Swedish
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Signifor (pasireotide) - H01CB05

Updated on site: 10-Oct-2017

Namn på medicineringSignifor
ATC-kodH01CB05
Ämnepasireotide
TillverkareNovartis Europharm Limited

Signifor

pasireotid

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Signifor. Det förklarar hur kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt läkemedlet och hur den kommit fram till sitt ställningstagande om att bevilja godkännande för försäljning och sina rekommendationer om hur läkemedlet ska användas.

Vad är Signifor?

Signifor är ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen pasireotid. Det finns som injektionsvätska, lösning för injektion under huden (0,3 mg, 0,6 mg och 0,9 mg) eller som pulver och lösning som ska blandas till en suspension för injektion i muskeln (20 mg, 40 mg och 60 mg).

Vad används Signifor för?

Signifor används till att behandla Cushings sjukdom hos vuxna när kirurgi har misslyckats eller inte är ett alternativ. Signifor används också för att behandla vuxna patienter med akromegali när kirurgi har misslyckats eller inte är ett alternativ och som inte tillräckligt kontrolleras med andra läkemedel som kallas ”somatostatinanaloger”.

Både Cushings sjukdom och akromegali orsakas av tumörer i hypofysen (en körtel som sitter på undersidan av hjärnan). Vid Cushings sjukdom orsakar tumören en överproduktion av ett hormon som kallas ACTH, vilket i sin tur stimulerar produktionen av för mycket kortisol (ett hormon som också kallas ”stresshormon” eftersom det frisätts som svar på stress). Vid akromegali orsakar tumören en för stor produktion av tillväxthormon (GH), som stimulerar produktionen av för mycket IGF-1 (insulin tillväxtfaktor 1).

Eftersom antalet patienter med dessa sjukdomar är litet, betraktas sjukdomarna som sällsynta och Signifor klassificerades som särläkemedel (ett läkemedel som används vid sällsynta sjukdomar).

Läkemedlet är receptbelagt.

Hur används Signifor?

För behandling av Cushings sjukdom ges Signifor som en injektion under huden vid en startdos på 0,6 mg två gånger om dagen på olika injektionsställen (övre delen av låren och buken är att föredra). Patienter ska få utbildning i hur de injicerar sig själva. Efter två månader ska patientens svar på behandling utvärderas, och dosen ska justeras på lämpligt sätt eller behandlingen avbrytas om ingen nytta ses. Om biverkningar uppträder kan dosen behöva sänkas tillfälligt. För patienter med måttliga leverproblem ska startdosen sänkas till 0,3 mg två gånger om dagen och den maximala rekommenderade dosen är 0,6 mg två gånger om dagen.

Hos patienter med akromegali ges Signifor som en långverkande injektion i muskeln i skinkan var fjärde vecka. Behandling startar med en dos på 40 mg var fjärde vecka, och ges av utbildad sjukvårdspersonal. Dosen kan behöva justeras i enlighet med responsen eller om inga biverkningar utvecklas. Den maximala rekommenderade dosen är 60 mg var fjärde vecka.

Mer information finns i bipacksedeln.

Hur verkar Signifor?

Pasireotid är en ”somatostatinanalog”, en kopia av det naturliga hormonet somatostatin som är känt för att blockera frisättningen av ACTH och GH. Receptorer för somatostatin kan påträffas i stora mängder i tumörceller, inklusive tumörer i hypofysen som orsakar Cushings sjukdom och akromegali. Liksom somatostatin binder pasireotid till dessa receptorer. Vid Cushings sjukdom medför detta att frisättningen av överflödigt ACTH blockeras, vilket i sin tur hjälper till att sänka de överflödiga kortisolhalterna i blodet så att symtomen av sjukdomen lindras. Vid akromegali blockerar Signifor frisättningen av överflödigt GH liksom IGF-1, och lindrar på så sätt symtomen av akromegali.

Hur har Signifors effekt undersökts?

Signifor studerades på 165 vuxna patienter med Cushings sjukdom där kirurgi inte var lämpligt. Patienter behandlades med Signifor vid antingen 0,6 mg två gånger om dagen eller 0,9 mg två gånger om dagen. Huvudmåttet på effekt var andelen patienter som fick en normaliserad kortisolhalt i urinen efter sex månader. Studien undersökte även andelen patienter som delvis svarade på behandling och vars kortisolhalt i urinen minskade med minst 50 procent efter sex månader.

För behandling av akromegali undersöktes Signifor i två huvudstudier. Den ena studien varade i

12 månader, omfattade 358 tidigare obehandlade patienter och jämförde Signifor med långverkande octreotid (en annan somatostatinanalog). Den andra studien omfattade 198 patienter vars sjukdom inte hade kontrollerats tillräckligt med kirurgi eller annan medicinsk behandling, och jämförde effekten av Signifor med den av långverkande octreotid eller lanreotid (en tredje somatostatinanalog) efter

24 veckors behandling. Vid slutet av båda studierna följdes patienterna i förlängningsfasen i upp till 14 månader.

