Swedish
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

Tasmar (tolcapone) – Produktresumé - N04BX01

Updated on site: 10-Oct-2017

Namn på medicineringTasmar
ATC-kodN04BX01
Ämnetolcapone
TillverkareMeda AB

1.LÄKEMEDLETS NAMN

Tasmar 100 mg filmdragerade tabletter

2.KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 100 mg tolkapon.

Hjälpämnen med känd effekt: Varje tablett innehåller 7,5 mg laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Svagt gula till ljusgula, hexagonala, bikonvexa filmdragerade tabletter, märkta “TASMAR“ och “100” på ena sidan.

4.KLINISKA UPPGIFTER

4.1Terapeutiska indikationer

Tasmar är indicerat i kombination med levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa för patienter med levodopa-känslig idiopatisk Parkinsons sjukdom och motoriska fluktuationer, som inte svarar på eller är intoleranta mot andra katekol-O-metyltranferas COMT-hämmare (se avsnitt 5.1). Eftersom det finns en risk för potentiellt dödlig akut leverskada ska Tasmar inte betraktas som ett förstahandsval vid tilläggsterapi till levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Eftersom Tasmar endast ska användas i kombination med levodopa/benserazid och levodopa/karbidopa gäller förskrivningsinformationen för dessa levodopapreparat även vid samtidig användning med Tasmar.

4.2Dosering och administreringssätt

Dosering

Pediatrisk population

Tasmar rekommenderas inte till barn under 18 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt. Det finns ingen relevant indikation för användning av Tasmar till barn och ungdomar.

Äldre patienter

För äldre patienter rekommenderas inga dosjusteringar.

Patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3)

Tasmar är kontraindicerat till patienter med leversjukdom eller förhöjda leverenzymer.

Patienter med nedsatt njurfunktion: (se avsnitt 5.2)

För patienter med lätt till måttlig njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance 30 ml/min eller högre) rekommenderas inga dosjusteringar av Tasmar. Patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) skall behandlas med försiktighet. Det finns ingen tillgänglig information om hur tolkapon tolereras hos dessa patienter (se avsnitt 5.2)

Administreringssätt

Användningen av Tasmar är begränsad till förskrivning och kontroll av läkare som har erfarenhet av behandling av avancerad Parkinsons sjukdom.

Tasmar administreras oralt tre gånger dagligen. Tasmar kan tas med eller utan mat (se avsnitt 5.2).

Tasmartabletterna är filmdragerade och bör sväljas hela eftersom tolkapon har en bitter smak.

Tasmar kan kombineras med alla läkemedel innehållande levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa (se även avsnitt 4.5).

Den första dosen Tasmar för dagen bör tas tillsammans med den första dosen av levodopapreparatet för dagen och de följande doserna bör tas ungefär 6 respektive 12 timmar senare. Tasmar kan tas med eller utan mat (se avsnitt 5.2).

Den rekommenderade dosen för Tasmar är 100 mg tre gånger dagligen, och ges alltid som tillägg till levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa. Enbart under exceptionella omständigheter, när den förväntade och stegvis ökande kliniska förbättringen motiverar den ökade risken för leverreaktioner, kan dosen ökas till 200 mg tre gånger dagligen (se avsnitt 4.4 och 4.8). Om inte en klar klinisk förbättring kan ses inom 3 veckor efter behandlingsstart (oavsett dos) ska behandlingen med Tasmar avbrytas.

Den maximala terapeutiska dosen på 200 mg tre gånger dagligen får inte överskridas, eftersom det inte finns några belägg för att högre doser ger någon ytterligare klinisk effekt.

Leverfunktionen ska kontrolleras före start av behandling med Tasmar och sedan kontrolleras varannan vecka under det första behandlingsåret, var 4:e vecka under de följande 6 månaderna och var 8:e vecka därefter. Om dosen ökas till 200 mg tre gånger dagligen bör leverenzymer kontrolleras innan dosökningen och sedan enligt samma frekvens som anges ovan. (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Behandling med Tasmar ska också avbrytas om ALAT (alanin-aminotransferas) och/eller ASAT (aspartat-aminotransferas) överstiger den övre normalgränsen eller om symtom eller statusfynd tyder på begynnande leverinsufficiens (se avsnitt 4.4).

Justering av levodopa under Tasmarbehandling:

Eftersom Tasmar minskar nedbrytningen av levodopa i kroppen kan biverkningar, som beror på ökade levodopakoncentrationer, förekomma vid start av behandling med Tasmar. I kliniska prövningar behövde dygnsdosen av levodopa minskas hos fler än 70% av de patienter vars dagliga levodopaintag var >600 mg, eller om patienterna hade måttlig eller svår dyskinesi innan behandlingsstart.

I kliniska prövningar var minskningen av den dagliga levodopadosen i genomsnitt ca 30% hos de patienter för vilka en justering av levodopadosen var nödvändig. När Tasmarbehandling inleds bör alla patienter bli informerade både om vilka symtom för höga levodopadoser ger och vad som bör göras om dessa symtom uppträder.

Justering av levodopa när Tasmar utsätts:

Följande förslag baseras på farmakologiska överväganden och har inte utvärderats i kliniska studier. Levodopadosen ska inte minskas när Tasmarbehandlingen avbryts på grund av biverkningar som beror på för mycket levodopa. När Tasmarbehandlingen avbryts på grund av andra skäl än för mycket levodopa måste dock levodopadosen ökas till nivåer som är lika med eller högre än före Tasmarbehandlingens start, speciellt om patienten hade stora minskningar av dosen av levodopa när Tasmar sattes in. I samtliga fall ska patienterna instrueras om symtom på för lite levodopa och vad som bör göras om dessa symtom uppträder. Justeringar av levodopadosen krävs med stor sannolikhet inom 1-2 dagar efter avbrytande av Tasmarbehandling.

4.3Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen (tolkapon) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Tecken på leversjukdom eller förhöjda leverenzymer

Svår dyskinesi

Tidigare anamnes på malignt neuroleptikasyndrom (NMS) och/eller icke-traumatisk rabdomyolys eller hypertermi.

Feokromocytom

Behandling med icke selektiva monoaminoxidas (MAO) hämmare

4.4Varningar och försiktighetsmått

För att säkerställa en rimlig bedömning av förhållandet risk-nytta, får behandling med Tasmar endast inledas av läkare som har erfarenhet av behandling av avancerad Parkinsons sjukdom. Tasmar ska inte förskrivas innan en fullständig och informativ diskussion om riskerna har förts med patienten.

Behandling med Tasmar ska avbrytas om inte en avsevärd klinisk förbättring har observerats inom tre veckor efter behandlingens start oavsett dos.

Leverskada:

Eftersom det finns en risk för sällsynta men potentiellt dödliga akuta leverskador, är Tasmar enbart indicerat för behandling av patienter med levodopa-känslig idiopatisk Parkinsons sjukdom och motoriska fluktuationer som inte svarar på eller är intoleranta mot andra COMT-hämmare. Regelbunden kontroll av leverenzymer kan inte tillförlitligt prediktera förekomsten av fulminant hepatit. Det anses emellertid allmänt att en tidig upptäckt av läkemedelsinducerad leverskada tillsammans med omedelbar utsättning av det misstänkta läkemedlet ökar möjligheterna för tillfrisknande. Leverskador har oftast uppträtt mellan 1 månad och 6 månader efter behandlingstart. Dessutom har sent uppträdande hepatit efter ca 18 månaders behandling rapporterat i sällsynta fall. Det bör även noteras att kvinnliga patienter kan ha en högre risk för leverskada (se avsnitt 4.8).

Innan start av behandling: Om leverfunktionstesterna är onormala eller om det finns tecken på nedsatt leverfunktion, ska Tasmar inte förskrivas. Om Tasmar förskrivs ska patienten informeras om statusfynd och symtom som kan indikera en leverskada, och att kontakta läkaren omedelbart.

Under behandlingen: Leverfunktionen ska kontrolleras varannan vecka under det första behandlingsåret, var 4:e vecka under de följande 6 månaderna och var 8:e vecka därefter. Om dosen ökas till 200 mg tre gånger dagligen bör leverenzymer kontrolleras innan dosökningen och sedan enligt samma frekvens som anges ovan. Behandlingen ska omedelbart avbrytas om ALAT och/eller ASAT överskrider den övre normalgränsen eller om symtom eller tecken på begynnande leverinsufficiens (ihållande illamående, trötthet, letargi, anorexi, gulsot, mörkfärgad urin, klåda och ömhet i den övre högra kvadranten) utvecklas.

