmar.

Steady state för plasmakoncentrationen uppnås inom 3 dagar efter påbörjande av dosering en gång

dagligen. Begränsad ackumulation av irbesartan (< 20%) ses i plasma efter upprepade doser en gång dagligen. I en studie har något högre plasmako centrationer av irbesartan observerats hos kvinnliga

hypertoniker. Det förelåg emellertid ingen skillnad i halveringstid och ackumulation av irbesartan. Dosjustering är ej nödvändig förintekvinnliga patienter. AUC och Cmax värden för irbesartan var också något högre för äldre patienter (≥65 år) än för yngre (18-40 år). Den terminala halveringstiden var dock inte signifikant förändärad. Dosjusteringar är ej nödvändiga hos äldre patienter.

IrbesartanLäkemedletoch dess me aboliter elimineras både via gallan och urinen. Efter antingen oral eller iv administrering av 14C-irb sartan återfinnes cirka 20% av radioaktiviteten i urinen och resterande del i

feces. Mindre än 2% av dosen utsöndras som oförändrat irbesartan i urinen.

Pediatrisk population

Irbesartans far akokinetik utvärderades hos 23 hypertensiva barn efter 4 veckors administrering av en eller flera dagliga doser irbesartan (2 mg/kg) upp till en maximal daglig dos på 150 mg. Av dessa 23 barn kunde 21 utvärderas med avseende på farmakokinetik i jämförelse med vuxna (12 barn över 12

år, nio barn mellan 6 och 12 år). Resultaten visade att Cmax, AUC och clearance var jämförbara med dem som sågs hos vuxna patienter som fick 150 mg irbesartan dagligen. En begränsad accumulering

av irbesartan (18%) i plasma sågs vid upprepad dosering en gång dagligen.

Nedsatt njurfunktion: hos patienter med nedsatt njurfunktion eller hos patienter i hemodialys är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Irbesartan avlägsnas ej genom hemodialys.

Nedsatt leverfunktion: hos patienter med mild till måttlig cirros är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Studier har ej genomförts på patienter med svårt nedsatt

leverfunktion.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Inga tecken på systemtoxicitet eller onormal toxicitet på målorgan förelåg vid kliniskt relevanta doser. I icke-kliniska säkerhetsstudier orsakade höga doser av irbesartan (≥ 250 mg/kg/dag hos råttor och ≥100 mg/kg/dag hos macaque-apor) en sänkning av laboratorievärden för röda blodkroppar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit). Hos råtta och macaque-apor inducerade irbesartan i mycket höga doser (≥ 500 mg/kg/dag) degenerativa förändringar i njurarna (såsom interstitiell nefrit, tubulär dilatation, basofila tubuli, ökade plasmakoncentrationer av urinämne och kreatinin) vilka anses sekundära till den hypotensiva effekten av läkemedlet som medförde minskad renal perfusion. Vidare

inducerade irbesartan hyperplasi/hypertrofi av de juxtaglomerulära cellerna (hos råttor vid doser

≥ 90 mg/kg/dag, hos macaque-apor vid doser ≥ 10 mg/kg/dag). Alla dessa förändringar ansågs orsakade av den farmakologiska effekten av irbesartan. För terapeutiska doser av irbesartan till människa, synes hyperplasin/hypertrofin av de juxtaglomerulära cellerna ej ha någon relevans.

Det fanns inga tecken på mutagenicitet, klastogenicitet eller karcinogenicitet.

I studier på han- och honråttor påverkades inte fertiliteten eller den reproduktiva förmåga , i te heller vid orala doser av irbesartan som orsakade viss parental toxicitet (från 50 till 650 mg/kg/dag),

inklusive mortalitet vid den högsta dosen. Ingen signifikant påverkan av antalet gulk oppar, implantationer eller levande foster observerades. Irbesartan påverkade inte avkommans överlevnad,

utveckling eller reproduktion. Djurstudier visar att radioisotopmärkt irbesa tan kan påvisas hos rått-

och kaninfoster. Irbesartan utsöndras i mjölken hos ammande råttor.

 

försäljning

för

 

Djurstudier med irbesartan visade på råttfoster övergående toxiska effekter (förstorat njurbäcken,

godkänt

 

hydrouretär eller subkutant ödem), som försvann efter födseln. Hos ka iner observerades abort eller tidig resorption vid doser, som hos modern orsakade signifikant toxicitet inklusive död. Inga

teratogena effekter sågs hos råtta eller kanin.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

längre

Tablettkärna:

 

 

Laktosmonohydrat

 

inte

Mikrokristallin cellulosa

 

 

 

 

 

Kroskarmellosnatrium

är

 

 

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

 

 

Hypromellos

 

 

 

Läkemedlet

 

 

 

Magnesiumstearat.

 

 

 

Filmdragering:

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol 400

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3Hållbarhet

4 år.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Kartong med 28, 56, 90 eller 98 filmdragerade tabletter i PVC/PVDC-Aluminium/PVDC blister. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pharmathen S.A.

 

 

 

 

 

försäljning

 

 

 

 

 

 

6, Dervenakion str.,

 

 

 

 

 

 

153 51 Pallini

 

 

 

 

 

 

Attiki, Grekland

 

 

 

 

 

 

Tel.: +30 210 66 65 067

 

 

 

 

 

 

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

för

 

EU/1/12/765/005

 

 

 

godkänt

 

EU/1/12/765/006

 

 

 

 

EU/1/12/765/009

 

 

 

 

 

 

EU/1/12/765/012

 

 

 

 

 

 

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

 

 

 

 

längre

 

 

 

Datum för första godkännande :13 April 2012

 

 

 

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

 

 

 

 

 

inte

 

 

 

 

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

 

 

 

 

 

Läkemedlet

är

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
  • Hjälp
  • Get it on Google Play
  • Om
  • Info on site by:

  • Presented by RXed.eu

  • 27558

    Listade receptbelagda läkemedel