I båda studierna var huvudmåttet på effekt andelen patienter som svarade på behandling, dvs. de vars GH- och IGF-1-halter sjönk till förhandsdefinierade värden (under 2,5 mikrogram/liter för GH eller inom normalgränserna för IGF-1).

Vilken nytta har Signifor visat vid studierna?

Signifor visade sig vara effektivt när det gällde att sänka kortisolhalten hos patienter med Cushings sjukdom. Studien visade att 15 procent av de patienter som fick 0,6 mg Signifor (12 av 82 patienter) och 26 procent av de patienter som fick 0,9 mg Signifor (21 av 80 patienter) hade normala kortisolhalter i urinen inom sex månader. Hos 34 procent av de patienter som fick 0,6 mg Signifor och

41 procent av de patienter som fick 0,9 mg Signifor minskade kortisolhalterna i urinen med minst 50 procent inom sex månader.

Signifor visade sig även vara effektivt när det gäller att sänka GH- och IGF-1-halterna hos patienter med akromegali. I den första studien svarade 31 procent (55 av 176) av patienterna som fick Signifor på behandling, jämfört med 19 procent (35 av 182) av patienterna som fick octreotid. I den andra studien svarade 15 procent (10 av 65) av patienterna som fick Signifor 40 mg och 20 procent (13 av 65) av patienterna som fick Signifor 60 mg på behandling, jämfört med inga av de 68 patienter som fick octreotid eller lanreotid.

Förlängningar av båda studierna bekräftade den långvariga nyttan med Signifor hos patienter med akromegali.

Vilka är riskerna med Signifor?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Signifor (uppträder hos fler än 1 av 10 patienter) hos patienter med Cushings sjukdom är hyperglykemi (hög blodsockernivå), diabetes, diarré, buksmärta (magont), illamående, kolelitiasis (gallstenar), reaktioner på injektionsstället, trötthet och förhöjd halt i blodet av glykosylerat hemoglobin (ett ämne som ger en indikation på hur väl blodglukosnivån kontrolleras). Hos patienter med akromegali är de vanligaste biverkningarna (uppträder hos fler än 1 av 10 patienter) hyperglykemi, diabetes, diarré och kolelitiasis. En fullständig förteckning över biverkningar som rapporterats för Signifor finns i bipacksedeln.

Signifor får inte ges till patienter med allvarliga leverproblem. En fullständig förteckning över restriktioner för Signifor finns i bipacksedeln.

Varför har Signifor godkänts?

CHMP fann att nyttan med Signifor är större än riskerna och rekommenderade att Signifor skulle godkännas för försäljning. Kommittén intog ståndpunkten att det visserligen var en liten andel patienter med Cushings sjukdom som svarade på behandling och som hade normaliserade kortisolhalter i urinen, men att Signifor kan vara till nytta för patienter när kirurgi har misslyckats eller inte är ett alternativ. Den ansåg dessutom att ett partiellt svar kan vara till nytta för dessa patienter. Efter två månaders behandling med Signifor är det möjligt att identifiera de patienter som svarar på behandling och att avbryta behandlingen hos dem som inte svarar.

CHMP ansåg även att de lämnade uppgifterna stödjer användningen av Signifor hos patienter med akromegali när kirurgi har misslyckats eller inte är ett alternativ och för vilka behandling med en annan somatostatinanalog inte fungerade.

Vad gäller Signifors säkerhet ansågs de identifierade biverkningarna vara hanterbara. Biverkningarna överensstämde även med andra läkemedel av samma klass, med undantag för hyperglykemi, som var mer frekvent och allvarligare hos akromegalipatienter som behandlades med Signifor. Även om kommittén fann att denna risk lätt kunde övervakas och hanteras med standardmässiga diabetesläkemedel ansåg CHMP att andra somatostatinanaloger först bör prövas hos patienter med akromegali och att användning av Signifor bör begränsas till dem vars tillstånd inte kontrollerades av dessa alternativa läkemedel.

Vad görs för att garantera säker och effektiv användning av Signifor?

En riskhanteringsplan har tagits fram för att se till att Signifor används så säkert som möjligt. I enlighet med denna plan har säkerhetsinformation tagits med i produktresumén och bipacksedeln för Signifor. Där anges också lämpliga försiktighetsåtgärder som vårdpersonal och patienter ska vidta.

Mer information om Signifor

Den 24 april 2012 beviljade Europeiska kommissionen ett godkännande för försäljning av Signifor som gäller i hela EU.

Det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) finns i sin helhet på EMA:s

webbplats ema.europa.eu/Find medicine/Human medicines/European Public Assessment Reports. Mer information om behandling med Signifor finns i bipacksedeln (ingår också i EPAR). Du kan också kontakta din läkare eller apotekspersonal.

Sammanfattningar av ställningstagandena om Signifor från kommittén för särläkemedel finns på EMA:s webbplats:

Cushings sjukdom

Akromegali

Denna sammanfattning uppdaterades senast 11-2014.

Kommentarer

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
  • Hjälp
  • Get it on Google Play
  • Om
  • Info on site by:

  • Presented by RXed.eu

  • 27558

    Listade receptbelagda läkemedel