Om behandlingen avbryts: Patienter som visar tecken på akut leverskada under Tasmarbehandling och vars behandling avbryts kan ha en ökad risk för leverskada om Tasmar återinsätts. Därför är sådana patienter inte aktuella för ny behandling.

Malignt neuroleptikasyndrom (NMS):

Hos Parkinsonpatienter uppträder NMS vid avbrytande eller utsättande av dopaminerg-förhöjande läkemedel. Om symtom uppträder vid avbrytande av Tasmar bör läkare därför överväga att öka patientens levodopados (se avsnitt 4.2).

Enstaka fallrapporter som överensstämmer med NMS har förknippats med Tasmarbehandling. Symtomen uppträder normalt under Tasmarbehandlingen eller kort efter att Tasmar har satts ut. NMS karakteriseras av motoriska symtom (rigiditet, myoklonus och tremor), förändringar i det mentala status (upprördhet, förvirring, stupor och koma), förhöjd kroppstemperatur, autonom dysfunktion (instabilt blodtryck, takykardi) och förhöjt serumkreatinfosfokinas (CPK), som kan vara en följd av myolys. Diagnosen NMS bör övervägas även om inte samtliga ovanstående symtom finns. Vid en sådan diagnos ska Tasmar omedelbart sättas ut och patienten ska noggrant följas upp.

Innan start av behandling: För att reducera risken för NMS ska Tasmar inte förskrivas till patienter som tidigare haft NMS inklusive rabdomyolys eller hypertermi (se avsnitt 4.3). Patienter som

behandlas med ett flertal läkemedel som har effekt på olika delar av centrala nervsystemet (CNS) (t ex antidepressiva, neuroleptika, antikolinegika) kan ha en förhöjd risk för att utveckla NMS.

Impulskontrollstörning: Patienter bör regelbundet kontrolleras för utveckling av impulskontrollstörning. Patienter och vårdpersonal bör upplysas om att beteendemässiga symtom på impulskontrollstörning inkluderar patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässiga utgifter eller köp, hetsätning och tvångsmässigt ätande, dessa kan förekomma hos patienter som behandlats med dopaminagonister och/eller andra dopaminerga behandlingar såsom Tasmar i samband med levodopa behandling. Översyn av behandlingen rekommenderas om sådana symptom skulle utvecklas.

Dyskinesier, illamående och andra levodoparelaterade biverkningar: Patienter kan uppleva en ökning av de levodoparelaterade biverkningarna. Dessa biverkningar kan ofta lindras genom en minskning av levodopadosen (se avsnitt 4.2).

Diarré: I kliniska prövningar utvecklades diarré hos 16% respektive 18% av de patienter som fick Tasmar 100 mg tre gånger dagligen respektive 200 mg tre gånger dagligen, jämfört med 8% av de patienter som fick placebo. Diarré i samband med Tasmar började vanligtvis 2 till 4 månader efter påbörjad behandling. Diarré orsakade utsättning av läkemedlet hos 5% respektive 6% av de patienter som fick Tasmar 100 mg tre gånger dagligen respektive 200 mg tre gånger dagligen, jämfört med 1% av de patienter som fick placebo.

Interaktion med benserazid: På grund av interaktion mellan höga doser benserazid och tolkapon (vilket resulterar i ökade nivåer av benserazid) bör förskrivaren vara observant på dosrelaterade biverkningar, tills mer erfarenhet har erhållits (se avsnitt 4.5).

MAO-hämmare: Tasmar bör inte ges samtidigt med icke-selektiva monoaminoxidas (MAO) hämmare (t ex fenelzin och tranylcypromin). Kombinationen MAO-A och MAO-B hämmare är likvärdig med icke-selektiv MAO-hämning och bör därför inte ges tillsammans med Tasmar och levodopapreparat (se även avsnitt 4.5). Selektiva MAO-B hämmare bör inte ges i högre doser än rekommenderat (t ex selegilin 10 mg/dag) vid samtidig administrering med Tasmar.

Warfarin: Eftersom klinisk information avseende kombinationen av warfarin och tolkapon är begränsad bör koagulationsparametrar kontrolleras när dessa läkemedel ges samtidigt.

Särskilda patientgrupper: Patienter med svår njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance <30 ml/min) bör behandlas med försiktighet. Det finns ingen information om hur tolkapon tolereras i dessa populationer (se avsnitt 5.2).

Laktosintolerans: Tasmar innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos- galaktosmalabsorption.

4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Tasmar, som är en COMT-hämmare, är känd för att öka biotillgängligheten av samtidigt administrerat levodopa. Den påföljande ökningen av dopaminerg stimulering kan leda till dopaminerga biverkningar som observeras efter behandling med COMT-hämmare. De vanligast förekommande av dessa är ökad dyskinesi, illamående, kräkningar, buksmärta, synkope, ortostatiska besvär, förstoppning, sömnstörningar, sömnighet, hallucinationer.

Levodopa har förknippats med sömnighet och episoder av plötslig insomning. I mycket sällsynta fall har plötslig insomning under dagliga aktiviteteter, i vissa fall utan medvetenhet eller varningssignaler, rapporterats. Patienter måste informeras om detta och rådas att iaktta försiktighet när de kör bil eller använder maskiner under behandling med levodopa. Patienter som har upplevt sömnighet och/eller

episoder av plötslig insomning måste avhålla sig från att köra bil eller använda maskiner (se avsnitt 4.7). Dessutom bör en minskning av levodopadosen eller avbrytande av behandlingen övervägas.

Katekoler och andra läkemedel metaboliserade av katekol-O-metyltransferas (COMT): Tolkapon kan påverka farmakokinetiken hos läkemedel som metaboliseras av COMT. Ingen effekt har observerats på farmakokinetiken av COMT-substratet karbidopa. Interaktion har observerats med benserazid, vilket kan leda till ökade nivåer av benserazid och dess aktiva metabolit. Uppnådd effekt var beroende av benseraziddosen. Plasmakoncentrationen av benserazid, som observerades efter samtidig administrering av tolkapon och benserazid-25 mg/levodopa, var fortfarande inom de värden som observerats med enbart levodopa/benserazid. Efter samtidig administrering av tolkapon och benserazid-50 mg/levodopa, kan däremot plasmakoncentrationerna av benserazid öka och hamna över de nivåer som vanligtvis observeras med enbart levodopa/benserazid. Tolkapons effekt på farmakokinetiken hos andra läkemedel som metaboliseras med hjälp av COMT såsom α-metyldopa, dobutamin, apomorfin, adrenalin och isoprenalin har inte undersökts. Förskrivaren bör vara observant på biverkningar som orsakas av en förmodad ökning av plasmanivåerna av dessa läkemedel i kombination med Tasmar.

Effekten av tolkapon på andra läkemedels metabolism: På grund av affiniteten till CYP2C9 in vitro, kan tolkapon interagera med läkemedel vars clearance är beroende av denna metaboliseringsväg t ex tolbutamid och warfarin. I en interaktionsstudie ändrade tolkapon inte farmakokinetiken hos tolbutamid. Kliniskt relevanta interaktioner där CYP2C9 är involverat synes därför osannolik.

Eftersom den kliniska informationen är begränsad avseende kombinationen mellan warfarin och tolkapon, bör koagulationsparametrarna följas vid samtidig behandling med dessa läkemedel.

Läkemedel som ökar mängden katekolaminer: Eftersom tolkapon interagerar med metabolismen av katekolaminer, är en interaktion med andra läkemedel som påverkar katekolaminnivåer teoretiskt möjlig.

När Tasmar gavs tillsammans med levodopa/karbidopa och desipramin, förekom ingen signifikant förändring av blodtrycket, pulsfrekvensen eller plasmakoncentrationen av desipramin. Totalt sett ökade frekvensen biverkningar något. Dessa biverkningar var förutsägbara baserat på den kända biverkningsprofilen hos vardera av dessa tre läkemedel separat. Försiktighet bör därför iakttagas när potenta noradrenalinåterupptagshämmare såsom desipramin, maprotilin eller venlafaxin administreras till Parkinson-patienter som behandlas med Tasmar och levodopapreparat.

I kliniska prövningar har patienter som fått Tasmar/levodopapreparat rapporterat en liknande biverkningsprofil oberoende av om dessa administrerats tillsammans med selegilin (en MAO-B hämmare) eller inte.

4.6Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inte tillräckliga data från användningen av tolkapon hos gravida kvinnor. Därför bör Tasmar endast användas under graviditet om de potentiella fördelarna med behandlingen överväger de potentiella riskerna för fostret.

Amning

I djurstudier utsöndrades tolkapon i modersmjölk.

Säkerheten av tolkapon hos spädbarn är okänd, och kvinnor bör därför inte amma under behandling med Tasmar.

Fertilitet

Embryonal-fosterutvecklingstoxicitet hos råttor och kaniner har observerats efter administrering av tolkapon (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd.

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts.

Kliniska studier har inte givit några belägg för att Tasmar negativt påverkar patientens förmåga att köra eller att använda maskiner. Patienten bör ändå upplysas om att förmågan att köra bil och hantera maskiner kan vara nedsatt på grund av de symtom som Parkinsons sjukdom ger.

Tasmar, som är en COMT-hämmare, är känd för att öka biotillgängligheten av samtidigt administrerat levodopa. Den påföljande ökningen av dopaminerg stimulering kan leda till dopaminerga biverkningar som observeras efter behandling med COMT-hämmare. Patienter som behandlas med levodopa och uppvisar somnolens och/eller plötsliga sömnattacker ska informeras om att avstå från bilkörning eller aktiviteter, då sänkt medvetandegrad kan utsätta dem själva eller andra för risk för allvarlig skada eller död (t. ex. vid hantering av maskiner), till dess att attackerna eller somnolensen har upphört (se även avsnitt 4.4).

4.8Biverkningar

De vanligaste observerade biverkningarna förknippade med användning av Tasmar, vilka förekom mer frekvent än hos placebobehandlade patienter, listas i nedanstående tabell. Tasmar, som är en COMT- hämmare, är dock känd för att öka biotillgängligheten av samtidigt administrerat levodopa. Den påföljande ökningen av dopaminerg stimulering kan leda till dopaminerga biverkningar som observeras efter behandling med COMT-hämmare. De vanligast förekommande av dessa är ökad dyskinesi, illamående, kräkningar, buksmärta, synkope, ortostatiska besvär, förstoppning, sömnstörningar, sömnighet, hallucinationer.

Den enda biverkan som vanligtvis medfört utsättande av Tasmar i kliniska prövningar var diarré (se avsnitt 4.4).

Mycket vanliga (≥1/10) Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100) Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) Mycket sällsynta (<1/10 000),

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Erfarenhet av Tasmar från parallella, placebokontrollerade, randomiserade studier på patienter med Parkinsons sjukdom redovisas i följande tabell, vilken listar biverkningar med ett potentiellt samband med Tasmar.

En sammanfattning av potentiella Tasmar-relaterade biverkningar, med grovt räknade incidensnivåer, från placebokontrollerade prövningar i fas III:

Organsystem

Frekvens

Biverkningar

 

 

 

Infektioner och infestationer

Vanliga

Infektion i övre luftvägarna

Psykiska störningar

Mycket vanliga

Sömnstörningar

 

 

Starkt ökat drömmande

 

 

Somnolens

 

 

Förvirring

 

 

Hallucination

 

Sällsynta

Impulskontrollstörning*

 

 

(Ökad libido,

 

 

hypersexualitet, patologiskt

 

 

spelberoende, tvångsmässiga

 

 

utgifter eller köp, hetsätning

 

 

Organsystem

Frekvens

Biverkningar

 

 

 

 

 

och tvångsmässigt ätande (se

 

 

avsnitt 4.4))

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Dyskinesi

 

 

Dystoni

 

 

Huvudvärk

 

 

Yrsel

 

 

Somnolens

 

 

Ortostatism

 

Sällsynta

Malignt

 

 

neuroleptikasyndrom (se

 

 

avsnitt 4.4)

 

Vanliga

Hypokinesi

 

 

Synkope

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Illamående

 

 

Diarré

 

Vanliga

Kräkningar

 

 

Förstoppning

 

 

Muntorrhet

 

 

Buksmärta

 

 

Dyspepsi

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Anorexi

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Ökad transpiration

Njurar och urinvägar

Vanliga

Missfärgad urin

Allmänna symtom och/eller symtom vid

Vanliga

Bröstsmärta

administreringsstället

 

 

 

 

Influensa liknande sjukdom

Lever- och gallvägar

Mindre vanliga

Hepatocellulär skada, i

 

 

sällsynta fall med dödlig

 

 

utgång* (se avsnitt 4.4)

Undersökningar

Vanliga

Förhöjda nivåer av

 

 

alaninaminotransferas

 

 

(ALAT)

*: Biverkningar för vilka ingen frekvens kan beräknas från kliniska studier (dvs. där en viss biverkning inte har observerats i kliniska prövningar, men rapporterats efter lansering) är markerade med en asterisk (*), och frekvensen har beräknats i enlighet med EU-riktlinjer.

Förhöjda nivåer av alaninaminotransferas

Förhöjda ALAT-nivåer till mer än tre gånger över den övre normalgränsen förekom hos 1% av de patienter som fick 100 mg Tasmar tre gånger dagligen, och hos 3% av de patienter som fick 200 mg tre gånger dagligen. Förhöjda nivåer var ungefär dubbelt så vanligt hos kvinnor. Denna ökning uppträdde vanligtvis inom 6 till 12 veckor efter påbörjad behandling och var inte förknippad med några kliniska statusfynd eller symtom. Hos ungefär hälften av dessa patienter återgick transaminasvärdena spontant till de ursprungliga nivåerna under fortsatt behandling med Tasmar. Hos de övriga patienterna återgick transaminasvärderna till ursprungsnivåerna efter avslutad behandling.

Hepatocellulär skada

Sällsynta fall av svår hepatocellulär skada som lett till dödsfall har rapporterats efter marknadsintroduktionen (se avsnitt 4.4).

Malignt neuroleptikasyndrom

Enstaka patientfall med symtom som tyder på malignt neuroleptikasyndrom (se avsnitt 4.4) har rapporterats efter minskning eller avbrytande av Tasmarbehandling och efter introduktion av Tasmar, när detta åtföljdes av en signifikant dosreduktion av andra samtidigt administrerade dopaminerga läkemedel. Rabdomyolys, sekundärt till NMS eller svår dyskinesi, har även observerats.

Missfärgning av urinen: Tolkapon och dess metaboliter är gula och kan förorsaka en ofarlig intensifiering av färgen på patientens urin.

Impulskontrollstörning: Patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässiga utgifter eller köp, hetsätning och tvångsmässigt ätande kan förekomma hos patienter som behandlas med dopamin agonister och/eller andra dopaminerga behandlingar såsom Tasmar i samband med levodopa behandling (se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9Överdosering

Isolerade fall av antingen oavsiktliga eller avsiktliga överdoseringar med tolkapontabletter har rapporterats. De kliniska omständigheterna kring dessa fall är dock så olikartade att ingen generell slutsats kan dras från dem.

Den högsta dosen av tolkapon som administrerats till människa är 800 mg tre gånger dagligen, både med och utan samtidig administrering av levodopa, vilket skedde under en veckas prövning utförd på äldre, friska försökspersoner. Vid denna dos var den maximala tolkaponkoncentrationen i plasma ca 30 µg/ml (jämfört med 3 g/ml och 6 g/ml vid 100 mg tre gånger dagligen respektive 200 mg tre gånger dagligen av tolkapon). Illamående, kräkningar och yrsel observerades, framför allt i kombination med levodopa.

Tillvägagångssätt vid överdosering: Sjukhusvård rekommenderas. Allmänt understödjande behandling är indicerad. Baserat på de fysikalisk-kemiska egenskaperna hos substansen, är det osannolikt att hemodialys skulle förbättra tillståndet.

5.FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid parkinsonism, övriga dopaminerga medel, ATC-kod: N04BX01

Verkningsmekanism

Tolkapon är en oralt aktiv, selektiv och reversibel katekol-O-metyltransferas (COMT) hämmare. Samtidig administrering av levodopa och en aromatisk aminosyra dekarboxylashämmare (AADC-I) leder till en mer stabil levodopanivå i plasma genom en minskning av levodopas metabolism till 3- metoxy-4-hydroxy-L-fenylalanin (3-OMD).

Höga plasmanivåer av 3-OMD har förknippats med ett begränsat kliniskt svar på levodopabehandlingen hos Parkinson-patienter. Tolkapon reducerar markant bildningen av 3-OMD.

Farmakodynamisk effekt

Studier på friska försökspersoner har visat att tolkapon reversibelt hämmar erytrocyt COMT- aktiviteten efter oral administrering. Hämningen är nära relaterad till tolkapons plasmakoncentration. En tolkapondos på 200 mg ger en maximal hämning av i genomsnitt mer än 80% av erytrocyt COMT-

aktiviteten. Vid dosering med Tasmar 200 mg tre gånger dagligen är hämningen av erytrocyt COMT som lägst 30-45%, utan någon toleransutveckling.

En tillfällig förhöjning av erytrocyt COMT-aktiviteten, vilken översteg värdet före behandlingen, har observerats efter utsättande av tolkapon. I en studie på Parkinson-patienter bekräftades att efter avslutad behandling förekom ingen signifikant förändring av levodopas farmakokinetik eller av patientens kliniska svar på levodopa jämfört med utgångsläget.

När Tasmar administreras tillsammans med levodopa fördubblas approximativt den relativa biotillgängligheten (AUC) av levodopa. Detta beror på en minskning i clearance av L-dopa vilken orsakar en förlängning av den terminala eliminationshalveringstiden (t½β) hos levodopa. I huvudsak var den genomsnittliga maximala levodopakoncentrationen (Cmax) i plasma och tiden fram till maximum (tmax) opåverkade. Effekten inträder efter första dosen. Studier på friska försökspersoner och Parkinson-patienter har bekräftat att maximal effekt inträder efter 100-200 mg tolkapon. Nivåerna av 3-OMD i plasma var dosberoende och minskade markant när tolkapon gavs tillsammans med levodopa/AADC-I (aromatisk aminosyra dekarboxylashämmare) (benserazid eller karbidopa).

Tolkapons effekt på levodopas farmakokinetik är densamma för alla levodopa/benserazid och levodopa/karbidopapreparat. Detta innebär att den är oberoende av levodopados, förhållandet levodopa/dekarboxylashämmare (AADC-I) (benserazid eller karbidopa) och användningen av depåberedningar.

Klinisk Effekt och Säkerhet

Dubbel-blinda, placebokontrollerade kliniska prövningar har visat en signifikant minskning av OFF- tiden med ca 20-30% och en liknande ökning av ON-tiden, följt av minskad svårighetsgrad av symtomen hos fluktuerande patienter som får Tasmar. Prövarnas helhetsbedömning av effekten visade också på en signifikant förbättring.

En dubbel-blind prövning jämförde Tasmar med entakapon hos patienter med Parkinsons sjukdom vilka hade åtminstone tre timmars OFF-tid per dag på en optimerad levodopa-behandling. Det primära utfallet bestod av andelen patienter med en ökning av ON-tiden på 1 eller fler timmar (se Tabell 1).

Tabell 1. Primärt och sekundärt utfall av dubbel-blind prövning.

 

Entakapo

Tolkapon

p-värde

95% CI

 

n n=75

n=75

 

 

Primärt utfall

 

 

 

 

Antal (andel) med ≥1 timmes respons av ON-tid

32 (43%)

40 (53%)

p=0,191

-5,2;26,6

Sekundärt utfall

 

 

 

 

Antal (andel) med måttlig eller markant

19 (25%)

29 (39%)

p=0,080

-1,4;28,1

förbättring

 

 

 

 

Antal (andel) förbättrade avseende både primärt

13 (17%)

24 (32%)

NA

NA

och sekundärt utfall

 

 

 

 

5.2Farmakokinetiska uppgifter

Inom det terapeutiska intervallet är farmakokinetiken för tolkapon linjär och oberoende av samtidig administrering av levodopa/AADC-I (benserazid eller karbidopa).

Absorption: Tolkapon absorberas snabbt med ett tmax på ca 2 timmar. Den absoluta biotillgängligheten vid oral administrering är ca 65%. Tolkapon ackumuleras inte vid dosering 100 eller 200 mg tre gånger dagligen. Vid dessa doser är Cmax ca 3 µg/ml respektive 6 µg/ml. Födointag försenar och minskar absorptionen av tolkapon men den relativa biotillgängligheten av en tolkapondos tagen i samband med måltid är fortfarande 80-90%.

Distribution: Distributionsvolymen (Vss) av tolkapon är liten (9 l). Tolkapon distribueras inte i någon större omfattning till vävnader på grund av den höga plasmaproteinbindningen (>99,9%). In vitro- studier har visat att tolkapon i huvudsak binds till serumalbumin.

Metabolism/eliminering: Tolkapon metaboliseras nästan fullständigt före utsöndring och endast en liten mängd (0,5% av dosen) utsöndras oförändrad i urinen. Huvudsaklig metaboliseringsväg för tolkapon är konjugering till inaktiv glukuronid. Dessutom metyleras föreningen av COMT till 3-O- metyl-tolkapon och metaboliseras av cytokromerna P450 3A4 och P450 2A6 till en primär alkohol (hydroxylering av metylgruppen), som senare även oxideras till karboxylsyra. Reduktion till en förmodad (putativ) amin och påföljande N-acetylering förekommer i mindre omfattning. Efter peroral administrering utsöndras 60% av läkemedlet och dess metaboliter i urinen och 40% i feces.

Tolkapon är ett lågextraktionsläkemedel (extraktionsförhållande = 0,15) med ett måttligt systemiskt clearance på ca 7 l/h. Halveringstiden (t½β) för tolkapon är ca 2 timmar.

Nedsatt leverfunktion: Tasmar är kontraindicerat för patienter med leversjukdom eller förhöjda leverenzymer p.g.a. risken för leverskada som observerats under användning. En prövning utförd på patienter med nedsatt leverfunktion har visat att måttlig icke-cirrotisk leversjukdom inte påverkar farmakokinetiken hos tolkapon. Däremot minskade clearance av obundet tolkapon med nästan 50% hos patienter med måttlig cirrotisk leversjukdom. Denna minskning kan fördubbla den genomsnittliga koncentrationen av obundet läkemedel.

Nedsatt njurfunktion: Farmakokinetiken hos tolkapon har inte undersökts hos patienter med nedsatt njurfunktion. Relationen mellan njurfunktionen och farmakokinetiken hos tolkapon har dock undersökts med hjälp av populationsfarmakokinetik under kliniska prövningar. Uppgifter från mer än 400 patienter har visat att trots en stor variation i kreatininclearancevärden (30-130 ml/min) påverkades inte farmakokinetiken hos tolkapon av njurfunktionen. Förklaringen till detta kan vara att endast en obetydlig mängd av oförändrat tolkapon utsöndras i urinen och huvudmetaboliten, tolkapon- glukuroniden, utsöndras både i urin och via gallan (feces).

5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa. Karcinogenicitet, mutagenes: I en 24 månaders karcinogenicitetsstudie fick 3% och 5% av råttorna i mellan- respektive högdosgrupperna njurepitelcellstumörer (adenom eller karcinom). Inga tecken på njurtoxicitet sågs dock i lågdosgruppen. En ökad incidens av livmoderadenokarcinom återfanns i högdosgruppen i karcinogenicitetsstudien på råtta. Inga liknande fynd på njure sågs i karcinogenicitetstudierna på mus eller hund.

Mutagenes: En komplett serie av mutagenicitetsstudier visade att Tolkapon inte är genotoxiskt.

Reproduktionstoxicitet: När endast tolkapon gavs, visade det sig varken vara teratogent eller ha några relevanta effekter på fertiliteten.

6.FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärnan:

Kalciumvätefosfat

Mikrokristallin cellulosa

Povidon K30

Natriumstärkelseglykolat

Laktos

Talk

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Hydroxipropylmetylcellulosa

Talk

Gul järnoxid

Etylcellulosa

Titandioxid

Triacetin

Natriumlaurilsulfat

6.2Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3Hållbarhet

5 år.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5Förpackningstyp och innehåll

Tasmar finns i PVD/PE/PVDC blister (förpackningsstorlekar 30 och 60 filmdragerade tabletter) och i ambrafärgade glasburkar utan torkmedel (förpackningsstorlek 30, 60, 100 och 200 f filmdragerade tabletter).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6Anvisningar för användning och hantering samt destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

7.INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Meda AB

Pipers väg 2A

S-170 09 Solna

Sverige

8.NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/97/044/001-3, 7, 8, 10

9.DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för första godkännandet: 27 augusti 1997

Förnyat godkännande: 31 augusti 2004

Datum för senast förnyat godkännande: 21 jul 2014

10.DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Tasmar 200 mg filmdragerade tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 200 mg tolkapon.

Hjälpämnen med känd effekt: Varje tablett innehåller 15 mg laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Orangegula till brungula, hexagonala, bikonvexa filmdragerade tabletter, märkta “TASMAR“ och “200” på ena sidan.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Tasmar är indicerat i kombination med levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa för patienter med levodopa-känslig idiopatisk Parkinsons sjukdom och motoriska fluktuationer, som inte svarar på eller är intoleranta mot andra katekol-O-metyltranferas COMT-hämmare (se avsnitt 5.1). Eftersom det finns en risk för potentiellt dödlig akut leverskada ska Tasmar inte betraktas som ett förstahandsval vid tilläggsterapi till levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Eftersom Tasmar endast ska användas i kombination med levodopa/benserazid och levodopa/karbidopa gäller förskrivningsinformationen för dessa levodopapreparat även vid samtidig användning med Tasmar.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Pediatrisk population

Tasmar rekommenderas inte till barn under 18 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt. Det finns ingen relevant indikation för användning av Tasmar till barn och ungdomar.

Äldre patienter

För äldre patienter rekommenderas inga dosjusteringar.

Patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3)

Tasmar är kontraindicerat till patienter med leversjukdom eller förhöjda leverenzymer.

Patienter med nedsatt njurfunktion: (se avsnitt 5.2)

För patienter med lätt till måttlig njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance 30 ml/min eller högre) rekommenderas inga dosjusteringar av Tasmar. Patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) skall behandlas med försiktighet. Det finns ingen tillgänglig information om hur tolkapon tolereras hos dessa patienter (se avsnitt 5.2)

Administreringssätt

Användningen av Tasmar är begränsad till förskrivning och kontroll av läkare som har erfarenhet av behandling av avancerad Parkinsons sjukdom.

Tasmar administreras oralt tre gånger dagligen. Tasmar kan tas med eller utan mat (se avsnitt 5.2).

Tasmartabletterna är filmdragerade och bör sväljas hela eftersom tolkapon har en bitter smak.

Tasmar kan kombineras med alla läkemedel innehållande levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa (se även avsnitt 4.5).

Den första dosen Tasmar för dagen bör tas tillsammans med den första dosen av levodopapreparatet för dagen och de följande doserna bör tas ungefär 6 respektive 12 timmar senare. Tasmar kan tas med eller utan mat (se avsnitt 5.2).

Den rekommenderade dosen för Tasmar är 100 mg tre gånger dagligen, och ges alltid som tillägg till levodopa/benserazid eller levodopa/karbidopa. Enbart under exceptionella omständigheter, när den förväntade och stegvis ökande kliniska förbättringen motiverar den ökade risken för leverreaktioner, kan dosen ökas till 200 mg tre gånger dagligen (se avsnitt 4.4 och 4.8). Om inte en klar klinisk förbättring kan ses inom 3 veckor efter behandlingsstart (oavsett dos) ska behandlingen med Tasmar avbrytas. Den maximala terapeutiska dosen på 200 mg tre gånger dagligen får inte överskridas, eftersom det inte finns några belägg för att högre doser ger någon ytterligare klinisk effekt.

Leverfunktionen ska kontrolleras före start av behandling med Tasmar och sedan kontrolleras varannan vecka under det första behandlingsåret, var 4:e vecka under de följande 6 månaderna och var 8:e vecka därefter. Om dosen ökas till 200 mg tre gånger dagligen bör leverenzymer kontrolleras innan dosökningen och sedan enligt samma frekvens som anges ovan. (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Behandling med Tasmar ska också avbrytas om ALAT (alanin-aminotransferas) och/eller ASAT (aspartat-aminotransferas) överstiger den övre normalgränsen eller om symtom eller statusfynd tyder på begynnande leverinsufficiens (se avsnitt 4.4).

Justering av levodopa under Tasmarbehandling:

Eftersom Tasmar minskar nedbrytningen av levodopa i kroppen kan biverkningar, som beror på ökade levodopakoncentrationer, förekomma vid start av behandling med Tasmar. I kliniska prövningar behövde dygnsdosen av levodopa minskas hos fler än 70% av de patienter vars dagliga levodopaintag var >600 mg, eller om patienterna hade måttlig eller svår dyskinesi innan behandlingsstart.

I kliniska prövningar var minskningen av den dagliga levodopadosen i genomsnitt ca 30% hos de patienter för vilka en justering av levodopadosen var nödvändig. När Tasmarbehandling inleds bör alla patienter bli informerade både om vilka symtom för höga levodopadoser ger och vad som bör göras om dessa symtom uppträder.

Justering av levodopa när Tasmar utsätts:

Följande förslag baseras på farmakologiska överväganden och har inte utvärderats i kliniska studier. Levodopadosen ska inte minskas när Tasmarbehandlingen avbryts på grund av biverkningar som beror på för mycket levodopa. När Tasmarbehandlingen avbryts på grund av andra skäl än för mycket levodopa måste dock levodopadosen ökas till nivåer som är lika med eller högre än före Tasmarbehandlingens start, speciellt om patienten hade stora minskningar av dosen av levodopa när Tasmar sattes in. I samtliga fall ska patienterna instrueras om symtom på för lite levodopa och vad som bör göras om dessa symtom uppträder. Justeringar av levodopadosen krävs med stor sannolikhet inom 1-2 dagar efter avbrytande av Tasmarbehandling.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen (tolkapon) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Tecken på leversjukdom eller förhöjda leverenzymer

Svår dyskinesi

Tidigare anamnes på malignt neuroleptikasyndrom (NMS) och/eller icke-traumatisk rabdomyolys eller hypertermi.

Feokromocytom

Behandling med icke selektiva monoaminoxidas (MAO) hämmare

4.4 Varningar och försiktighetsmått

För att säkerställa en rimlig bedömning av förhållandet risk-nytta, får behandling med Tasmar endast inledas av läkare som har erfarenhet av behandling av avancerad Parkinsons sjukdom. Tasmar ska inte förskrivas innan en fullständig och informativ diskussion om riskerna har förts med patienten.

Behandling med Tasmar ska avbrytas om inte en avsevärd klinisk förbättring har observerats inom tre veckor efter behandlingens start oavsett dos.

Leverskada:

Eftersom det finns en risk för sällsynta men potentiellt dödliga akuta leverskador, är Tasmar enbart indicerat för behandling av patienter med levodopa-känslig idiopatisk Parkinsons sjukdom och motoriska fluktuationer som inte svarar på eller är intoleranta mot andra COMT-hämmare. Regelbunden kontroll av leverenzymer kan inte tillförlitligt prediktera förekomsten av fulminant hepatit. Det anses emellertid allmänt att en tidig upptäckt av läkemedelsinducerad leverskada tillsammans med omedelbar utsättning av det misstänkta läkemedlet ökar möjligheterna för tillfrisknande. Leverskador har oftast uppträtt mellan 1 månad och 6 månader efter behandlingstart. Dessutom har sent uppträdande hepatit efter ca 18 månaders behandling rapporterat i sällsynta fall. Det bör även noteras att kvinnliga patienter kan ha en högre risk för leverskada (se avsnitt 4.8).

Innan start av behandling: Om leverfunktionstesterna är onormala eller om det finns tecken på nedsatt leverfunktion, ska Tasmar inte förskrivas. Om Tasmar förskrivs ska patienten informeras om statusfynd och symtom som kan indikera en leverskada, och att kontakta läkaren omedelbart.

Under behandlingen: Leverfunktionen ska kontrolleras varannan vecka under det första behandlingsåret, var 4:e vecka under de följande 6 månaderna och var 8:e vecka därefter. Om dosen ökas till 200 mg tre gånger dagligen bör leverenzymer kontrolleras innan dosökningen och sedan enligt samma frekvens som anges ovan. Behandlingen ska omedelbart avbrytas om ALAT och/eller ASAT överskrider den övre normalgränsen eller om symtom eller tecken på begynnande leverinsufficiens (ihållande illamående, trötthet, letargi, anorexi, gulsot, mörkfärgad urin, klåda och ömhet i den övre högra kvadranten) utvecklas.

Om behandlingen avbryts: Patienter som visar tecken på akut leverskada under Tasmarbehandling och vars behandling avbryts kan ha en ökad risk för leverskada om Tasmar återinsätts. Därför är sådana patienter inte aktuella för ny behandling.

Malignt neuroleptikasyndrom (NMS):

Hos Parkinsonpatienter uppträder NMS vid avbrytande eller utsättande av dopaminerg-förhöjande läkemedel. Om symtom uppträder vid avbrytande av Tasmar bör läkare därför överväga att öka patientens levodopados (se avsnitt 4.2).

Enstaka fallrapporter som överensstämmer med NMS har förknippats med Tasmarbehandling. Symtomen uppträder normalt under Tasmarbehandlingen eller kort efter att Tasmar har satts ut. NMS karakteriseras av motoriska symtom (rigiditet, myoklonus och tremor), förändringar i det mentala status (upprördhet, förvirring, stupor och koma), förhöjd kroppstemperatur, autonom dysfunktion (instabilt blodtryck, takykardi) och förhöjt serumkreatinfosfokinas (CPK), som kan vara en följd av myolys. Diagnosen NMS bör övervägas även om inte samtliga ovanstående symtom finns. Vid en sådan diagnos ska Tasmar omedelbart sättas ut och patienten ska noggrant följas upp.

Innan start av behandling: För att reducera risken för NMS ska Tasmar inte förskrivas till patienter som tidigare haft NMS inklusive rabdomyolys eller hypertermi (se avsnitt 4.3). Patienter som behandlas med ett flertal läkemedel som har effekt på olika delar av centrala nervsystemet (CNS) (t ex antidepressiva, neuroleptika, antikolinegika) kan ha en förhöjd risk för att utveckla NMS.

Impulskontrollstörning: Patienter bör regelbundet kontrolleras för utveckling av impulskontrollstörning. Patienter och vårdpersonal bör upplysas om att beteendemässiga symtom på impulskontrollstörning inkluderar patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässiga utgifter eller köp, hetsätning och tvångsmässigt ätande, dessa kan förekomma hos patienter som behandlats med dopaminagonister och/eller andra dopaminerga behandlingar såsom Tasmar i samband med levodopa behandling. Översyn av behandlingen rekommenderas om sådana symptom skulle utvecklas.

Dyskinesier, illamående och andra levodoparelaterade biverkningar: Patienter kan uppleva en ökning av de levodoparelaterade biverkningarna. Dessa biverkningar kan ofta lindras genom en minskning av levodopadosen (se avsnitt 4.2).

Diarré: I kliniska prövningar utvecklades diarré hos 16% respektive 18% av de patienter som fick Tasmar 100 mg tre gånger dagligen respektive 200 mg tre gånger dagligen, jämfört med 8% av de patienter som fick placebo. Diarré i samband med Tasmar började vanligtvis 2 till 4 månader efter påbörjad behandling. Diarré orsakade utsättning av läkemedlet hos 5% respektive 6% av de patienter som fick Tasmar 100 mg tre gånger dagligen respektive 200 mg tre gånger dagligen, jämfört med 1% av de patienter som fick placebo.

Interaktion med benserazid: På grund av interaktion mellan höga doser benserazid och tolkapon (vilket resulterar i ökade nivåer av benserazid) bör förskrivaren vara observant på dosrelaterade biverkningar, tills mer erfarenhet har erhållits (se avsnitt 4.5).

MAO-hämmare: Tasmar bör inte ges samtidigt med icke-selektiva monoaminooxidas (MAO) hämmare (t ex fenelzin och tranylcypromin). Kombinationen MAO-A och MAO-B hämmare är likvärdig med icke-selektiv MAO-hämning och bör därför inte ges tillsammans med Tasmar och levodopapreparat (se även avsnitt 4.5). Selektiva MAO-B hämmare bör inte ges i högre doser än rekommenderat (t ex selegilin 10 mg/dag) vid samtidig administrering med Tasmar.

Warfarin: Eftersom klinisk information avseende kombinationen av warfarin och tolkapon är begränsad bör koagulationsparametrar kontrolleras när dessa läkemedel ges samtidigt.

Särskilda patientgrupper: Patienter med svår njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance <30 ml/min) bör behandlas med försiktighet. Det finns ingen information om hur tolkapon tolereras i dessa populationer (se avsnitt 5.2).

Laktosintolerans: Tasmar innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos- galaktosmalabsorption.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Tasmar, som är en COMT-hämmare, är känd för att öka biotillgängligheten av samtidigt administrerat levodopa. Den påföljande ökningen av dopaminerg stimulering kan leda till dopaminerga biverkningar som observeras efter behandling med COMT-hämmare. De vanligast förekommande av dessa är ökad dyskinesi, illamående, kräkningar, buksmärta, synkope, ortostatiska besvär, förstoppning, sömnstörningar, sömnighet, hallucinationer.

Levodopa har förknippats med sömnighet och episoder av plötslig insomning. I mycket sällsynta fall har plötslig insomning under dagliga aktiviteteter, i vissa fall utan medvetenhet eller varningssignaler, rapporterats. Patienter måste informeras om detta och rådas att iaktta försiktighet när de kör bil eller

använder maskiner under behandling med levodopa. Patienter som har upplevt sömnighet och/eller episoder av plötslig insomning måste avhålla sig från att köra bil eller använda maskiner. Dessutom bör en minskning av levodopadosen eller avbrytande av behandlingen övervägas (se avsnitt 4.7).

Katekoler och andra läkemedel metaboliserade av katekol-O-metyltransferas (COMT): Tolkapon kan påverka farmakokinetiken hos läkemedel som metaboliseras av COMT. Ingen effekt har observerats på farmakokinetiken av COMT-substratet karbidopa. Interaktion har observerats med benserazid, vilket kan leda till ökade nivåer av benserazid och dess aktiva metabolit. Uppnådd effekt var beroende av benseraziddosen. Plasmakoncentrationen av benserazid, som observerades efter samtidig administrering av tolkapon och benserazid-25 mg/levodopa, var fortfarande inom de värden som observerats med enbart levodopa/benserazid. Efter samtidig administrering av tolkapon och benserazid-50 mg/levodopa, kan däremot plasmakoncentrationerna av benserazid öka och hamna över de nivåer som vanligtvis observeras med enbart levodopa/benserazid. Tolkapons effekt på farmakokinetiken hos andra läkemedel som metaboliseras med hjälp av COMT såsom α-metyldopa, dobutamin, apomorfin, adrenalin och isoprenalin har inte undersökts. Förskrivaren bör vara observant på biverkningar som orsakas av en förmodad ökning av plasmanivåerna av dessa läkemedel i kombination med Tasmar.

Effekten av tolkapon på andra läkemedels metabolism: På grund av affiniteten till CYP2C9 in vitro, kan tolkapon interagera med läkemedel vars clearance är beroende av denna metaboliseringsväg t ex tolbutamid och warfarin. I en interaktionsstudie ändrade tolkapon inte farmakokinetiken hos tolbutamid. Kliniskt relevanta interaktioner där CYP2C9 är involverat synes därför osannolik.

Eftersom den kliniska informationen är begränsad avseende kombinationen mellan warfarin och tolkapon, bör koagulationsparametrarna följas vid samtidig behandling med dessa läkemedel.

Läkemedel som ökar mängden katekolaminer: Eftersom tolkapon interagerar med metabolismen av katekolaminer, är en interaktion med andra läkemedel som påverkar katekolaminnivåer teoretiskt möjlig.

När Tasmar gavs tillsammans med levodopa/karbidopa och desipramin, förekom ingen signifikant förändring av blodtrycket, pulsfrekvensen eller plasmakoncentrationen av desipramin. Totalt sett ökade frekvensen biverkningar något. Dessa biverkningar var förutsägbara baserat på den kända biverkningsprofilen hos vardera av dessa tre läkemedel separat. Försiktighet bör därför iakttagas när potenta noradrenalinåterupptagshämmare såsom desipramin, maprotilin eller venlafaxin administreras till Parkinson-patienter som behandlas med Tasmar och levodopapreparat.

I kliniska prövningar har patienter som fått Tasmar/levodopapreparat rapporterat en liknande biverkningsprofil oberoende av om dessa administrerats tillsammans med selegilin (en MAO-B hämmare) eller inte.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inte tillräckliga data från användningen av tolkapon hos gravida kvinnor. Därför bör Tasmar endast användas under graviditet om de potentiella fördelarna med behandlingen överväger de potentiella riskerna för fostret.

Amning

I djurstudier utsöndrades tolkapon i modersmjölk.

Säkerheten av tolkapon hos spädbarn är okänd, och kvinnor bör därför inte amma under behandling med Tasmar.

Fertilitet

Embryonal-fosterutvecklingstoxicitet hos råttor och kaniner har observerats efter administrering av tolkapon (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts.

Kliniska studier har inte givit några belägg för att Tasmar negativt påverkar patientens förmåga att köra eller att använda maskiner. Patienten bör ändå upplysas om att förmågan att köra bil och hantera maskiner kan vara nedsatt på grund av de symtom som Parkinsons sjukdom ger.

Tasmar, som är en COMT-hämmare, är känd för att öka biotillgängligheten av samtidigt administrerat levodopa. Den påföljande ökningen av dopaminerg stimulering kan leda till dopaminerga biverkningar som observeras efter behandling med COMT-hämmare. Patienter som behandlas med levodopa och uppvisar somnolens och/eller plötsliga sömnattacker ska informeras om att avstå från bilkörning eller aktiviteter, då sänkt medvetandegrad kan utsätta dem själva eller andra för risk för allvarlig skada eller död (t.ex. vid hantering av maskiner), till dess att attackerna eller somnolensen har upphört (se även avsnitt 4.4).

4.8 Biverkningar

De vanligaste observerade biverkningarna förknippade med användning av Tasmar, vilka förekom mer frekvent än hos placebobehandlade patienter, listas i nedanstående tabell. Tasmar, som är en COMT- hämmare, är dock känd för att öka biotillgängligheten av samtidigt administrerat levodopa. Den påföljande ökningen av dopaminerg stimulering kan leda till dopaminerga biverkningar som observeras efter behandling med COMT-hämmare. De vanligast förekommande av dessa är ökad dyskinesi, illamående, kräkningar, buksmärta, synkope, ortostatiska besvär, förstoppning, sömnstörningar, sömnighet, hallucinationer.

Den enda biverkan som vanligtvis medfört utsättande av Tasmar i kliniska prövningar var diarré (se avsnitt 4.4).

Mycket vanliga (≥1/10) Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100) Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) Mycket sällsynta (<1/10 000),

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Erfarenhet av Tasmar från parallella, placebokontrollerade, randomiserade studier på patienter med Parkinsons sjukdom redovisas i följande tabell, vilken listar biverkningar med ett potentiellt samband med Tasmar.

En sammanfattning av potentiella Tasmar-relaterade biverkningar, med grovt räknade incidensnivåer, från placebokontrollerade prövningar i fas III:

Organsystem

Frekvens

Biverkningar

 

 

 

Infektioner och infestationer

Vanliga

Infektion i övre luftvägarna

Psykiska störningar

Mycket vanliga

Sömnstörningar

 

 

Starkt ökat drömmande

 

 

Somnolens

 

 

Förvirring

 

 

Hallucination

 

Sällsynta

Impulskontrollstörning*

 

 

(Ökad libido,

Organsystem

Frekvens

Biverkningar

 

 

 

 

 

hypersexualitet, patologiskt

 

 

spelberoende, tvångsmässiga

 

 

utgifter eller köp, hetsätning

 

 

och tvångsmässigt ätande (se

 

 

avsnitt 4.4))

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Dyskinesi

 

 

Dystoni

 

 

Huvudvärk

 

 

Yrsel

 

 

Somnolens

 

 

Ortostatism

 

Sällsynta

Malignt

 

 

neuroleptikasyndrom (se

 

 

avsnitt 4.4)

 

Vanliga

Hypokinesi

 

 

Synkope

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Illamående

 

 

Diarré

 

Vanliga

Kräkningar

 

 

Förstoppning

 

 

Muntorrhet

 

 

Buksmärta

 

 

Dyspepsi

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Anorexi

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Ökad transpiration

Njurar och urinvägar

Vanliga

Missfärgad urin

Allmänna symtom och/eller symtom vid

Vanliga

Bröstsmärta

administreringsstället

 

 

 

 

Influensa liknande sjukdom

Lever- och gallvägar

Mindre vanliga

Hepatocellulär skada, i

 

 

sällsynta fall med dödlig

 

 

utgång* (se avsnitt 4.4)

Undersökningar

Vanliga

Förhöjda nivåer av

 

 

alaninaminotransferas

 

 

(ALAT)

*: Biverkningar för vilka ingen frekvens kan beräknas från kliniska studier (dvs. där en viss biverkning inte har observerats i kliniska prövningar, men rapporterats efter lansering) är markerade med en asterisk (*), och frekvensen har beräknats i enlighet med EU-riktlinjer.

Förhöjda nivåer av alaninaminotransferas

Förhöjda ALAT-nivåer till mer än tre gånger över den övre normalgränsen förekom hos 1% av de patienter som fick 100 mg Tasmar tre gånger dagligen, och hos 3% av de patienter som fick 200 mg tre gånger dagligen. Förhöjda nivåer var ungefär dubbelt så vanligt hos kvinnor. Denna ökning uppträdde vanligtvis inom 6 till 12 veckor efter påbörjad behandling och var inte förknippad med några kliniska statusfynd eller symtom. Hos ungefär hälften av dessa patienter återgick transaminasvärdena spontant till de ursprungliga nivåerna under fortsatt behandling med Tasmar. Hos de övriga patienterna återgick transaminasvärderna till ursprungsnivåerna efter avslutad behandling.

Hepatocellulär skada

Sällsynta fall av svår hepatocellulär skada som lett till dödsfall har rapporterats efter marknadsintroduktionen (se avsnitt 4.4).

Malignt neuroleptikasyndrom

Enstaka patientfall med symtom som tyder på malignt neuroleptikasyndrom (se avsnitt 4.4) har rapporterats efter minskning eller avbrytande av Tasmarbehandling och efter introduktion av Tasmar, när detta åtföljdes av en signifikant dosreduktion av andra samtidigt administrerade dopaminerga läkemedel. Rabdomyolys, sekundärt till NMS eller svår dyskinesi, har även observerats.

Missfärgning av urinen: Tolkapon och dess metaboliter är gula och kan förorsaka en ofarlig intensifiering av färgen på patientens urin.

Impulskontrollstörning: Patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässiga utgifter eller köp, hetsätning och tvångsmässigt ätande kan förekomma hos patienter som behandlas med dopamin agonister och/eller andra dopaminerga behandlingar såsom Tasmar i samband med levodopa behandling (se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9 Överdosering

Isolerade fall av antingen oavsiktliga eller avsiktliga överdoseringar med tolkapontabletter har rapporterats. De kliniska omständigheterna kring dessa fall är dock så olikartade att ingen generell slutsats kan dras från dem.

Den högsta dosen av tolkapon som administrerats till människa är 800 mg tre gånger dagligen, både med och utan samtidig administrering av levodopa, vilket skedde under en veckas prövning utförd på äldre, friska försökspersoner. Vid denna dos var den maximala tolkaponkoncentrationen i plasma ca 30 µg/ml (jämfört med 3 g/ml och 6 g/ml vid 100 mg tre gånger dagligen respektive 200 mg tre gånger dagligen av tolkapon). Illamående, kräkningar och yrsel observerades, framför allt i kombination med levodopa.

Tillvägagångssätt vid överdosering: Sjukhusvård rekommenderas. Allmänt understödjande behandling är indicerad. Baserat på de fysikalisk-kemiska egenskaperna hos substansen, är det osannolikt att hemodialys skulle förbättra tillståndet.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid parkinsonism, övriga dopaminerga medel, ATC-kod: N04BX01

Verkningsmekanism

Tolkapon är en oralt aktiv, selektiv och reversibel katekol-O-metyltransferas (COMT) hämmare. Samtidig administrering av levodopa och en aromatisk aminosyra dekarboxylashämmare (AADC-I) leder till en mer stabil levodopanivå i plasma genom en minskning av levodopas metabolism till 3- metoxy-4-hydroxy-L-fenylalanin (3-OMD).

Höga plasmanivåer av 3-OMD har förknippats med ett begränsat kliniskt svar på levodopabehandlingen hos Parkinson-patienter. Tolkapon reducerar markant bildningen av 3-OMD.

Farmakodynamisk effekt

Studier på friska försökspersoner har visat att tolkapon reversibelt hämmar erytrocyt COMT- aktiviteten efter oral administrering. Hämningen är nära relaterad till tolkapons plasmakoncentration. En tolkapondos på 200 mg ger en maximal hämning av i genomsnitt mer än 80% av erytrocyt COMT- aktiviteten. Vid dosering med Tasmar 200 mg tre gånger dagligen är hämningen av erytrocyt COMT som lägst 30-45%, utan någon toleransutveckling.

En tillfällig förhöjning av erytrocyt COMT-aktiviteten, vilken översteg värdet före behandlingen, har observerats efter utsättande av tolkapon. I en studie på Parkinson-patienter bekräftades att efter avslutad behandling förekom ingen signifikant förändring av levodopas farmakokinetik eller av patientens kliniska svar på levodopa jämfört med utgångsläget.

När Tasmar administreras tillsammans med levodopa fördubblas approximativt den relativa biotillgängligheten (AUC) av levodopa. Detta beror på en minskning i clearance av L-dopa vilken orsakar en förlängning av den terminala eliminationshalveringstiden (t½β) hos levodopa. I huvudsak var den genomsnittliga maximala levodopakoncentrationen (Cmax) i plasma och tiden fram till maximum (tmax) opåverkade. Effekten inträder efter första dosen. Studier på friska försökspersoner och Parkinson-patienter har bekräftat att maximal effekt inträder efter 100-200 mg tolkapon. Nivåerna av 3-OMD i plasma var dosberoende och minskade markant när tolkapon gavs tillsammans med levodopa/AADC-I (aromatisk aminosyra dekarboxylashämmare) (benserazid eller karbidopa).

Tolkapons effekt på levodopas farmakokinetik är densamma för alla levodopa/benserazid och levodopa/karbidopapreparat. Detta innebär att den är oberoende av levodopados, förhållandet levodopa/dekarboxylashämmare (AADC-I) (benserazid eller karbidopa) och användningen av depåberedningar.

Klinisk Effekt och Säkerhet

Dubbel-blinda, placebokontrollerade kliniska prövningar har visat en signifikant minskning av OFF- tiden med ca 20-30% och en liknande ökning av ON-tiden, följt av minskad svårighetsgrad av symtomen hos fluktuerande patienter som får Tasmar. Prövarnas helhetsbedömning av effekten visade också på en signifikant förbättring.

En dubbel-blind prövning jämförde Tasmar med entakapon hos patienter med Parkinsons sjukdom vilka hade åtminstone tre timmars OFF-tid per dag på en optimerad levodopa-behandling. Det primära utfallet bestod av andelen patienter med en ökning av ON-tiden på 1 eller fler timmar (se Tabell 1).

Tabell 1. Primärt och sekundärt utfall av dubbel-blind prövning.

 

Entakapon

Tolkapon

p-värde

95% CI

 

n=75

n=75

 

 

Primärt utfall

 

 

 

 

Antal (andel) med ≥1 timmes respons av ON-tid

32 (43%)

40 (53%)

p=0,191

-5,2;26,6

Sekundärt utfall

 

 

 

 

Antal (andel) med måttlig eller markant förbättring

19 (25%)

29 (39%)

p=0,080

-1,4;28,1

Antal (andel) förbättrade avseende både primärt och

13 (17%)

24 (32%)

NA

NA

sekundärt utfall

 

 

 

 

5.2 Farmakokinetiska uppgifter

Inom det terapeutiska intervallet är farmakokinetiken för tolkapon linjär och oberoende av samtidig administrering av levodopa/AADC-I (benserazid eller karbidopa).

Absorption: Tolkapon absorberas snabbt med ett tmax på ca 2 timmar. Den absoluta biotillgängligheten vid oral administrering är ca 65%. Tolkapon ackumuleras inte vid dosering 100 eller 200 mg tre gånger dagligen. Vid dessa doser är Cmax ca 3 µg/ml respektive 6 µg/ml. Födointag försenar och

minskar absorptionen av tolkapon men den relativa biotillgängligheten av en tolkapondos tagen i samband med måltid är fortfarande 80-90%.

Distribution: Distributionsvolymen (Vss) av tolkapon är liten (9 l). Tolkapon distribueras inte i någon större omfattning till vävnader på grund av den höga plasmaproteinbindningen (>99,9%). In vitro- studier har visat att tolkapon i huvudsak binds till serumalbumin.

Metabolism/eliminering: Tolkapon metaboliseras nästan fullständigt före utsöndring och endast en liten mängd (0,5% av dosen) utsöndras oförändrad i urinen. Huvudsaklig metaboliseringsväg för tolkapon är konjugering till inaktiv glukuronid. Dessutom metyleras föreningen av COMT till 3-O- metyl-tolkapon och metaboliseras av cytokromerna P450 3A4 och P450 2A6 till en primär alkohol (hydroxylering av metylgruppen), som senare även oxideras till karboxylsyra. Reduktion till en förmodad (putativ) amin och påföljande N-acetylering förekommer i mindre omfattning. Efter peroral administrering utsöndras 60% av läkemedlet och dess metaboliter i urinen och 40% i feces.

Tolkapon är ett lågextraktionsläkemedel (extraktionsförhållande = 0,15) med ett måttligt systemiskt clearance på ca 7 l/h. Halveringstiden (t½β) för tolkapon är ca 2 timmar.

Nedsatt leverfunktion: Tasmar är kontraindicerat för patienter med leversjukdom eller förhöjda leverenzymer p.g.a. risken för leverskada som observerats under användning. En prövning utförd på patienter med nedsatt leverfunktion har visat att måttlig icke-cirrotisk leversjukdom inte påverkar farmakokinetiken hos tolkapon. Däremot minskade clearance av obundet tolkapon med nästan 50% hos patienter med måttlig cirrotisk leversjukdom. Denna minskning kan fördubbla den genomsnittliga koncentrationen av obundet läkemedel.

Nedsatt njurfunktion: Farmakokinetiken hos tolkapon har inte undersökts hos patienter med nedsatt njurfunktion. Relationen mellan njurfunktionen och farmakokinetiken hos tolkapon har dock undersökts med hjälp av populationsfarmakokinetik under kliniska prövningar. Uppgifter från mer än 400 patienter har visat att trots en stor variation i kreatininclearancevärden (30-130 ml/min) påverkades inte farmakokinetiken hos tolkapon av njurfunktionen. Förklaringen till detta kan vara att endast en obetydlig mängd av oförändrat tolkapon utsöndras i urinen och huvudmetaboliten, tolkapon- glukuroniden, utsöndras både i urin och via gallan (feces).

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

Karcinogenicitet, mutagenes: I en 24 månaders karcinogenicitetsstudie fick 3% och 5% av råttorna i mellan- respektive högdosgrupperna njurepitelcellstumörer (adenom eller karcinom). Inga tecken på njurtoxicitet sågs dock i lågdosgruppen. En ökad incidens av livmoderadenokarcinom återfanns i högdosgruppen i karcinogenicitetsstudien på råtta. Inga liknande fynd på njure sågs i karcinogenicitetstudierna på mus eller hund.

Mutagenes: En komplett serie av mutagenicitetsstudier visade att Tolkapon inte är genotoxiskt.

Reproduktionstoxicitet: När endast tolkapon gavs, visade det sig varken vara teratogent eller ha några relevanta effekter på fertiliteten.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärnan:

Kalciumvätefosfat

Mikrokristallin cellulosa

Povidon K30

Natriumstärkelseglykolat

Laktos

Talk

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Hydroxipropylmetylcellulosa

Talk

Gul järnoxid

Etylcellulosa

Titandioxid

Triacetin

Natriumlaurilsulfat

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

5 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Tasmar finns i PVD/PE/PVDC blister (förpackningsstorlekar 30 och 60 filmdragerade tabletter) och i ambrafärgade glasburkar utan torkmedel (förpackningsstorlek 100 filmdragerade tabletter).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Meda AB

Pipers väg 2A

S-170 09 Solna

Sverige

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för första godkännandet: 27 augusti 1997

Förnyat godkännande: 31 augusti 2004

Datum för senast förnyat godkännande: 21 jul 2014

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.

Kommentarer

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
  • Hjälp
  • Get it on Google Play
  • Om
  • Info on site by:

  • Presented by RXed.eu

  • 27558

    Listade receptbelagda läkemedel